söndag 31 oktober 2010

Det blev inte som jag tänkte...

Detta blir ett långt inlägg, bara så ni vet...

Ok, jag börjar med att berätta om gårdagen som var rätt bra ur ångestsynpunkt. Började ju hos frissan, sen hem, fixa sig lite och sen iväg en vända på stan samt till golvfirman. Fixade en massa saker och avslutade med att hyra film.

Väl hemma så grejade vi lite till och jag sov en liten stund. Adam ville ha pizza tillmiddag, så det beställdes också. Eftersom att måltiderna innan inte hade fungerat (hade maten framme på tallriken, men kunde inte förmå mig att äta) så behövde jag få i mig nåt. Det slutade iallafall med att jag åt en pizzaslice, en liten bit vitlöksbröd och två små kycklingvingar.

Tyvärr kom ångesten som ett brev på posten och jag låg vaken länge och dividerade med mig själv...

I morse kände jagmig ändå rätt pigg och efter en kopp kaffe gav jag mig ut. Det som skulle bli en lång jogg blev ca 3 km + 1km till senare, samt ca 4-5 km promenad. Under promenaden fotograferade jag lite för att visa er hur England ser ut nu.












Såg den där skylten och tyckte den var rätt rolig... No worries liksom, här sätts inga hastighetsrekord ;)

Jag kom hem, andades lite och hoppade in i duschen. Kände mig lite konstig men tänkte inte mer på det. När jag kom ur duschen, gick jag och satte mig på sängen, men kom på att jag glömt något i badrummet. Reste mig upp och började gå, och helt plötsligt var det stjärnornas krig framför ögonen. Då jag har lågt blodtryck händer detta ibland...

Men denna gång var det som om hela världen gungade, jag vacklade in till sängen och lade mig. Jag hade en puls på 200-230 och kände mig riktigt märklig. DETTA är dock inte normalt för mig. Hjärtklappningen fortsatte och jag ropade på Adam, för nu började jag bli rädd. Jag lyssnade på hjärtat med mitt stetoskop och det var ordentligt snabbt trots att jag legat ner i 7-8 min nu. Efter en snabb konsultation med min vän ringde adam ambulansen, själv var jag nu skiträdd och ledsen.

Ambulansen kom ordentligt snabbt, men nu började det lugna ner sig. Vi gjorde ett EKG, kollade blodsockret, blodtryck mm och det såg bra ut. Vi bestämde att jag inte behövde följa med till sjukhuset, men att jag måste ta lite blodprov imorgon för att dubbelkolla elektrolyterna i blodet.

Så varför berättar jag detta...? Jag blev ordentligt rädd, jag fick enorm ångest för jag vet att jag själv orsakar detta, jag vet att jag måste försöka speeda upp remissen till ätstörningsenheten och jag får inte träna mer nu när jag inte äter. Jag VET att det jag gör är fel, det behöver ni inte tala om för mig. Men jag vet också vilja fina fina människor det finns som läser den här bloggen och stödet jag får gör att jag försöker att bättra mig.

Nu ska jag försöka få i mig lite avocado, bacon, och lite smörgås. Det är bättre än inget just nu!

Råck ånn!!

Blogging from my iPhone

Glad-tröjan på..

...plus en kaffemugg (Starbucks julmugg för 2010) och jag sitter och vaknar tillräckligt för att ge mig ut på en lång (för mig) lugn jogg. Igår blev en rätt bra dag, men jag skriver mer senare om det.


Nu tar jag vara på den här dagen med, och hoppas att ångesten håller sig i shack!

Råck ånn!


- Blogging from my iPhone

lördag 30 oktober 2010

Sisådärja....

.....nu ser man ju ut som man vore 5 år yngre eller nåt. Det var verkligen välbehövligt att klippa sig, jag har inte varit där sedan i december förra året så det var lite att ansa!


Nu fortsätter vi i positiv anda idag. Note-to-brain: Ingen ångest idag tack!

RÅCK ÅNN!

En bra dag börjar NU!

Sitter hos frissan, blir ny frisyr, ny hårfärg och lite slingor. Kombinerat med en kopp kaffe med Gingerbread-syrup så känns det som om detta får bli en bra dag!!



Nu ska jag uppdatera mig på skvaller!

Råck ånn!!



- Blogging from my iPhone

fredag 29 oktober 2010

Lite bättre

Nu känns det lite bättre men det är fortfarande oroligt inuti. Har ätit lite snacks och druckit lite cola light. Jag vet att det inte är optimalt men det är något...

Tyvärr känner jag hur ångesten bygger upp igen... Jag hoppas jag kan hålla den stången ett tag till!


Soffhäng, ångestkontroll...


Avatar på DVD


Mozart vaktar snacksen.... Alternativt är det varmast där framför brasan!!

Råck ånn!!




Blogging from my iPhone

Berg-och-dalbana AB

Det är så jag känner mig nu! Somnade ifrån ångesten och sov i två timmar, vaknade och fick en kopp kaffe av maken. Fortfarande en orosklump i magen, av okänd anledning.




Jag vill ju hoppa och skutta och vara typ TGIF MAN - råck ånn, men känslan uteblir.

Har även läst på en del om det här med ätstörningar och vad för sorts terapi som erbjuds här där jag bor. När jag läste om det stötte jag på en del saker som gjorde mig enormt irro, och ledsen.

Det finns något som kallas BED, binge eating disorder, som inte har en egen diagnos, utan som paras ihop under "Eating disorder, not otherwise specified". Sjukdomen är, enkelt förklarat, att man äter stora mängder mat under kort tid (liksom bulimiker) men inte försöker kräkas eller på annat sätt kompensera efteråt. Detta leder vanligtvis till övervikt. Studier tyder nu på att denna grupp med patienter är relativt homogen och förmodligen skulle må bra av att få en egen diagnos som senare leder till handlingsplaner etc. Det som gjorde mig ledsen är att de personer som lider av detta blir hänvisade till självhjälpsböcker och -program. På något sätt känns det som om denna grupp faller i skuggan av ätstörningar där man svälter sig. Svårt att förklara hur jag menar, utan att det blir fel.

Nåväl, jag har iallafall insett att jag förmodligen lider av Eating disorder, not otherwise specified. Härunder faller de som har anorektiska tankesätt och beteenden men som inte fyller de diagnostiska kriterierna för anorexi/bulimi. Här i Coventry finns tydligen en av englands främsta ätstörningspsykologer, som specialiserat sig på en terapi form som kallas "Compassionate Mind Training". Jag har bara läst lite om det än men det verkar rätt bra!

Nu ska jag försöka få lite saker gjorda och sen läsa ikväll för att döva det dåliga samvetet!

Råck ånn finisar - hoppas ni har en fin fredag!


- Blogging from my iPhone

Den är tillbaka igen...

Ångesten sköljde över mig i min känsla av överflödighet i förmiddags, jag orkade precis med att ta mig hem och nu ligger jag i sängen, i arbetskläderna, och önskar att någon kan ta bort Odjuret inuti bröstet...

Det blir ingen föreläsning för mig i eftermiddag, jag jan knappt tänka mig att ta mig ut igen, än mindre socialisera...




Jag vill ha en ny hjärna, en som inte levererar ångest på löpande band, och som håller mina signalsubstansnivåer konstanta och på rätt koncentration. Tack.


- Blogging from my iPhone

torsdag 28 oktober 2010

Nu försöker vi igen....



...efter gårdagens horribla eftermiddag/kväll, samt jobbiga natt. Kaffe is da shit säger jag bara!

Iväg till sjukhuset för mottagning, och sedan får vi se om jag orkar ge mig iväg på föreläsning i eftermiddag eller om jag kommer åka hem och vila.


Råck ånn finisar!

Ångesten...

Den stora, mörka, rivande, brännande känslan i magen och bröstet. Känslan som fullkomligt tar över och gör mig illamående och andfådd, som gör att jag knappt kan andas och fungera. Det där som känns som en tiger i bröstet, som klöser och river och vill ut, som gör att jag inte kan sitta still utan vankar av och av, alternativt ligger i fosterställning i sängen.







Just den känslan är här nu, jag vill inte ha sympati, utan bara få skriva hur det känns och hur jag försöker resonera med den, köpslå för att den ska försvinna...

Jag önskar jag inte hade tänkt så mycket, och inte hade låtit tankarna ta över i den här utsträckningen...!



- Blogging from my iPhone

"Jenny-metoden"

Min finaste fina J är fantastisk på många sätt, men en av hennes främsta egenskaper är att hon hjälper mig med mina tankar, med hur jag kan försöka ändra dem, och en och annan hård sanning. Oavsett vad, så är hon en av de finaste vänner jag har idag.

Jag är ENORMT glad att jag har så många fina vänner, ovan nämnda Jenny, Tettizen, Malin, Stina, Karin, Liza, samt alla underbart fina bloggkompisar jag fått i och med den här bloggen, Jesper, Magnus, Ellinor, Pernilla för att nämna några. Utan er vore den här bloggen överflödig, och jag lovar er att jag försöker.

En dag i taget måste jag försöka besegra det här. Delar av mig tycker fortfarande inte att det är fel att göra som jag gör, och det är när de tankarna kommer som Demonerna tankar sig fulla på energi för att skråla falskt i falsett och barryton i kör när den logiska sidan kommer fram och säger att det jag gör är FEL.

Jag vet att jag inte är rationell just nu, jag vet att jag inte går att resonera med, och jag är besvärlig på det sättet att jag känner mig pressad och trängd i vissa situationer.

Just nu handlar det om att jag måste vänta på att bli kallad till ätstörningsenheten. Jag klassas inte som akutfall då jag inte är klassificerad som anorektisk (än) eller bulimisk, och jag kommer inte behöva ytterligare en psykiatrisk utvärdering, utöver den min egna psykiater redan gjort. I och med detta kommer jag att prioriteras längre ner på listan så denna väntan kommer eventuellt att bli lite längre än jag hoppats. Fram tills dess handlar det om en dag i taget, en måltids-tid i taget, en kopp kaffe i taget och en diskussion med demonerna i taget.

J föreslog idag att jag alltid skulle "göra måltid" på normala måltidstillfällen. Dvs duka fram mat och sitta vid matbordet även om jag kanske inte får i mig mer än lite mat. All mat är en vinst just nu, så jag tänkte att "what the f*uck liksom, nu ska jag prova!"

Ner i köket, på med kaffepannan, fixa en smörgås med avocado och skinka och lite sour cream, lägga upp, hälla upp sig lite kaffe, sätta mig vid bordet och andas lugnt och fint. Nu har jag ätit lite mer än 25% av den där smörgåsen....!


Nu försöker vi hänga kvar i den positiva trenden idag, jag känner att det är lite oroligt inuti nu, så jag nöjer mig för nu och säger "NU gjorde jag något bra - jag klarade det!"

RÅCK ÅNN!!!

Detta är till Magnus och Jesper och Malin...

*spelar Paradise City, Smokin in the Boys' room och Lick it up*


Råck ånn!

onsdag 27 oktober 2010

Lite iallafall

För första gången på tre dagar har jag ätit lite. En halv engelsk korv, 1/2 dl potatismos och lite rödlöksås. Det är mer än jag ätit totalt på hela veckan och helgen *skäms*...




Nu dansar demonerna tango och garvar sig harmynta....




Vart är den där babianbajshögen som jag tänkte lägga mig under och dö en stund...?

Råck ånn!


- Blogging from my iPhone

Slagen hjältinna....

Mycket konversation med demonerna idag, funderingar, otillräcklighet, rastlöshet, ångest och övervinnande av känslor och impulser.

Hade et 2 timmar lång tutorial på eftermiddagen, vilket toppade formen med en ordentlug huvudvärk. Kombinerat med trötthet efter att bara ha sovit 13 timmar totalt de senaste tre nätterna, orkade jag inte hålla emot för ångesten längre, så jag gav mig ut och joggade. Kände mig dock rätt taggad!



Med tanke på mitt obefintliga matintag över de tre senaste dagarna och sömnbrist och ångest blev joggingturen som den vart... Avslutade efter 3 km då det svartnade för ögonen och jag trodde jag skulle kräkas alt svimma.

Promenerade de sista 1,5 kilometrarna hem och tog lite kort på vägen.







Satte mig en stund och hämtade andan igen, kände mig som en slagen hjälte typ... En svettig sådan!!



Nu ska jag se hur kvällen blir, det har varit jobbiga kvällar det sista! Ska se om jag kan försöka få i mig något litet iallafall. Jag sa ju att jag skulle skämmas för mycket för att rapportera om det gick ännu sämre.... :(

Råck ånn finisar!!



- Blogging from my iPhone

tisdag 26 oktober 2010

Varifrån

...kommer all ångest? Seriöst!! Kan någon ta bort den tack?!

Jag åkte hem tidigare från skolan, har vankat av och an, suttit framför den elektriska brasan och läst Ob-gyn-boken, druckit kaffe, pratat med Demonerna och fruuuuusit!







Maten suger (fråga inte typ...), jag dricker kaffe, försöker fokusera men det går inget vidare. Jag vet att hjärnan inte funkar som den ska, men den kan definitivt leverera ångest och Demoner så det räcker och blir över!

Det kan ha att göra med att universitetet har parat ihop mig med någon, som får mig att känna mig som ultratönten jag alltid var i skolan... Varför är det så? Vad är det som gör att man känner så, det lär ju vara min osäkerhet och inte hans mening liksom..?

Nåväl, sova tidigt tror jag... Och låta sömnen tysta Demonerna!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

måndag 25 oktober 2010

Idag...

.... vann Demonerna. Jag vet inte varför dagen blev så dålig, med så mycket ångest. Jag tror att det kan att ha att göra med att vi hade föreläsningar hela dagen. Jag har världens problem med att sitta still på det sättet så då kommer ångesten fram snabbt!

Jag hade möte med min akademiska handledare omvad som pågår och vi kom fram till en handlingsplan vad gäller skolan och så. Känns bra och jag hoppas att jag klarar det!

När jag kom hem var Demonerna svåra och jag pallade inte att stå emot så jag drog på mig träningskläderna och gav mig ut. 5.5km på 42 minuter blev det. Det var skööööönt, kallt, friskt, mörkt, höstigt!




Vad gäller maten så säger jag bara... Demonerna vann.

Råck ånn finisar!!

- Blogging from my iPhone

söndag 24 oktober 2010

Nu trotsar jag illamåendet...



....och äter lite frukost. Bättre sent än inget alls....!
Grov macka med avocado, parmaskinka och lite mozzarellaost. Får se hur mycket jag får i mig!

Sen får Demonerna härja en stund medan jag lyssnar på gladmusik (The Killers, KISS, Guns'n'Roses Paradise City och lite AC/DC) och kör luftgitarrsriff i matrummet!


Ny dag igen....

...och jag sitter nere i vardagsrummet, med en stor kopp kaffe, elektriska brasan igång, ett doftljus på spiselhyllan och datorn i knät. Det känns att det börjar bli höst, det är kallt på golven och mörkt längre på morgonen! Tydligen drar vi fram klockorna nästa söndag så då blir det iallafall lite ljusare på morgonen, men mörkare på kvällen, inget jag lider nämnvärt av!

Shit så hängig jag var igår, illamående, dåsig och trött. Åt nästan ingenting, främst på grund av illamåendet, lite pga demonerna. De härjade rätt duktigt igår igen, förmodligen för att jag inte tränade, men någonstans drar jag faktiskt gränsen. Jag tänker INTE träna om jag mår illa och är snurrig i pallet.

Har tagit min tablett i dag på morgonen och hoppas att det blir lite lindrigare idag, jämfört med igår. Än så länge ok, med bara en liten obehagskänsla i magtrakten. Idag tänker jag pyssla, och kanske läsa lite. Ingen träning idag heller, jag måste försöka stå emot Demonerna idag och klara att inte träna nu när jag inte äter alls i stort sett....

Nyvaken, ny-kaffad, uppkrupen i soffan med datorn i knät!

Råck ånn på er - och ha en bra söndag!

lördag 23 oktober 2010

Upp som en sol....

.... Ner som en pannkaka.

For iväg och fikade med fina K, kände mig tilltagande illamående och olustig.

Åkte hem och läste bipacksedeln på antideppmedicinen. Jojomensanserrusåatt... Vanlig biverkan (mer än 1 av 10) ; illamående, kräkningar, dåsighet. Det kan du hajja, säger jag bara... Tur att sängen är bekväm!




Det är övergående dock, så jag hoppas att det blir bättre om några dagar!!

Råck ånn!


- Blogging from my iPhone

Nu gör vi en bättre dag!


Eller vi och vi, JAG gör en bättre dag idag!

Har druckit mitt morgonkaffe, gjort mig iordning, och är på väg till Starbucks för att träffa en vän för lite skvaller och socialisering. Efter det blir det att åka hem och pyssla lite, och eventuellt springa en vända igen, fick blodad tand efter gårdagen (trots att det var babianjobbigt bitvis!), för att avsluta med lite pluggande och förberedelser inför kursen som startar på måndag.

Dagen till ära matchar jag kaffekoppen med skjortan - är man kaffe-addict så är man! :)


RÅCK ÅNN!

fredag 22 oktober 2010

Funderingar så här på kvällskvisten

Tack igen för alla kommentarer, mail och sms!
Ni är så fina att jag blir alldeles tårögd, och förundrad, och tacksam för allt. Jag har fantastiska vänner, och bloggkompisar och läsare! Om alla hade så här mycket kärlek omkring sig skulle världen vara en finare plats att vara på, helt klart.


Efter att jag varit ute och joggat, tappade jag upp ett bad och lade mig och filosoferade lite, straffade mig själv för att jag givit Demonerna fritt spelrum och gett mig ut och springa utan att ha ätit alls idag.

Jag funderade på hur detta kommer att gå, vad som kommer att hända när jag lär mig hantera demonerna. Jag är SKITRÄDD, för att vara ärlig. Jag är livrädd för att gå upp i vikt, jag är livrädd för att lägga av med träningen, jag är livrädd för hur jag kommer att må när/om jag börjar terapi, jag är livrädd för att missa mer i skolan (då det är helt galet vad gäller närvaro i mitt nästa block).

Att ge sig in i terapi är inget man ska göra lättvindingt och med en klackspark. Det kommer krävas ordentligt med sinnesnärvaro och styrka att ta sig igenom det OCH samtidigt ta till sig en del av det som man kommer fram till. Jag har ju funderat mycket på varför jag är sådan här, varför jag måste ta kontrollen hela tiden. Varför jag inte kan låta det vara en dag i taget, och det inte nödvändigtvis måste vara ett "krig" varenda dag. Jag har pratat mycket med Finaste J (labb jo stumpan!!) om detta, och hon har försökt hjälpa mig att vända och vrida på resonemang, på vad som verkligen är roten till problemet och hur det kommer sig att maten blir en kontrollmekanism.

Jag vet att jag har en typisk allt-eller-inget-personlighet, att jag har svårt att låta folk hjälpa mig, att jag har ett behov av att få uppmärksamhet för bra saker jag gör, och så klart även ett behov av att få synas och vara attraktiv (som de flesta andra människor också har). Visst finns det en del i bagaget från tiden som överviktig, och även innan det när jag var fullt normalviktig men knäppa kommentarer gjorde att jag betvivlade mig själv så till den mildra grad att jag inte åt på flera veckor.

Jag vet att det är en väldigt lång väg, jag har tagit det första steget, men jag kan inte lova er att det inte kommer att bli två steg framåt, ett bakåt, ett åt sidan och några in på fel stickspår. Denna blogg är, och har varit, min ventil och kommer så att förbli. Jag kommer fortsätta att skriva ärligt om hur det går. Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa, även om det kommer vara dåliga dagar, blandade med bättre dagar!

Den dag jag slutar uppdatera här kommer vara en av två scenarion:

1. Jag känner att jag har lärt mig hur jag fungerar och Demonerna kan ta sig i röven
eller
2. Jag trillar dit ännu mer, skäms röven av mig, och vill inte att ni ska veta hur det egentligen står till.

Jag hoppas, och vill tro, att det blir alternativ nummer 1.

Nu är det snart helg, en väldigt välkommen helg. Denna vecka tog nästan kål på mig, men jag står upp fortfarande, och jag klarade det!

RÅCK ÅNN finisar - ni är bäst!

Ni är så fina!

Tack för fina kommentarer och hejja-rop. Bara för att jag varit hos doktorn försvinner ju inte problemen automatiskt.

Ångesten är svår idag, Demonerna har fullt spelutrymme och för att dämpa den/dem har jag varit ute och sprungit.

Jag vet att jag inte ska, och jag vet att jag måste äta, men idag har jag inte orkat stå emot fullt. All energi gick åt till psykiatribesöket, och att mentalt förbereda mig för det.

Det är en underbar höstdag här, luften är klar, himlen blå, massa underbara färger! Jag fick på mig mitt myyyyyspannband och gav mig ut. Ville visa mig själv att jag fortfarande kan, efter onsdagens krashlandning efter 2km.

Jag skrapade ihop 5km på modesta 38.30, men vet ni vad? Jag joggade hela vägen! Det var de första sammanhängande 5km på lääääänge!!




Råck ånn, nu blir det uppåt och bättre!

- Blogging from my iPhone

Träffat doktorn nu

Nu har jag träffat psykiatern igen. Han är en klippa, så nu blir det antideppmeducin, hjälp-med-att-sova-meducin och remiss till ätstörningsenheten.

Ett första steg så får vi se hur det går. Han lovade också att prata med min mentor, efter att jag pratat med henne nästavecka.

Jag behöver bara lite svängrum, en möjlighet att andas om jag behöver en dag!

Det känns lite bättre nu, men nu är Demonerna igång och tycker att jag är korkad som ber om hjälp, "vi" är inte sjuka...




Nu, vila! Klarade pediatriktenta (73%) och akut-muntan och det praktiska provet i barnmedicin, samt har skickat in min ATansökan.

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

Träffat doktorn nu

Nu har jag träffat psykiatern igen. Han är en klippa, så nu blir det antideppmeducin, hjälp-med-att-sova-meducin och remiss till ätstörningsenheten.

Ett första steg så får vi se hur det går. Han lovade också att prata med min mentor, efter att jag pratat med henne nästavecka.

Jag behöver bara lite svängrum, en möjlighet att andas om jag behöver en dag!

Det känns lite bättre nu, men nu är Demonerna igång och tycker att jag är korkad som ber om hjälp, "vi" är inte sjuka...




Nu, vila! Klarade pediatriktenta (73%) och akut-muntan och det praktiska provet i barnmedicin, samt har skickat in min ATansökan.

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

torsdag 21 oktober 2010

Ajdå...

Idag fick demonerna fritt spelrum. Har inte ätit något alls idag :(

Det var helt enkelt för mycket press och stress idag, men nu börjar jag skymta lite andrum.

Imorgon träffar jag doktorn, lite tumhållning emottages tacksamt!




Nya friska tag imorgon, iallafall försök till friska tag!!

Råck ånn!!



- Blogging from my iPhone

onsdag 20 oktober 2010

Nervös....

... Och full av ångest.

Börjar bli netvös för fredagens möte med Doktorn. Vad händer om han säger att jag inbillar mig, att jag bara ska skärpa mig och sluta fåna? Ska det vara så här jämt då? Eller vad måste jag göra/säga för att visa att detta är något fel?

Har varit lite bättre idag, men med massiv ångest som resultat. Åt lite yoghurt i morse, åt en smörgås med ost&skinka till lunch och sedan en CK bar på eftermiddagen. Försökte träna, men det gick inget vidare. Sprang 2 km och trodde jag skulle falla ihop i en hög, gick till gymmet istället men så mycket folk att jag och Demonerna inte fick plats.

Nu har jag kommit hem och ångesten river och sliter i mig, Demonerna skriker "Ut och spring, 2 km är bara uppvärmningen...!!!". Får jag ligga under den där babianbajshögen en stund nu...?




Ellet ska jag Råck Ånn med pediatrikböckerna...?


Blogging from my iPhone



tisdag 19 oktober 2010

Tur att det bara är några dagar till fredag nu! På fredag träffar jag Doktorn och jag hoppas att vi kan komma fram till något tillsammans. Jag ser inte fram emot det alls, men jag inser att jag måste. Jag känner mig löjlig och som en inbillningssjuk, jag är ju liksom inte underviktig precis...! Jag hoppas att jag kan sätta ord på känslorna och handlingarna på fredag, så att jag kan få en remiss till rätt ställe, lite antideppmeducin (schååååkelaaaaad utan ångest?! ;) ) och eventuellt lite akutmedicin till de värsta ångestattackerna...

Ytterligare en kväll med demoner och rastlöshet. Har återigen ätit nästan ingenting. En grov smörgås med avocado och skinka, två salta kex, 1 dl potatismos, en liten engeksk korv och 2 matskedar vita bönor. Och kaffe, massa kaffe...

Jag har pluggat idag och försökt förbereda mig inför morgondagens omdugga. Sedan blir det pediatriktenta på torsdag och sen är det fredag och farbror-doktor-dag.

Jag försöker att fokusera på bra saker, vad jag gjort bra, men idag blev det svårare!




RÅCK ÅNN finisar!! <3


Blogging from my iPhone

måndag 18 oktober 2010

Sämre dag...

... Men med en del höjdpunkter!

Jag klarade mitt praktiska prov, så det var skönt! Bara två tentor kvar denna veckan och sedan vila i helgen!

Maten har dock varit dålig idag. Igår kväll när jag satt och pluggade åt jag en liten skål med nachochips samt ca 15gr choklad. Utöver att jag åt bakad potatis med tillbehör tillmiddag.

Detta blev för mycket för mig och Demonerna att hantera och det var en orolig, sömnlös natt inatt. Idag har matintaget varit en cambridgebar vid lunch, en miniyoghurt med nötter samt en grov smörgås med lite cole slaw på. That's it...! :(

Jag vet att det är babiandåligt, men jag har inte orkat kämpa emot idag, praktiskt prov, rännande mellan avdelning och akuten samt rollspel med patientsimulator och sedan en pysselworkshop på kvälken blev helt enkelt för mycket.

Nu får vi se vad jag orkar prestera imorhon, och hur mycket demonresistens jag har då!!

Råck ånn!


- Blogging from my iPhone

söndag 17 oktober 2010

Jag joggade en vända....

...ute i den underbara höstdagen. Eftersom att jag hade fullt upp med att jogga och andas glömde jag att ta några kort *doh*. Det var helt underbart ute, luften är alldeles klar, träden är gula och röda, det är fortfarande tillräckligt varmt att inte behöva pannband och vantar, och solen sken från en klarblå himmel.

Att säga att jag hade kunnat jogga fårävvär är fel, det var lite kämpigt mot slutet av uppvärmningen (jag joggade som uppvärmning till gymmet) men det var skönt och jag kände hur huvudet rensades och Demonerna var tysta iallafall 15 minuter.

Anledningen att jag kastade mig iväg till att träna iallafall var tyvärr Demonerna. Jag åt ju frukost i morse, och sedan även 6-7 salta kex med mjukost på till lunch/mellis. Detta räckte tyvärr för att trigga all ångest igen, och till slut stod jag inte ut utan drog på mig träningskläderna och for iväg.

När jag kom hem tog jag en lång dusch och nu känner jag mig nästan ok igen. Jag lovar att jag ska försöka äta middag och att jag får försöka mig på Demon-resistens senare ikväll då jag måste plugga satan inför mitt praktiska prov imorgon! (Några barnläkare som läser detta som kan ge tips på vad jag måste komma ihåg att fråga om i en pediatrikanamnes?!)

Kollade för skoj skull upp hur långt jag sprang idag...
Faktiskt blev det 2 km på 12 minuter?! 6 min per kilometer?!
Det var ju himla käckt, och inte så konstigt om det kändes lite tungandat på slutet!

Nu SKA jag öppna pediatrikboken och försöka läsa lite, det är så mycket att jag vet inte ens vart jag ska börja....!

Råck ånn och hoppas ni har en underbar söndagseftermiddag/-kväll!

Nu får detta bli en bra dag!!



Efter att jag legat och vändigt och vridit mig halva natten, fick jag äntligen lite ro och kunde sova en stund. Det var mycket tankar och mycket Demoner igår kväll och natt. Mycket funderingar över vem jag är, vad jag vill och vad jag har för ambitioner med livet. Jag vet, inte det bästa att fundera över när klockan är miss-i-nassen och man borde sova.

Imorse när jag väl släpade mig upp, och bestämt mig för att hoppa över akutskiftet idag, gjorde jag ett aktivt val. In i duschen, göra mig iordning, fixa kaffe och två grova smörgåsar med avocado och skinka och en med ost och gurka. Satte mig vid datorn och alla böckerna och läste några bloggar, drack mitt kaffe och bestämde att idag måste bli en bättre dag.



Jag är trött, hela vägen in i själen. Jag är trött på Demoner som river och sliter och det känns som om de äter upp mig inifrån. Jag vet att det kommer ta lång tid att lära mig leva med mina Demoner, lära mig hur jag ska få dem att hålla tyst och hur jag ska göra när ångesten sköljer över mig. Det kommer bli en lång resa, och jag vet att det kommer vara bra dagar och dåliga dagar. Tröttheten gör att de dåliga dagarna tar över,
och gör mig mer mottaglig för Demonerna.

Alla ni som läser och kommenterar - TACK! Ni anar inte vad det betyder.Jag läser och försöker ta till mig det ni skriver, vilket ibland är lätt, ibland svårare. Jag ser inte vad ni ser, jag ser inte prestationerna som ni beskriver. Jag tycker mig inte ha gjort något extraordinärt inom något område, något som vissa skulle säga var fel.

Ni är bäst - jag har världens bästa bloggläsare!

Råck ånn - nu blir det barnmedicinplugg!

lördag 16 oktober 2010

Nu blev det jobbigt igen..

Demonerna höll mig vaken nästan hela natten efter att jag ätit den där middagen...

Vet ni vad? Jag känner mig som en hysterika, någon som fiskar uppmärksamhet och som är ett helt hav av neggoenergi... Inget skojigt och massa mer dåligt samvete!

Idag bad jag maken ta två helkroppsbilder på mig för att se om jag fattar då... Nejdå, det enda jag ser är dåligt och väldigt stort och fel. Att man kan vara så felskruvad i huvudet?







Demonerna river inuti nu, jag har ätit lunch och det räckte för att trigga idag, förmodligen för att jag är trött och stressad. Dagens vinst får bli om jag lyckas hålla mig ifrån att tokträna för att kompensera!

Nu måste jag försöka skriva mon jäkla ATansökan och svara på några töntiga frågor!!

Råck ånn finisar!

- Blogging from my iPhone

fredag 15 oktober 2010

Jag 1 - demonerna 0

Kolla, jag åt lite middag!!




Litet steg för mig, stort steg mot Demonerna!!

- Blogging from my iPhone

Lite bättre...

...men långt ifrån bra.

Började dagen med ett långpass på gymmet, över- och underkropp samt core.
Skönt att vara där tidigt idag, eftersom att förra gången jag var där, var det så mycket folk att man knappt kunde röra sig. Inte bra för mig och mina rädslor, samt mina demoner ;)

På väg hem från gymmet vaknade Demonerna till liv på riktigt. Skrek och gapade och tyckte att jag inte skulle äta något nu, när jag varit på gymmet och förbränt liksom. De ville också att jag skulle ge mig ut och springa en vända nu när jag liks var i farten. Jag började faktiskt, men ångrade mig efter en kilometer...

Det krävdes ordentligt med viljestyrka att fara hem, duscha, göra sig iordning, sätta igång kaffebryggaren och göra sig en grov smörgås med avocado, räkor och lite gräddfil.

Efter att jag ätit den var det fullt ös medvetslös på Demonerna. Shit så de härjade! Jag ignorerade så mycket jag orkade, åt till och med en CK bar på sena eftermiddagen, tillsammans med eftermiddagskaffet. Tog lite kort på mig och min finaste Demonjägare Mozart. Vi ser ju nästan glada ut liksom, ja eller Mozart ser mest ut som om han vill rymma :)



Men nu har jag brakat ihop igen, nu pallar jag inte att stå emot ångesten som formligen sköljde över mig. Det river och sliter inuti, jag försöker mota bort det med plugg, ATansökansskrivande och läsande, men jag vet inte om jag orkar. Maken försöker truga med tortillia till middag men just nu mår jag bara illa och vill gömma mig under en babianbajshög och självdö.... *insert mental image liksom*

Vi får se hur resten av kvällen går, jag hoppas jag kan överlista demonerna och ångesten och kanske äta lite middag...

RÅCK ånn alla finisar!!

torsdag 14 oktober 2010

Igen...

.....Demonerna tycker det här är skitkul...! De dansar och skuttar och hoppar och talar om för mig att jag suger babianpung typ. Igår när jag satt och försökte skriva klart min patientpresentation så åt jag faktiskt lite. Jag åt en halv korv och lite potatismos till middag med Adam, och sedan 5-6 timmar senare ett paket med nudlar, och en liten ask med russin.

Sen var det Demon-hunting hela natten, hade svårt att sova, vred och vände mig, ältade och funderade på om jag kunde träna tidigt på morgonen för att göra av med det så att säga. Jag somnade inte förrän väldigt sent och tog således sovmorgon = ingen träning.

Idag har det varit patientpresentationsredovisning (maj lård vilket långt ord) och sedan några timmar på akuten. Har fortfarande inte ätit mer än 3/4 CKbar och tre kex med lite mjukost på. Jag vill inte, men samtidigt är jag trött på mig själv, och på att jag är så styrd av detta. Innerst inne frågar jag mig själv om jag är inbilllningssjuk, och egentligen är alla sådana här?

Ångesten river i mig nu, jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen, men jag tror att jag måste försöka sätta mig ner och börja plugga inför tenta och praktiskt prov som jag har nästa vecka. Sen måste jag skriva min ansökan till AT och se till att den är tillräckligt bra för att skicka in i början av nästa vecka. Och så plugga lite för om-muntan i akutmedicin. Det borde väl hålla ångesten i shack...?

Sen vill jag säga TACK till alla som kommenterat, skickat mail och facebook:at. Ni förstår inte hur mycket det betyder för mig, jag känner mig enormt bortskämd och lyckligt lottad, och önskar att jag inte var så körd i pallet och gör så här mot mig själv. Logiken är redan borta, jag resonerar inte logiskt vilket gör att det blir så mycket svårare, och därmed också knäppt för mig att försöka förklara. Men TACK, från botten av mitt hjärta! <3

Nu, Demon-fighting och ångestutdrivning medelst pluggande!

Råck ånn!!

onsdag 13 oktober 2010

Förlåt....



....men nu blir det ett till Demoninlägg...

Idag hade jag munta, något som jag fick reda på igår så jag var inte så där fantastiskt väl förberedd imorse. Var tvungen att gå upp i ottan för att komma dit i tid och sedan var jag nog lite nervös, så det blidde ingen frukost, bortsett från kaffe och en halv CKbar.

Muntan gick sugdåligt, och Demonerna hoppade och skuttade och berättade för mig att jag sög babianpung... Om jag vill får jag göra om muntan nästa vecka, annars så kan de skriva i min "end-of-block-evaluation" att jag inte var så bra på muntan och inte kunde vissa saker.
Så jag vet inte.... jag skulle kunna nöja mig med detta och låta det stå på min utvärdering. Problemet är att jag missat en del undervisning, så jag kommer att ha svårt att bli godkänd om jag inte gör bra ifrån mig....

Grejen är att det är MASSOR att göra i två veckor, jag vet inte riktigt hur detta ska gå och jag kände hur jag bara ville lägga mig ner och självdö på fläcken.

Detta resulterade givetvis i att jag inte åt någon lunch, eller något mellanmål och först nu har jag ätit 3 salta kex med lite mjukost på och en liten ostbit. Så där ja, bra där... eller hur det nu var?


Jag har nu en presentation att skriva inför imorgon, måste fixa med min ATansökan som inte fungerar nu på grund av datastrul, sen har jag en tenta (praktisk + skriftlig) nästa vecka. Och så några akut-skift på det.
Jag går sönder....

Mat, nej inte idag... Ångesten är för jävlig redan....

Råck ånn
förlåt att det inte är mer skojig läsning här just nu, detta är det enda stället jag kan skriva utan att behöva censurera!

tisdag 12 oktober 2010

Ytterligare demondans....

Det blev ingen bra dag idag heller. Jag hade väldigt goda intentioner imorse. jag gjorde en lunchlåda med en sallad och parmaskinka, några frukter och en yoghurt.

Till lunchen åt jag halva salladen och 4 skivor parmaskinka, och senare även ett päron och yoghurten med lite nötter. När jag kom hem gjorde jag misstaget att ställa mig på vågen. Ångesten slog till som en slägga i huvudet och magen och jag kastade mig iväg till gymmet.
SJU MILJONER människor var det där och det som vanligtvis tar en timme,
tog idag nästan två timmar.

(slagen hjälte....)

Nu är jag hemma och jag vägrar äta middag, jag pallar det inte om jag ska ha ork att även läsa inför ett prov jag har imorgon (som jag inte visste om = har inte läst alls mycket).

Ångest var det ja..... Råck ånn liksom!


måndag 11 oktober 2010

Dagens intag....

...har väl inte varit så jättebra, men det har räckt för att jag ska haft dansbandsgala med Demonerna....

Detta inlägg kommer inte bli särskilt klämkäckt och piffigt, utan bara en summering av en dag med massa tankar och funderingar och ångest....Jag sa att detta får bli min ventil, och så får det bli!

Jag vaknade lite senare än vanligt, med en huvudvärk av rang! Drack en stor kopp kaffe, och åt en grov macka med avocado och parmaskinka. Sen fixade jag med en massa admin-grejer som behövde göras, och försökte läsa lite. Iväg och träffa Fran och dricka kaffe och dissekera frågorna på vår ATansökan. Givetvis strular internetsidan med min ansökan så det stressar mig en del också.... !

Åkte hem och kände intensivt att jag INTE ville äta. Tvingade mig att äta lite naturell yoghurt och lite nötter, samt två riskakor.

Iväg och leda en workshop, dricka sig lite kaffe och kackla strunt med de fina, goa damerna som kommer dit varje vecka! *hjärta*

När jag kom hem insåg jag att jag måste försöka äta något, far åt h-te med Demonerna. Så jag åt köttgryta med Yorkshirepudding, och nu sitter jag här och önskar jag kunde få ge mig ut och springa eller powerwalka eller något ännu värre för att kompensera det som ligger i magen....

Usch vad jag är trött, och less. Ångesten river inuti mig och jag vill bara få lägga mig ner i en hög och gråta som ett barn, gråta och hulka och snora... Låta ångesten riva och slita mig i stycken innan jag känner lugnet lägga sig igen....

Allt det, innan det är dags för en ny dag igen, förhoppningsvis en bättre dag än idag.....

Råck ånn finisar - ni gör att det är värt det, och gör att jag kämpar vidare!!

söndag 10 oktober 2010

Små steg i rätt riktning....

TACK för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg om demonerna. Ni anar inte hur mycket det betyder att ni kommenterar och att ni bryr er om hur JAG mår och hur jag ska gå vidare. En kommentar i någons blogg kankse inte verkar vara så himla mycket för världen, men för mig betyder det mycket, så TACK!

Igår var en dålig dag, mycket ångest, mycket funderingar och mycket tillbakahållna tårar. Ibland undrar jag om "läkarsjukan" kommer att ta över mig här hemma också, dvs att läkare bara får gråta när man låst in sig på toa...? Att man alltid ska vara stark, alltid klara allt och alltid vara den som reder upp åt alla andra?

Jag tog en lång powerwalk/jogg med Mozart 25:e symfoni i lurarna (på repeat), lyssnade på dramatisk musik med mycket känslor och försökte mota bort alla elaka tankar. Det gick väl sisådär.... När jag kom hem fick jag support från finaste vännerna och jag satte mig och åt en halv smörgås med avocado och lite skinka på. Tårarna hängde tunga bakom ögonlocken och Demonerna dansade shottis och garvade röven av dig...

Jag satte mig och planerade nästa veckas mat, tillsammans med maken, och vi for iväg och handlade tillsammans. Bara att handla räcker för att trigga ångesten, när jag tänker på att någon måste äta maten vi handlar... Jag åt iallafall lite 10-12 räkor i tikka masala sås till middag, och lite naanbröd, och några prawn crackers (har INGEN aning om vad det heter på svenska!!). Innan jag skuttade i säng blev det en satsumas och en liten bit ost.

Ingen lysande dag på något sätt, men imorse bestämde jag mig för att IDAG skulle bli en bättre dag! Gick upp, gjorde en fin-smörgås på jättegrovt bröd, med avocado och skinka, och en stor kopp nybryggt kaffe. Åt och försökte mota bort alla kompensationsidéer. Städade garderoben och slängde ungefär 3 svarta sopsäckar med för stora/för gamla/för fula kläder.

Efter ca 1,5 timme åkte jag till gymmet. Efter min tur ute igår så kände jag att jag ville prova att jogga lite. Upp på löpbandet (fortfarande världens dummaste uppfinning....) och prova sig lite. Och det kändes bara SKÖNT och bra. Varenda liten fiber i hela kroppen ville FORTSÄTTA. Jag joggade på i ett lugnt tempo och avslutade med 6min/km tempo och jag ville bara MER! Men, jag var där för att lyfta skrot, så av bandet och köra både över och underkropp idag eftersom att jag inte varit på gymmet något mer den här veckan.

Nu har jag kommit hem, trött i musklerna men har åter fått känna den där underbara känslan av att jag KAN göra något, och kan göra det bra!

Nu lever vi på den känslan resten av dagen tack. :)
RÅCK ÅNN!!!

lördag 9 oktober 2010

Demonerna tog över....



....och det är därför jag inte varit bloggandes på ett tag. Mitt förra inlägg här på bloggen nämnde mina Demoner, och även vad de brukar göra. Efter det inlägget skrevs tog de överhanden och jag har haft några riktigt jobbiga veckor.

Tack vare underbart fina vänner, som tagit tag i saker jag inte själv orkat, hoppas jag nu att det kan få komma att vända, steg för steg.

Mina demoner kommer från senare delen av tonårstiden. Jag tränade mycket, åt inget, och hungerskänslor var en form av belöning. Lyckligtvis vände detta innan jag blivit ordentligt dålig, och jag kom aldrig ner i en så låg vikt att folk började lägga märke till det. Att ätbeteendet var helt kajko var det ju inget snack om, men det plockades inte upp på det sättet eftersom att jag under hela tiden hade ett normalt BMI. När jag vände detta beteende förra gången så slog det över åt andra hållet, och resten av DEN historien vet ni redan.

Den här gången krävdes det inte så mycket för att tippa över. Skolan/Universitetet är sjukt jobbigt just nu. Jag har redan börjat stressa över våra Finals som kommer i april/maj och utöver att man måste se till att läsa till DEM så måste man ju se till att man är tillräckligt mycket på sjukhuset för att inte kugga delkurserna. Utöver skolan har det varit mycket hemma, mycket att göra och mycket att fixa med. Jag har känt mig sliten och dragen i, och mitt enda sätt att ta kontroll, var (och är) att ha kontroll över mat och träning.

Denna veckan har varit en nattskiftsvecka, vilket har varit slitigt och jobbigt. Inte så mycket att göra vad gäller skrik-och-panik-trauma, utan mer rutinsaker och då blir det lätt lite långsamt. När jag har jobbat natt så har jag insett att det går inte att träna också, för jag orkar inte. Att det sedan varit en del annat har gjort att det varit praktiskt omöjligt att träna om jag ska ha fått sova något överhuvudtaget.

Långsamt långsamt har jag börjat äta lite igen, att gå från att äta inget, till att försöka äta är inte lätt. Dels rent fysiskt då magen säger ifrån, men också psykiskt. Demonerna dansar jitterbug och tycker att jag misslyckats (vilket de redan visste och gladeligen talar om för mig) och gör att mitt humör går i botten. Jag försöker undvika att falla för impulserna att tokträna eller göra annat dumt för att "motarbeta" den lilla mat jag faktiskt stoppar i mig.

Innan någon blir alldeles galen och skriker åt mig, så kan jag säga att JA, jag har en inbokad tid med Farbror Tokdoktor om två veckor. När jag kommer dit får jag prata med honom om hur vi ska göra. Jag är inte dum på något sätt, och jag fattar att det jag gör är fel. Det bästa sätt för mig att förstå det är när jag slutar vara logisk i mitt tänkande. Logiken försvinner och jag tänker inte rationellt. Lyckligtvis brukar jag kunna "gå ur" och kolla på mig själv utifrån och då se att jag inte tänker längre.

Och ja, jag känner mig störtlöjligt och fånig, och jag vet att folk tänker "ja men vad fan, det är väl bara att äta..". Det handlar inte om maten, det handlar om kontrollen i att vinna över kroppen, att vinna över hunger, på samma sätt som det handlar om att flytta sitt fokus när man tränar, att kunna träna igenom smärtan eller tröttheten. Jag läste en artikel om just detta och kombinationen ätstörningar och folk som tränar mycket/hårt/för prestation. Personligheten hos en idrottare som tränar för prestation är klart i farozonen för just störda ätbeteenden eftersom att de har kapacitet att just flytta sitt fokus.

Så jag kommer att finnas här, detta får bli en ventil utåt, men jag hoppas och önskar att ingen väljer att racka ner på mig och försöka läxa upp mig. Tro mig, jag har tillräckligt med sådant runtomkring mig nu. Jag VET att det jag gör är fel och dåligt, men jag måste få ta en sak i taget och inte försöka ändra allt på en gång.

Och vet ni vad det värsta är....?
Varje gång jag ser mig i spegeln, ser jag något som är som innan jag opererade mig, även om detta är vad det ser ut som nu.... *pekar nedåt*

(och jag VET att jag ser ut som en skolfröken ;) )

Nu ska jag sätta mig ner och försöka skriva en ordentlig lista för nästa vecka vad gäller mat. Om jag har en lista, har jag kontroll och då kanske jag kan ta mig för att faktiskt äta!

Jag är inte besegrad än, nu blir det lite AC/DC och KISS som glad-musik!
Råck ånn!