lördag 25 september 2010

Jag är här, jag är här.....



Hoppla, det blidde lite tokigt mycket att göra i veckan!
Har varit på IVA den här veckan, och babiantrivts - kanske man skulle bli "GasPasser" när man blir stor...?

Eftersom att jag har insett att jag måste planera mina veckor noga, har denna vecka varit minutiöst planerad för att jag skulle hinna allt jag tänkt. Jag har hunnit med en del träning, en del pluggande, en del jourande, workshop på pysselaffären samt en del annat.

Vad gäller vikten, joråserrusåatt.
Det har varit fortsatt jobbigt. Jag är hungrig och lite trött, men motar bort tankarna. Enda problemet nu är att en del av de väldigt gamla demonerna har vaknat till liv igen, de där som sitter på axeln och säger "låt bli att ät, du behöver inte äta alls....".
Samma demoner som garvade röven av sig när jag var och vägde mig hos min konsulent och jag bara hade gått ner 0.6kg på 2 veckor på ren kur...

Jag har funderat MYCKET den sista veckan, funderar på vad jag vill och vad som är viktigt för mig. Min rädsla är dock att jag inte VÅGAR börja äta igen, inte innan jag har kommit ner dit jag vill. Jag vet att det är knäppt, och att jag nog skulle behöva en del terapi vad gäller detta, men tro mig, jag väntar på det... Låååååååång kötid!

Träningen ÄR viktig för mig. Endorfinerna gör att jag mår bättre, och jag blir mycket mer effektiv när jag läser. Att känna att jag blir bättre (även om det "bara" handlar om att kunna göra några fler magmuskelövningar jämfört med dagarna innan, så räcker det för mig), att veta att jag mår bättre inuti kroppen när jag tränar och att jag förmodligen håller mig friskare genom att träna är ESSENTIELLT för mig!

Vikten är viktig (shit så rolig jag var där dårå....). Jag kanske är besatt av siffror och sådär, men det ÄR viktigt för mig. Problemet nu är att i dagsläget är det kanske inte helt hälsosamt, men lets face it people, det är ju knappast så att jag svälter....!

Jag fortsätter som jag gjort hittills, ett tag till. De dagar som blir för jävligt hungriga kommer jag äta protein och grönt i en liten mängd, men ändock för att känna att jag får i mig lite mer än bara sopporna och 400 kcal. Träningen fortsätter som jag kört nu, vilket är 3 gånger på gymmet per vecka, och sedan 1-2 konditionspass (cykel/powerwalk/jogging). Den minutiösa planeringen får även den fortsätta, för utan den fungerar jag inte alls, det blir kackolajbans om jag inte planerar i förhand, och OM det står i kalendern, ja då brukar det hända!!

Här bjussar jag på bild på en frulle-Annika. Kaffe mixat med vaniljshake och en flarra vatten!
Hoppas ni alla har en fin helg, jag siktar på plugg och lite träning!!


RÅCK ÅNN!!!

lördag 18 september 2010

Sisådärja!

Igår hade jag en sjukt irro kväll, vet inte riktigt varför men jag vara bara nere och less och uttråkad och allt på en gång. Kan ha varit så att det var PMS, samt lite dåligt samvete för att jag inte pluggat ordentligt under veckan.

Så idag var det dags att ta fram The Pannben!
...måste säga att det är jäkligt smidigt att man kan använda Pannbenet till fler saker än träning...

Packa ihop alla pluggsaker, koka en stor kanna kaffe, fixa en matsäck till Tony (som jag skulle hjälpa) och iväg till SjukaHuset. Sen satt jag banne mig i 6 timmar och PLUGGADE!

Hem igen och tvinga upp maken på träningscykeln (jag lär ju inte få pris som snällaste fru liksom...) och sen på med mina egna träningskläder.
Maken körde 30 minuter medan jag fånade mig med kameran....

Kolla så fin jag var innan jag hoppade upp på cykeln...

(To my husband: You know I love you, you geek!!)

Nåväl, man får inte roligare än man gör sig liksom!
Iallafall... Upp på träningscykeln och brände på så mycket jag orkade. Jag märker att kurandet börjar ta ut sin rätt. Mjölksyran kom mycket tidigare än vanligt och jag fick verkligen kämpa mig igenom de tyngsta intervallerna. Så här såg displayen ut när jag var klar
(och jag trillade ihop i en blöt fläck på golvet....)


Nu ska jag strax hoppa in i duschen, dricka babianmycket vatten och sedan se fram emot en kopp kaffe och en CK bar framför en film! Myskväll med maken helt enkelt!

Råck ånn alla finisar!!!

fredag 17 september 2010

Wooohaaaaa!

Jag gjorde det!
Alltså, jag har haft ont i mina lår sedan i lördags när jag var på gymmet första gången. Träningsvärken har gått över till en mycket dov och intensiv värk på lateralsidan av låren.
Denna smärta har gjort att jag knappt tagit mig upp och ner för trappor etc och jag har funderat på vad det kan vara.
Under veckan har jag försökt gå så mycket som möjligt för att mjuka upp och kunna strecha ut. Fortfarande ontigt.

Träffade min PT (eller ja, gyminstruktör är väl mer rätt epitet) och han tror samma som jag, nämligen att jag har tighta iliotibial bands. Nu ska jag skaffa en foamroller och rolla, samt tokstretcha!

Trots att jag hade ont och var rätt anti imorse, så släpade jag mig iväg.
Inledde med 10 minuter snabb gång på löpbandet (sicken jävla urbota korkad uppfinning för övrigt...) och sen drog jag igång med mina övningar.

Jag provade utfall och benböj men det klarade jag helt enkelt inte. Det gjorde så ont och jag vinglade mest och trillade för att jag inte klarade att hålla emot när smärtan kom.
I det här läget blev jag lite nedslagen faktiskt, jag kände mig rätt värdo.

Då plockade jag fram det tjocka Hanssonska pannbenet igen och gjorde ALLA andra benövningar, trots smärta, och jag gjorde banne mig ALLA reps och sets! Halv-hög på pannbens-endorfiner (shut up people - det ÄR ett riktigt ord.....) så gav jag mig på magövningarna.

Vanliga sit-ups och medicinsbollshävning för sneda magmuskler avverkades först. Sen kom hat-övningen. Ligga på rygg, upp med benen i luften, sänka ner mot marken och upp igen. Första gången jag gjorde detta klarade jag 1,5..... I dag gjorde jag 4 + 4 + 5!!!!!!! WOOOOOHAAAAA!
Jaja, jag vet, killen brevid mig gjorde väl 40, men vad fan....

Avslutade med 15 min gång/jogg/spring för att värma upp musklerna lite till innan jag körde en LÅNG stretch!

Hem, duscha sig, sminka sig, kaffa sig och nu dricka shake.


Idag är det inte bara ni som får RÅCK ÅNN - idag RÅCKAR jag med!

torsdag 16 september 2010

Ny vägning och glad-tröjan!!

Nu har det gått en vecka sedan jag kom hem till England igen. Första morgonen hemma igen, hoppade jag upp på vågen för att få en ny referensvikt. Idag var det alltså dags för att väga sig igen.

För att summera veckan så har den varit rätt jobbig. Jag har varit väldigt hungrig, främst beroende på att jag tränat ordentligt igen. Jag har tagit bort ren jogging/springning, men lagt till lite gymträning (allt det här fladdret måste shapeas upp liksom) och längre powerwalks med jogginginslag. Jag VET att jag är hungrig för att jag tränar, jag är inte dum på _det_ sättet. Grejen är dock att demonerna säger att jag mår bäst om jag inte äter och bara tränar... Det kan vara svårt att greppa hur någon som varit så överviktig som jag, har demoner av den här karaktären. Tro mig, jag har svårt att fatta det själv...

Till historien hör även att jag har slutat äta mina antideppmediciner, för jag blir så enormt zonkig av dem på morgonen. Träningen ger mig så mycket mer energi och välbefinnande att jag för tillfället substituerar antideppmedikamentena med träning istället. Win win liksom...

Gymmandet, ja vad ska man säga.... Jag fick väldigt klart för mig att jag är mycket svag i vissa delar av kroppen, främst rumpan/ryggen och axlarna. Tränaren fick mig att göra utfall och benböj och jag svär att jag knappt tog mig upp ur sängen i söndags, och ända sedan dess har jag haft så ont på laterala sidan av låret att jag knappt tagit mig upp för trappor (eller ner för den delen) samt har haft lika mycket spänst i steget som en 95åring med artrit... ;) Det blir säkert bra om några veckor dock, jag måste säga att gym är inte riktigt min grej, men jag MÅSTE stärka kroppen för att skydda leder och framförallt min rygg.

Vägningen då, ja vad ska man säga.... jag är besviken.
Jag VET att det går neråt, don't get me wrong liksom, men för allt hard work önskade jag att det var liiiiiiiite mer! :)

Vikt förra veckan: 86.1kg
Vikt idag: 85.2kg (-0.9kg)

Idag har jag varit ute på en powerwalk/jogg vilket var himla skönt, men herreminjeeeee vad jag är stel i vänster lår. Jag grundade till och med med ipren för att ta bort det värstaste onda, men ändå så känner jag av det ordentligt... Nåväl, massa strechande och sedan tänkte jag införskaffa en skumrulle så att jag kan massera iliotibialis och se om det är DET som gör att jag har så ont? Det är liksom inte i muskeln jag har ont, utan längs med hela utsidan av låret...

När jag var ute idag hade jag iallafall min gladtröja på mig, dock UNDER luvtröjan, men ändå!
Tettiz - this one is for you!!!



Det var allt för nu, en dusch, en kopp kaffe, en kanna vatten och farmakologiböckerna...
RÅCK ÅNN!!!

lördag 11 september 2010

Gym och hunger

Idag hade jag bokat möte med en tränare på gymmet. Jag hade bett honom om styrketräning som ska göra mig till en bättre joggare/löpare. Jomenserrusåatt....

Han hade verkligen ansträngt sig att fixa två bra pass; ett med ben/rumpa + mage/rygg, samt ett med överkropp +mage/rygg. Utöver detta blir det 30 minuter konditionsträning på slutet.

Jag kan säga att efter att vi gått igenom hela programmet (dvs ett set per övning och inte tre som programmet egentligen innehåller) så var jag rätt mör. Jag inser hur svag jag är i vissa muskelgrupper och hur mycket jag blir påverkad av min "dåliga" rygg. Nåväl, nu har jag en plan så nu är det bara att tuta och köra.

Träningen får mig att må bra, jag blir mindre rastlös, ångesten hålls i schack MYCKET bättre och jag får mer motivation att göra andra saker. Problemet när man kurar är dock att träningen gör att jag blir hungrig...

Jag har nu varit hungrig sedan igår vid lunchtid. Jag har ätit mina shakes/bars som jag ska och druckit babianmycket vatten, men ändå så kurrar mage och jag är ett aggigt monster.

Jag vet att man kan träna på längre intensitet, men för att vara helt ärlig så känns det som om jag saknar något då, det känns inte som om jag får träna på riktigt. Jag vill känna mjölksyran pumpa, känna svetten rinna och pulsen vara riktigt hög - det är först då jag mår bra. Visst handlar det om kontrollen, det är jag helt på det klara med, men det är så jag fungerar.

Fick ett tips att dela shaksen, vilket inte är en dum idé, och något jag ska kolla lite på imorgon. För nu kämpar jag, nu flyttar jag fokus och bygger pannben så att det sjunger om det. I dagsläget känns ett maraton som något jag skulle göra på en pisskvart och utan någon ansträning i jämförelse med att tampas med riktig hunger. Nu är det ju inte så, det vet vi ju, men det är den mentala delen av allt som kommer tillbaka till mig.

Sen vill jag rikta ett stort grattis till alla som löpt Stockholms halvmara idag - attans bra jobbat och jag har tänkt på er flera gånger under eftermiddagen!!

Nu blir det den sista cambridgebaren för idag, och en kopp kaffe. Sen får vi se om jag ens orkar vara vaken så mycket längre. När man sover känner man inte att man är hungrig......

RÅÅÅÅÅÅCK ÅNN!!!!

fredag 10 september 2010

Förtydligande och ytterligare träning!



Ni är för söta!! Tack för fina kommentarer och tankeställare!
Jag vet att jag inte kan förvänta mig för mycket nu när jag inte käkar mer än 420 kcal per dygn, men jag är så envis att det spelar liksom ingen roll.
Min personliga tävlingsmänniska tjurar ihop fullkomligt liksom.

Igår tog jag dock tag i något som jag länge funderat på, ett gymkort. Jag har kollat upp diverse gym i närheten av oss, men alla har kostat från £50 och uppåt per månad... JOmenserrusåatt! Nu kollade jag universitetet och för en engångssumma på 1500kr får man träna ALLT
(inkl simning och gruppklasser) i ett helt ÅR!!
Taget, sa polisen!

Idag var jag där och träffade en tränare. Han ska lägga upp ett program till mig, och så ska jag träffa honom imorgon morgon för att gå igenom alla övningarna. Sen träffas vi igen om ca 6-8 veckor och utvärderar och gör nytt program. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva käka soppor nästa gång jag träffar honom, så det blir en fin spark i baken! :)

När jag liks var där idag så skuttade jag upp på löpbandet. Jag tänkte på vad alla sa till mig igår, nämligen att jag käkar banne mig inte mycket och det är inte så konstigt om man inte har så bra stuns i benen när man bara matar in pyttelite.
Man kan inte köra Ferrarri på biogas liksom!

Jag körde 30 minuter, drog ihop 3,9km och gjorde det på ett intervalprogram med massa backar. De sista två minutrarna var det ingen lutning och då drog jag upp bandet till först 8.5km/h och sedan 9.5km/timme (SNABBT för att vara mig, skämsfart för andra) vilket jag klarade. Kändes helt ok och mitt självförtroende återfann sig lite.


Sålly för mitt tråkinlägg igår, jag var bara sååååå besviken!

Sen måste jag förtydliga att det var inget FEL på Nike+GPS, det var bara att jag drog in i kur-väggen och inte kan springa i samma hastighet som tidigare. Jag har kollat upp mina senaste rundor innan den igår och det stämmer på kilometer och tid, så det är helt enkelt kuren som talar. Applikationen som sådan verkar bra och gedigen och om jag bara skaffar ett pulsbälte så är jag åll sårted!! :)

Råck ånn lavvers - nu är det HEEEEEELG!

torsdag 9 september 2010

Nike+ GPS, nya dojjor och en premiär!




Så där ja, vad ska man säga...? I det här inlägget blir det en liten snabb recension av de nya dojjorna, Nike+ GPS samt en liten segerdans :)

De fina skorna som jag köpte på löplabbet är galet sköna, inget skav, inga blåsor, inget ont i vaden - perfekt helt enkelt! Nu har jag provat dem i två omgångar och inga känningar av något! HURRA!!!!!

I samband med detta inköp fick jag ett email från Apple. De har introducerat en GPS variant av Nike+. Eftersom att jag svurit långa, svavelosande ramsor över kalibreringen på min Nike+ så kände jag att det var en helt klart intressant app att testa. Jag laddade ner den och kollade in den lite snabbt innan jag for hem till England. Idag kände jag att det var dags att prova den...

Jag gav mig iväg på en liten joggingtur, min vanliga runda och jag siktade på att springa 30 minuter. Eftersom att jag äter soppor, samt inte har sprungit så där jättemycket på sistone, kändes det rätt lagom. Kroppen var inte helt med, trött och lite snabb puls redan från början.
Kämpade på, men blev mer och mer nedslagen av tiderna och kilometertiderna. Rundan slutade nästan i tårar då jag knäppte av timern efter 30 minuter och jag inte avverkat mer än 3.6 km. En kilometertid på över 8 minuter.
Här var tårarna inte långt borta kan jag säga....

När jag gått hem, strechat och tjurat, satte jag mig vid datorn och dubbelkollade på min vanliga GPS-sida. Rundan var närmare 3.9km så kilometertiden ändrades till 7min och 45s, vilket är nästan 70sekunder sämre per minut mot min förra vända..... Så där ja, då fick man på papper att det inte var så himla bra iallafall.
Var för bra för att vara sant att jag sprang på mindre än 7 minuter per kilometer.

Nåväl, när jag tjurat lite till kom jag på att jag ändå har något att fira idag!

För första gången sedan jag vet inte HUR länge, har jag tränat i en hyggligt tajt tröja (fast med ett in-hållande linne under) samt KORTA cykelbyxor. Jag bemästrade min rädsla och gav mig ut och hoppades att ingen skulle göra narr av mig på vägen. Efter att ha sett mina vader på löplabbet var jag väl inte hysteriskt sugen på att visa upp dem, men jag tänkte
"Itt iss navv år näääävver!"



Återigen, röven ser mindre ut från sidan *fnissar*



Så även om jag fortfarande är grinfärdig över joggingturen, så jublar jag över att jag vågade, och att jag gav mig ut i kläder som faktiskt passar vädret, och inte bara mitt knäppa sinne!


Råck ånn lavvers - nu kör vi!!

onsdag 8 september 2010

Dag 16.....



Helt galet vad tiden går fort.
Nu sitter jag här och väntar på finaste Stina som ska skjutsa mig till flygplatsen!

Jag har haft underbara veckor, med semester, fixande, vila och lite tränande (mer än vad jag trodde för att vara ärlig!!) Att jag sedan även kom igång med kurandet är ytterligare plus i kanten. Det blir väl en av de första semestrarna när man kommer hem och väger MINDRE än man gjorde innan semestern!

Sen vill jag också skicka ett tack till alla som jag träffat när jag varit hemma, all inspiration jag fått, alla underbara fikor och även alla ni som kommenterar här - ni är BÄST!!

Bjussar på en flygklar Annika på bild. Nu börjar jag själv se lite skillnad i ansiktet också. Det är så själva attans att man ska svälla upp som grodan Boll på anabola i ansiktet så fort man lägger på sig lite vikt!


Jag återkommer med rapport om nya fina joggingdojjorna när jag kommer hem!

Tills dess - RÅCK ÅNN!!!


tisdag 7 september 2010

Löplabbet & Dejt



Igår var jag inne en vända till stan, dels för att träffa några pysselvänner, men sedan också för att träffa Ellinor på Löplabbet. Målet var att fixa ett par dojjor innan jag åker hem till England igen!

In på löplabbet, ångesta sig lite för alla galet vältränade människor, ångesta sig lite över eventuell tåbira som skulle släppas fri så fort man skulle ta foten ur skon och bli klämd och känd på, vänta sig på sin tur och till slut så var det min/vår tur.

Fick en mycket trevlig tjej som hjälpte mig, kollade fossingarna (no worries sweets - det stank inte, och ingen grön dimma....), springa sig lite på löpbandet, kolla filmen (herredjeflar vilka stora vader/anklar jag har :S ), prova pjuck, springa igen, ohhhh-a och aaaaaaahhhh-a över vilken skillnad det blev med dojorna.

Innan jag pröjsade bestämde jag mig för att dreggla över en Garmin 305 en stund. Jag har aldrig sett den live, så jag har haft lite svårt att uppskatta storleken och känslan. Försäljaren pep glatt iväg och hämtade en så att jag fick känna lite, och det får nog bli min målsättning för när vågen står på 79,9 och jag kommer att börja återintroducera maten = möjlighet att träna lite mer!



Jag betalade (med ett arm, ett ben och en förstfödd) och sen gick vi in på Löplabbet Racing. Seriöst.... Om jag kände mig malplacerad innan så blev det snäppet värre i den affären - spikskor och grejer överallt! Nåväl, vi kollade lite, kände på dojjor och jag är helt fascinerad över hur lite en del skor väger!!

Ingen dejt är komplett utan tjatter, analys av träningstankar och skoköpet, och kaffe - right? Jag och Ellinor tog en prommis i solvarma Stockholm, och hamnade uppe på ett café på Östermalm - tjusigt så det förslår. Där serverades kaffe, men det fanns också kakor som var lika stora som halva bakplåtar samt en hallongrotta i en AMERIKANSK MUFFINSFORM *fnissar* Nåväl, vi tog en kopp kaffe och kucklade en stund till - jag måste säga att jag blir helt sprallig och studsig efter en dejt med Ellinor - ajj löööööööööööv hör liksom!
*kastar slängpussar åt Tokholms-hållet*

På kvällen blev det pyssel med finaste Å-berga-crewn. Det blev lite pyssel och mycket kackel skulle jag vilja säga, men det var helt ok och alldeles lagom för mig igår!

I morse var det tuuuuuungt att gå upp ur sängen, men idag är det vägdag!
Jag har nu gjort 2 veckor på ren kur, jag har inte fallit dit någon gång, jag har i stort sett inga hungerskänslor kvar, och jag har vissa dagar svårt att få i mig mina soppor för att jag nästan blir kväljig av att äta när jag inte är hungrig så att säga.

Efter förra veckans GALNA 6 kilos viktnedgång så förväntade jag mig inga stordåd på vågen - MAX 1 kg liksom.

Hoppa upp, pirr i magen, ångesta lite och sedan.....

.... 88,0 kg!
-1,6kg sedan förra veckan!

*glädjedans, skaka rumpen, shakey boobeys och allt på en gång*
Defintivt SO worth it!

Nu blir det ytterligare en vecka, men jag räknar med att det förmodligen kommer att bli ytterligare 6-8 veckor på ren kur. SÅ mycket saknar jag inte mat, och jag överlever att leva på soppor. Vad är 6-8 veckor utan mat, när jag har ett helt liv när jag kan käka grönsaker och frukt och grejjer...? Inget alls!

Idag ska ju ut och testa de nya dojsen, och hoppas att Nikeprylen inte får spatt i kubik och bara lackar ur helt och hållet!

Råck ånn - nu köööööör vi!!!

lördag 4 september 2010

Råck ånn!

Ny skinnpaj, sjal och smaljeans!!
Komplettera med pilotbrillor och det är dags att rocka!!




Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Morgonjogg

Sådär ja. Gav mig ut på en morgonjogg/-prommis. Körde 5-7 min jogg + 3 min prommis, 5 vändor.

Totalt skrapade jag ihop 4,52km på 30 minuter. Helt ok! :)

Sen har min bästa vän tagit lite kort på mig i mina nya joggingkläder ....

Håld ånn to jårr båbbysåcks...




Vilken rööööv :)



Mmmmm.... Luktar hallon och mint.... Joruserrusåatt!




Röven är inte lika stor från sidan :)

Nu ska jag duscha, ta en shake och sedan in till stan för att träffa en kompis!

Råck ånn!!!


- Blogging from my iPhone

fredag 3 september 2010

Åsikter hit och dit....



Nu börjar jag bli lite trött på folk med för mycket åsikter ;)
Jag var just inne och läste Träningsglädjes-Saras blogg. Hon håller just på att kör ett experiment med Naturdiet - strongt jobbat och skojigt med någon som liksom recenserar hela upplevelsen. I något av hennes inlägg var det någon som kommenterat och skrivit att det var "extremt ohälsosamt".

JOmenserrusåatt...

När det kommer till viktminskning så är det så himla känsligt för många. Under de senaste veckorna har jag i flera sammanhang hört folk som öppet kritiserat folks goda intentioner att gå ner i vikt. I dag finns det många olika varianter på hur man ska gå ner i vikt. GI och Viktväktarna verkar leda ligan på mest "accepterade" sätt att gå ner i vikt. Lite mer kontroversiellt är LCHF, ISO-dieten och diverse pulver/soppdieter. Tydligen verkar pulverdieterna och, gud förbjude, magsäcksoperationer vara det som folk har mest åsikter och aversioner mot.

Jag som både gjort en GBP och som nu pulvrar måste ju då vara höjden av Ondska i viktminskningssammanhang. Att jag är hyggligt med i huvudet och inte är dum på något sätt gör att jag har funderat mycket på detta. Jag vet vad som gäller, och vad som krävs för att jag ska gå ner i vikt. Jag har provat att räkna kalorier, men för mig fungerade det dåligt, särskilt med tanke på att jag på 10 veckor när jag åt 1500kcal per dag och tränade resulterade i en viktuppgång på 3 kilo. Jag VET att Cambridge fungerar för mig, men jag vet också att om jag äter som tidigare, kommer jag att väga som tidigare!

Cambridge fungerar som en start för mig, en vägsträcka till en "målvikt" som jag sedan bibehåller genom att:
1. Sakta återintroducera RÄTT mat
2. Återinför träningen på högre nivå än vad jag klarar på ren kur.

En kär vän till mig käkar LCHF just nu, och fick gliringar om att det minsann verkade konstigt och knäppt. Om jag varit i samma rum då hade det nog brunnit i huvudet på mig och jag hade sagt ifrån ordentligt. Om någon hittar ett sätt som fungerar för dem, kan vi inte bara stötta och säga "Fan, vad skojigt för dig att du hittat något som passar för dig, och som du mår bra och går ner i vikt av!!" istället för att argumentera och ifrågasätta och strössla fördomar som om det inte fanns någon morgondag!

Viktminskning är känsligt, många som ska/vill gå ner i vikt är känsliga och mår dåligt av sin övervikt, och att då ytterligare spä på ansträngningen genom att argumentera om deras val, är oschysst och jäkligt onödigt. Det är klart att man har olika åsikter om hur, var, när och varför, men sammantaget måste vi försöka vara lite mer vidsynta.

Jag funderar mycket över detta, och framförallt i ljuset av min kommande karriär. Jag kommer träffa många patienter som är i behov av att minska sin vikt. Jag hoppas att jag kan bibehålla mitt hyggligt öppna synsätt och uppmuntra dem oavsett vilket sätt de väljer.

För att återgå till pulverdieterna och deras ohälsosamma rykte. Nu kan jag bara skriva om Cambridge, eftersom att det är det jag valt. Cambridgesoppor/shakes innehåller alla näringsämnen som man behöver på en dag. Sammansättningen är utformad på det sättet, att man INTE ska få brister enbart på grund av att man äter sopporna. Utöver detta finns det vissa fall när man kräver att en person genomgår en medicinsk undersökning för att säga att man är "fit for fight".

Sen slutar inte dieten med sopporna, det finns ett antal steg man arbetar sig upp genom, när man närmar sig sin målvikt, för att lära om hur man ska äta. Detta är något som man med god effekt har börjat prova på vissa kliniker i Sverige, nämligen att lära patienter/ungdomar hur man gör när man äter, och vad som anses som normal portionsstorlek och hastighet. För de som är mer intresserade kan man läsa på MandoMeter-siten.

Nå, vad ville jag få sagt med detta egentligen? Jag är nu inne på dag 11 på ren kur, det går bra för mig, jag mår bra, huvudvärken är borta och jag har återfunnit min energi. Jag känner att nu är det nedförsbacke, hungern är borta, suget är nästintill borta och jag kan återigen känna mig nöjdare med mig själv. Detta är en transportsträcka till min målvikt och när jag kan ta upp ordentlig träning igen, med inriktning på prestation, viktbibehållande och jogging/löpningsmål!

Jag bjussar på en bild, dagen till ära!
Asnöjd, då jag igår köpte en skinnpaj och ett par smaljeans :D



Utöver det har vecka varit FAB!!! Jag träffaste goaste finaste Pernilla i onsdags - sååååååå skojigt att få träffa henne på riktigt och precis så som jag tänkte mig henne! Kanske skulle sikta på att jobba på Ackis istället - eller vad säger du vännen?
TACK
för fikat och sällskapet - jag blev så där härligt energipåfylld!!


RÅCK ÅNN - ha en råcking weekend!!!