torsdag 17 juni 2010

En sur jävla smiley....

....kan ni sätta in här! Alltså, fy vilken fruktansvärd joggingtur det var idag. Hela kroppen gjorde ONT, varenda muskel protesterade från ungefär 5 minuter in i joggingturen, jag var andfådd och kände mig fullkomligt slut. Har inte känt det såhär kass sedan jag gjorde min nattvecka och joggade på dagen efter att jag sovit halva dagen.

Usch. Jag funderar på om det kan ha något med läjdys week att göra...? Samt att det är varmt som skrutt! Imorgon blir det vila, eller alternativt lite cykel, jag känner mig helt slut och muskelfästena är ömma överallt!

Dagens pass i siffror
Tid: 45 min (kontinuerlig jogg, inga intervaller)
Distans: 5.94km
Km-tid: 7min34s
Känsla: Fråga inte.... :(

Tack alla söta för kommentarer och peppning - dagar som den här går jag tillbaka och läser mer positiva inlägg och hittar tillbaka till det positiva jag - sådan som jag hoppas att jag EGENTLIGEN är! :)

Men egentligen - vilken normalt funtad människa som helst hade gett upp och gått istället - det gjorde inte JAG, jag höll i, bet ihop och flyttade fokus
precis som MarathonMia och Ellinor har skrivit om - två av mina idååååler!

9 kommentarer:

  1. Nu snackar vi fostrande pass! Läjdys vik har jag undgått :-), men surpass har jag då och då. Bara att le mellan de sammanbitna käkarna och köra på! Strongt jobbat!

    SvaraRadera
  2. Så där kan jag känna när jag har jobbat mycket natt, att det inte finns något flås och varje steg är en kamp.. Men det bygger pannben - och det behöver vi ha till våra halvor i höst!
    Kanonbra jobbat tycker jag!
    Keep up the good work!
    Klokt att ta några pass på cykel så benen får vila från löpningen..
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tuffa tag, men då gäller det att hålla ihop. Precis som du gjorde! Har haft några sådana pass och tyvärr vikt ner mig. Bra jobbat!

    SvaraRadera
  4. Hur duktig är du inte då, hejja dig som höll i och fortsatte jogga! Jag hade ett sånt pass förra helgen men vek mig, det är så fruktansvärt jobbigt när det nästan känns som det går baklänges.. :(
    Tycker du gör rätt i att ta cykeln ett par dagar och låta benen vila från löpning. Det är ju meningen att dom ska hålla länge och då får man ju passa sig för att slita ut dom helt bara för att man är envis.. ;)

    SvaraRadera
  5. Att fortsätta springa när till och med snigeltempo känns jobbigt är strongt. Själv skulle jag gått hem och dragit täcket över mig och övervägt att för all framtid ställa dojorna på hyllan. Bra gjort!

    SvaraRadera
  6. Jag tycker du e GRYM! :) stor stor kram! Löprunda i aug? Kraaam

    SvaraRadera
  7. Helt enkelt kalas att du genomförde passet. Även om känslan var kass så ska du komma ihåg att du gjorde det.

    Ang Damveckan så funderar jag på att skriva ett inlägg om det och hoppas att de män som läser min blogg inte blir rädda :-)

    SvaraRadera
  8. Magnus: Bra där - ingen läjdis wiiik får jo spänk jo väry match! Tack för pepp!!

    Pernilla: Skojaru eller? Jag har ett pannben så tjockt att jag snart behöver större mössor :D

    Lars: Ja idag är jag nöjd att jag höll i och fortsatte, igår ville jag bara gråta och ge upp allt vad jogging heter!

    Jonna: Tack för kommentar och pepp!! Har precis lagt till din blogg i min feed!!! :)

    Roadrunner: Tro mig, min man hamnade mitt i min värsta post-helvets-joggs-tjurighet och fick sig en släng av sleven. Jag var bara såååå grinig!! Idag känns det bättre dock! :)

    Kajsan: Du och jag bäjby, vi rockar!

    Ellinor: TACK för peppning! Och jag funderar själv på det där med damveckan och hur mycket det faktiskt påverkar. Förra gången jag kände det så här motigt, så där när man bara vill gråta när man är klar för man är så trött och andfådd, det var förra gången jag hade mens!!! Jag anar en trend liksom....

    ALLIHOPA: TACK - från botten av mitt jävligt andfådda jogginghjärta! Idag känns det som sagt mycket bättre, jag känner mig nästan redo att ge mig ut igen.... Så idag blir det vila helt och hållet och imorgon cykel och på söndag ett långpass!

    SvaraRadera
  9. Ler av hela mitt hjärta när jag läste om din skitrunda. Tänk att vi alla går igenom det från och till. Men jag håller med många av tidigare inlägg, grymt strongt att genomföra det ändå.

    Go Girl!

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera