onsdag 23 juni 2010

Jag är då ingen...

....joggare som njuter av värmen. Håly måååly vad tungt det var idag. Termometern visade på 27 grader och jag kände att jag fick ta och bita ihop och trotsa min rädsla och sätta på mig lite tunnare kläder.

Satte på mig ett par tighta Nikebrallor som ska gå till halva vaden - på mig som är halvblodsjätte stannar de precis under knäna. En look jag inte är så förtjust i att visa mig ute i... På överkroppen blev det ett linne och en kortärmad tischa - återigen en look jag inte trivs särskilt bra i. Jag känner mig naken och tror att alla glor och tycker jag är tjock och fladdrig... Tog ett kort för att kunna visa upp här i bloggen - man är ju helt skadad i huvudet *fnissar*


Igår och idag har jag kört lite längre "intervaller". Det är inte så mycket intervaller, som det är att komma upp i tid och lära kroppen att hänga i under längre perioder.
Igår kändes det rätt ok när jag var ute, hade hyggligt flyt även om det var varmt och svettigt.

Gårdagen pass i siffror:
Tid: (20min jogg + 3 min gång) *3 = 60 min jogging
Distans: 8.12km (8.68km med gångpassen)
Km-tid: 7min24s
Känsla: varmt, men hyggligt bra flyt

Idag vart det som sagt varmare och jag kände av detta rätt snabbt. Inte bara att jag var mer tungandad, men mina fötter tycker INTE om värmen. Man kan krasst konstatera att jag i stort sett ömsar skinn nu - ormsläktet kan slänga sig i väggen....
Och för er oinvigda kan jag säga att ömsa skinn och ha fem-kronor-stora-blåsor under fötterna INTE är skönt på en endaste liten fläck, men satan så mycket pannben det bygger.....

När jag kollar på min Nike+ för dags runda så har jag ändå hållit ovanligt jämt tempo, något som är rätt ovanligt för att vara jag, och för att vara den hyggligt backiga slingan. Bra!

Dagens pass i nuffror:
Tid: (20min jogg + 3 min gång) *3 = 60 min jogging
Distans: 8.10km
Km-tid: 7min28s
Känsla: Ordentligt stumma ben, ont under fötterna, galet varmt!

Jag bjussar på en bild på en alldels nytränad och rätt trött Annika!
Imorgon blir det nog cykel för att vila fossingarna en aning *fnissar*



Råck ån åll jåggers!

12 kommentarer:

  1. Hej där vilka fina bilder på dig. Har lite svårt att förstå din känsla av stor och fladdrig. Men jag vet hur det känns att vara överviktig och missnöjd, huvudet är det svåraste att komma över.

    När jag läste igenom hur du känt dig efter dina löprunder så ser jag att det blir bättre och bättre. Glöm inte att det går framåt för varje gång du tränar. Betydligt mer framåt än om du avstod från att träna.

    När det gäller värmeblåsor, compid plåster, löparstrumpor och viktigt att skon sitter bra på foten. Gör inte som jag gjorde joggade i mina terrängskor i Gortex mesh. Snacka om blåser jag fick i sommar värmen, skorna var alldeles för varma. Dom blåsorna lider jag än av =}

    Ta hand om dig //J

    SvaraRadera
  2. Men Annika, du ser ju superfräsch ut för att ha sprungit nästan en mil!
    /Maria

    SvaraRadera
  3. Jesper: Tack!! Som vanligt är det huvudet på spiken och fokus på rätt saker! :) Visst går det bättre och bättre och jag känner det i kroppen, vikten står envist stilla, så det är inte på grund av minskad kroppshydda det går lättare. I början trodde jag ju att jag skulle dö efter 10 minuter liksom.

    Jag har till och med tagit med skoskrällena till löparaffären och tvärkutat på deras löpband för att se om det var skorna som inte passade mitt steg eller så, men det är det inte. Löpgurun i affären sa att det med största sannolikhet är att jag har lite för ovana fötter som behöver härdas. Blåsbildningen avhjälps med vaselin på fossing och på strumpa, men när det blev så här varmt klarade det inte riktigt att hålla emot!

    Tack igen - dina kommentarer är alltid så trevliga att läsa, och som sagt, fokus på det viktiga! :)

    Rucklet: Man tackar, jag ser helt klart piggare ut än jag kände mig *fnissar* NU har jag fått en kopp kvällskaffe och känner att jag nästan är tillbaka till att vara människa!!

    SvaraRadera
  4. Tror liksom Jesper att det sitter i huvudet! Du ser smalare ut än mig på bilderna och jag tycker att jag är snygg! :D Så istället för att tycka att jag borde gömma mig så tycker jag att du också är snygg!!
    Och tusan vad bra att springa i 27 graders värme! Jag vet inte hur varmt det var här igår (dessa dumma Fahrenheit...), men jag är himla glad över att jag bor i Seattle och inte längre söderut!

    SvaraRadera
  5. Henriettae: TACK sötis! Jag vet att mycket sitter i huvudet, och det är ju det som är mitt stora "problem". Joggingen får mig att fatta att jag faktiskt kan, och att jag har kontroll över min egen kropp eller vad man ska säga. Vad gäller hjärnspöken så vet jag inte hur jag ska göra, jag tror att det enda jag KAN gör är att fortsätta titta på bilder av mig själv och jämföra med andra människor, för att fatta att jag inte är stor längre.
    Ja det var banne mig ingen lek att jogga i 27 grader. Hade vätskepaus efter de första 2 20minutrarna, då det ligger en liten affär precis där = köpa en flarra vatten och sedan klucka vidare på sista 20 minutaren! :D

    SvaraRadera
  6. det är ju knappt inget kvar av dig =)) Du är sååå DUKTIG!!!!!

    SvaraRadera
  7. Du är INTE stor - men SNYGG!
    *kärlek*

    SvaraRadera
  8. Älskade vän - du är så rackarns snygg och duktig. Duktig som kämpar o kämpar och även som ger dig ut och springer! Jag har ju testat att jogga när jag är ute o promenerar o tycker jag är ganska så duktig men sen tar det stop. Tror att jag håller ett alldeles för högt tempo för jag orkar inte alls långa pass med jogg.
    Många och goa kramar till dig dåktorn!
    //HelenaN

    SvaraRadera
  9. Från en Dr till en annan kan jag bara gratulera. Det här är ju galet bra! Du har kanske skrivit om det innan, men har du anmält dig till ett mer krävande lopp? Om inte så gör det. Det är det bästa sättet att hålla fokus på träningen.

    SvaraRadera
  10. Önskar så att Du såg bilderna med våra ögon! Det gör Du ju men huvudet luras.. Du KAN visa Dig ute i tunna, tighta kläder! Du är jättefin Annika!

    SvaraRadera
  11. Sötaste lilla sockerärtan <3
    Du är sååå grymt snygg!!!
    Pööössss!

    SvaraRadera
  12. Som statistiker till min profession är jag svag för både siffror och nuffror.

    Tjock och fladdrig!!?? Så det är till att gå med hoven;-)? Jag vet inte hur det är med dig men det brukar vara så att om man en gång varit överviktigt (überviktig!?:-D) så sitter det kvar, oavsett vad vågen visar. En gång överviktig, alltid överviktig. Kilona sitter liksom kvar i skallen. Själv vägde jag så sent som för två år sedan 15 kilo mer än jag gör idag. Att jag blivit av med kilona fysiskt är uppenbart men psykiskt har jag nog bara tappat hälften av kilona. Skallen hinner inte med:-).

    SvaraRadera