fredag 29 oktober 2010

Berg-och-dalbana AB

Det är så jag känner mig nu! Somnade ifrån ångesten och sov i två timmar, vaknade och fick en kopp kaffe av maken. Fortfarande en orosklump i magen, av okänd anledning.




Jag vill ju hoppa och skutta och vara typ TGIF MAN - råck ånn, men känslan uteblir.

Har även läst på en del om det här med ätstörningar och vad för sorts terapi som erbjuds här där jag bor. När jag läste om det stötte jag på en del saker som gjorde mig enormt irro, och ledsen.

Det finns något som kallas BED, binge eating disorder, som inte har en egen diagnos, utan som paras ihop under "Eating disorder, not otherwise specified". Sjukdomen är, enkelt förklarat, att man äter stora mängder mat under kort tid (liksom bulimiker) men inte försöker kräkas eller på annat sätt kompensera efteråt. Detta leder vanligtvis till övervikt. Studier tyder nu på att denna grupp med patienter är relativt homogen och förmodligen skulle må bra av att få en egen diagnos som senare leder till handlingsplaner etc. Det som gjorde mig ledsen är att de personer som lider av detta blir hänvisade till självhjälpsböcker och -program. På något sätt känns det som om denna grupp faller i skuggan av ätstörningar där man svälter sig. Svårt att förklara hur jag menar, utan att det blir fel.

Nåväl, jag har iallafall insett att jag förmodligen lider av Eating disorder, not otherwise specified. Härunder faller de som har anorektiska tankesätt och beteenden men som inte fyller de diagnostiska kriterierna för anorexi/bulimi. Här i Coventry finns tydligen en av englands främsta ätstörningspsykologer, som specialiserat sig på en terapi form som kallas "Compassionate Mind Training". Jag har bara läst lite om det än men det verkar rätt bra!

Nu ska jag försöka få lite saker gjorda och sen läsa ikväll för att döva det dåliga samvetet!

Råck ånn finisar - hoppas ni har en fin fredag!


- Blogging from my iPhone

3 kommentarer:

  1. Du sötnos... Du ska inte HA dåligt samvete, ALLS. Eller hur? Låter ju bra att en specialist finns i närheten, hoppas att du får komma dit ASAP bara - och att terapin är lika bra som den låter...!

    <3

    SvaraRadera
  2. Lästips från Sverige, jag vet inte, men det kanske på nåt sätt kan bredda dina tankar och leda vidare nånstans... http://www.metro.se/2010/10/27/65510/man-kan-inte-operera-bort-sorg-eller-/

    SvaraRadera
  3. Läser ofta gumman, men kommenterar inte allt (lite för att blogspot är krånglig att kommentera) men jag tycker att du gör rätt i att försöka få bort demonerna - du vet ju att jag också haft dem och det är inte något jag önskar NÅGON. Fy fan för den där "skiten" rent ut sagt - man mår sååå mycket bättre när demonerna är i skakt och försvinner långt bak i huvudet. Och för att kunna göra ett bra jobb inom sjukvården måste man ju ha ett friskt tänkande själv? <3

    Tänker på dig!!
    Kramar CarroBarro

    SvaraRadera