fredag 13 augusti 2010

Tankar och tvivel


Jag har funderat mycket när jag legat i solstolen. Jag läser många löpbloggar, joggingbloggar och träningsbloggar. Idag trillade jag över en kommentar om "skämsfart" på löpbandet och om man har en ensiffrig fart (under 10 km/h) skulle detta klassificeras som "skämsfart".

Det fick mig att tänka ordentligt, inte så mycket på kommentaren som sådan, utan på vad jag jagar efter. Jag kommer aldrig bli lika snabb som Miranda, springa sparthalon som Mia eller genomgå någon helt galet ultra-sträcka. Detta handlar inte om att jag inte har pannbenet, tro mig, det har jag. Det handlar mer om att jag känner att jag just nu inte har tiden att lägga på ett riktigt tufft träningsschema.

Mina finals börjar i april och avslutas i slutet av maj 2011. Min mentor har redan lagt fram pluggschemat för hur jag ska ta mig igenom allt och ha tid till repetition. Varenda helg kommer att ägnas åt plugg, ingen pardon. Vi kommer nog att åka iväg i 2,5-3 veckor över jul för att ladda batterierna innan slutspurten och mitt fokus måste ligga på skolan.

Jag älskar joggingen, eller rättare sagt känslan efteråt och att jag klarar allt om jag vill! Jag kan bita ihop, flytta fokus och bli bättre. Men det kräver total fokus från min sida, annars klarar jag det inte. Enkelt men sant!

Jag har förbättrat mig ordentligt sedan jag började, men jag är fortfarande långt efter många av de som löptränar (ett ord jag inte ens sätter på mig själv just på grund av tempot... Eller brist på ;) ) Jag tror att jag låg kring 8 min per km i början, nu är det ca 7. Kan gå lite snabbare om jag springer en kortare sträcka. Jag vet att jogging är individuell men visst fasen jämför vi oss med varann, annars skulle väl inte alla ha en Garmin :) Men detta är en av mina tankespöken som många gånger gör att jag tvivlar på mig själv, kommer jag någonsin kunna säga att jag mysjoggar i 5.30tempo liksom?

Ni som "känner" mig och har läst sedan början vet att jag kämpar med min vikt, och att det tar upp mycket av min tid och tanke. Jag har kommit fram till att jag klarar inte att både halvmara/maraträna OCH gå ned i vikt, jag måste fokusera på en sak och ta det andra lite med en klackspark och som det kommer. Det naturliga är att loosa vikten först och fokusera på träning för prestation efter det med tanke på skaderisk etc.

Min ultimata vikt är förmodligen kring 75, men då har jag en del "Fladder" som också väger en del så mellam 75-78 kommer bli mitt målintervall. Jag kommer att främst gå ner i vikt, och jogga som jag orkar utan för mycket fokus på hur fort, hur långt, och hur ofta. När jag är inom mitt intervall är det dags att totalt fokusera, att få proffshjälp med kost och träning för att ladda och träna för prestation.

Oj så svammligt och mycket det blev, men det har varit mycket tankar och tvivel de senaste dagarna, och veckorna. Jag är en självtvivlare av rang och ifrågasätter min egen kapacitet på en daglig basis. Jag har blivit bättre men det upptar fortfarande stora delar av min tankeverksamhet.

Den här bloggen har gett mig flertalet nya fina bekantskaper som jag är såååå glad över, och som jag hoppas kunna träffa IRL när jag är i Tokholm om en vecka ;) TACK alla som kommenterar, alla fina tips och tankar! Jag värdesätter dem enormt!

Får navv, råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

13 kommentarer:

  1. Hej söt. Hittade en gammal bild på dig, långt före ingreppet. Du var fin då, och du är fin nu! Skit i om du jobbar i 2 km/tim eller inte.... det viktigaste är att du rör på dig för att MÅ BRA. Det är det viktigaste!!! *puss*

    SvaraRadera
  2. Minns att ett av de första inläggen jag läste när jag var ny på pyssel var hälsningen från din make att du vaknat efter op. att få följa din viktresa har varit intressant eftersom jag själv är i storlek + 100kg, du är en av dom vackraste människorna jag vet och det är verkligen en blandning av yttre skönhet och inre skönhet som verkligen lyser igenom.
    Att du är ute och springer och tycker det är skönt är det viktigaste jag har aldrig kunnat springa inte ens när jag vägde 57 kg och var tunn som jag vet inte vad kunde jag springa eller se det sköna i att springa min kropp är inte gjord för det så jag imponeras av alla som joggar och som får det till en vana.
    Jag säger heja dig som motionsspringer för att må bra och kanske lite som avkoppling från pluggandet!
    Svamligt värre blev det men det blir så ibland

    SvaraRadera
  3. Tjoho där,

    Pannben är svårt att tampas med ibland när det kommer till krav, önskningar och skador. Jag tycker ditt vall är rätt. Jag fick själv den rekommendationen av min coach, är det så att du vill gå ner i vikt eller bli en bra löpare. Detta eviga mantra som jag brottas med. Jag tror att när du når din målvikt så kommer du ha så mycket tid över för att springa i dina dar så det räcker och blir över =) Där av behöver du inte sluta springa just nu men att lägga fokus på rätt saker för stunden är viktigt.

    Hoppas dock att du fortsätter och skriver för det är så inspirerande att följa din framfart.

    Peace Love och löparskor!

    SvaraRadera
  4. Ibland har man inte tid med allt, och får prioritera bort! (Hoppas dock inte att du slutar prioritera bloggen!) Jag blir också sur ibland när jag läser om "sölfarter" på 5 min/km...Inte på dem, eller på mig själv, men jag tycker verkligen inte det är någon sölfart... :(
    Jag borde göra som du - koncentrera mig på maten, istället för att gräma mig över att jag inte kan jogga, men just nu är jag så sur över benen att jag bara surar och skiter i maten. :( Blä!
    LYCKA till med allt plugg, i alla fall!!!

    SvaraRadera
  5. Välkommen till de tvivlandes skara :-) Snacka om att jag känner igen mig i resonemanget!!! All respekt för det beslut tar/tagit. Man ska ALLTID ta ett beslut som man tror passar en själv. Jag tog ju ett liknande beslut tidigare, men nu börjar kroppen luras med mig genom att ge mig fart i löpningen. Men jag kommer hålla kvar vid att jag just nu håller på att lära mig leva. Det inkluderar att äta rätt och vid rätt tillfällen. Dessutom röra på sig - oavsett form. Jag har återigen hittat tillbaka till den glädje som jag upplevde inför min premiärmara. Framåt senhösten blir det återigen lite fokus på löpningen eftersom maratonträningen börjar, men denna gång har jag ju en vända i ryggsäcken :-) Jag är SÄKER på att du klarar precis det du förutsätter dig! Håll kvar vid det du bestämmer och låt ingen annan leda in dig på villospår, men lyssna på andras tips - det är MITT tips...

    Och du - plugget kommer bli en baggis! Det är ju en så liten del av ditt liv så du klarar att bita ihop. Råck ånn!

    SvaraRadera
  6. Just det ja - "sölfart"... Jag är ju definitionen av "sölfart" och har varit i hela min löparkarriär (kort men intensiv). Men du - jag börjar få fart... Under 6 minuter! Fatta hur underbart det är att känna sig snabbare! Och det kommer av sig själv. Lägg bort alla krav utom njutingskravet så ska du se...

    SvaraRadera
  7. Vännen då.. Nu snurrar tankarna och jag är nog inte rätt person att säga vad som är "rätt & fel" eller "bättre & sämre" att göra.. Satsa allt på att klara dina finals till våren!!!
    Alla KAN springa, de gör det olika fort bara :) När Du är klar med plugget kan Du satsa på träningen på ett annat sätt, om du vill det.
    Jag tycker Du är sååå GRYM: tänk på allt som Du gjort!! Farten kommer, om man tränar för att få den - tror jag.. Lyssna på Magnus tycker jag!
    Så sträck på Dig, ge Dig själv en stor kram för Du är så himla BRA.
    Hoppas vi kan ses i sommar!
    KRAMAR

    SvaraRadera
  8. Var sak har sin tid. Fokusera på det som är viktigast för dig just nu. Sen, en annan dag kan du göra allt det där andra. Att springa snabbt är så relativt. Jämför bara med dig själv och det du gjort. Att kapa en minut är superbra och framför allt har du kommit i gång med löpning på regelbunden basis och du kämpar urfint med viktnedgång och en mastodont utbildning som få skulle klara. Tvivla icke!

    SvaraRadera
  9. Magnus - Grattis till farten!! Hoppas jag är där någon dag! :) Och det är KLART att man skall vara stolt över att man springer snabbare!

    Annika - Jag vet precis vad du menar, har ju haft ett par sådana grejer själv med AT-tentan och disputationen. Så jag skulle inte satsa på ett lopp inom den tiden. Men det finns ju inget som säger att du inte kan springa en halvtimme några gånger i veckan, som avslappning från pluggandet. :) Och när du klarat slutproven (för jag hyser inga tvivel om att du klarar dem!), så kan du belöna dig med en Garmin! :D

    SvaraRadera
  10. Skämsfart, absolut, om jag känt att jag inte pressat mig själv tillräckligt i kampen mot klockan när jag haft en viss tid som målsättning. Fast det är ju bara för min egen del som jag skäms. Jämför bara min löpning med mina egna mål och blir därför bara alltid glad att se andra löpare, oavsett om de springer förbi mig på lätta fötter eller om de mödosamt strävar mot tyngdlagen.

    Kan bli väldigt inspirerad och imponerad av dem som springer mot sina kroppsliga förutsättningar. För den otränade krävas det mer vilje-ansträngning att tvinga benen att springa än det gör för den vane löparen att rulla på i ett visst km-tempo. När jag ser någon kraftig person springa med tungt löpsteg känner jag stor respekt för deras ansträngning och blir innerligt glad över deras viljas seger på samma sätt som jag blir imponerad av proffs-löpare.

    Det är inskränkt att kalla allt under 10km/h skämsfart eftersom det finns mycket stora prestationer som utförs i dessa hastigheter och som är värda stor beundran.

    För övrigt anser jag att det viktigaste är att löpningen blir av.

    Tack för en jättebra blogg! Kommer säkert att följa och inspireras av dina framsteg!

    SvaraRadera
  11. Jag är ny i joggingspåret. Klarar 4 km i 7.30- tempo vilket jag är sjukt nöjd med. Släpar runt på 20-25 kg övervikt och dessutom fladder :0) Jag vill leva länge därför vill jag tappa kilon och få blodet att jobba runt i kroppen.
    Min sambo sprang milen på 52 minuter i lördags. Det gjorde han inte för ett år sedan.

    Fan vad bra vi är ju!

    Lycka till!

    SvaraRadera
  12. Jag är, precis som Sus, en nybörjarjoggare.
    Eller. Jag har joggat mycket förr, när jag tränade lagsporter.
    Nu tränar jag mest på gym, men försöker jogga som komplement.
    Har som Sus 20-25 kg övervikt som jag försökt bli av med med hjälp av Cambridge, Gi...you name it! ;)
    Men kg sitter där de sitter.
    Laddar nu inför en höst med vad jag planerat hård träning på gym och i joggingspåret.
    Men sen ska allt klaffa med livspusslet också! ;)
    Är lite som dig...fokus på EN sak i taget. Annars rasar allt ganska snabbt.
    Lycka till med joggingen!

    SvaraRadera
  13. Sötaste Annika. Den enda du ska "tävla" mot är dig själv.Strunta i vad andra gör, tycker eller presterar. Vi är alla olika och unika (tack och lov!) och vi kan omöjligtvis vara "bra" på samma saker. Var stolt över allt du åstadkommit och skit i vad den personen anser vara "skämmfart". Det är ju hans/hennes uppfattning om sig själv, inte dig. Du är bäst för att du är du!

    SvaraRadera