torsdag 28 oktober 2010

"Jenny-metoden"

Min finaste fina J är fantastisk på många sätt, men en av hennes främsta egenskaper är att hon hjälper mig med mina tankar, med hur jag kan försöka ändra dem, och en och annan hård sanning. Oavsett vad, så är hon en av de finaste vänner jag har idag.

Jag är ENORMT glad att jag har så många fina vänner, ovan nämnda Jenny, Tettizen, Malin, Stina, Karin, Liza, samt alla underbart fina bloggkompisar jag fått i och med den här bloggen, Jesper, Magnus, Ellinor, Pernilla för att nämna några. Utan er vore den här bloggen överflödig, och jag lovar er att jag försöker.

En dag i taget måste jag försöka besegra det här. Delar av mig tycker fortfarande inte att det är fel att göra som jag gör, och det är när de tankarna kommer som Demonerna tankar sig fulla på energi för att skråla falskt i falsett och barryton i kör när den logiska sidan kommer fram och säger att det jag gör är FEL.

Jag vet att jag inte är rationell just nu, jag vet att jag inte går att resonera med, och jag är besvärlig på det sättet att jag känner mig pressad och trängd i vissa situationer.

Just nu handlar det om att jag måste vänta på att bli kallad till ätstörningsenheten. Jag klassas inte som akutfall då jag inte är klassificerad som anorektisk (än) eller bulimisk, och jag kommer inte behöva ytterligare en psykiatrisk utvärdering, utöver den min egna psykiater redan gjort. I och med detta kommer jag att prioriteras längre ner på listan så denna väntan kommer eventuellt att bli lite längre än jag hoppats. Fram tills dess handlar det om en dag i taget, en måltids-tid i taget, en kopp kaffe i taget och en diskussion med demonerna i taget.

J föreslog idag att jag alltid skulle "göra måltid" på normala måltidstillfällen. Dvs duka fram mat och sitta vid matbordet även om jag kanske inte får i mig mer än lite mat. All mat är en vinst just nu, så jag tänkte att "what the f*uck liksom, nu ska jag prova!"

Ner i köket, på med kaffepannan, fixa en smörgås med avocado och skinka och lite sour cream, lägga upp, hälla upp sig lite kaffe, sätta mig vid bordet och andas lugnt och fint. Nu har jag ätit lite mer än 25% av den där smörgåsen....!


Nu försöker vi hänga kvar i den positiva trenden idag, jag känner att det är lite oroligt inuti nu, så jag nöjer mig för nu och säger "NU gjorde jag något bra - jag klarade det!"

RÅCK ÅNN!!!

9 kommentarer:

  1. Åh - jag ryser och får tårar i ögonen och bär mig allmänt fjantigt åt, men JA! Du klarade det! Jag hoppas att du kan fortsätta att göra det här, bara GÖRA det - utan att lasta dig själv för om det sen blir mycket eller lite som du får i dig. Men nöt in måltidsvanan igen, det är ett bra steg framåt, tror jag!

    Bästing! Mängder av kramar och lööv till dig! <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Mmmmm - smarrig macka :-) Jag vet att när jag tränade inför MIN utmaning så var jag tvungen att rent fysiskt "bocka av" när jag gjorde nåt bra och såklart också när jag gjorde nåt mindre bra :-) På det viset lyckades jag övertyga mig själv om att jag var på rätt väg. Åtminstone när alla "bra" var fler än "mindre bra". Detta med lite jävlaranamma tog mig fram och i mål. Kanske nåt att testa när du ändå är igång med "måltidstid" :-)
    En tumme upp från Schweden i alla fall :-)

    SvaraRadera
  3. Bra kusinen! Jag hejjar på dig härifrån <3 Och finns på msn om du vill tjötas! Puss

    SvaraRadera
  4. Härligt jobbat, vännen!!!

    Jenny-metoden låter bra och det är ju suveränt om du kan försöka köra enligt den. Har du maten framför dig så är det i alla fall ett steg i rätt riktning!

    Heja dig!!!
    Massor med stora kramar,
    din bästis Tett <3

    SvaraRadera
  5. Mackan ser jättemumsig ut!
    Bra idé det där med att få måltidsrutiner, hon är bra den där J!
    Och du är duktig som lyssnar på henne och har ätit hela 25% av mackan!

    SvaraRadera
  6. Bra! Helt rätt tänk av Jenny! Å av dig!

    Att planera måltider och sätta sig ner för att äta dem, även om det så bara blir hälften är nog bra! Då håller du ju kvar de "normala" rutinerna. De tror jag ju det har varit tunnsått med för den delen, under en alldeles för lång tid.

    Råck ånn å pussar darling!

    SvaraRadera
  7. Det låter som en alldeles ypperlig idé. Om du så bara äter 10% är det bättre än ingenting. Och blir det ingenting så har du i alla fall försökt vilket också är bättre än att inte gjort det!

    SvaraRadera
  8. Jag har en teori här.... du bor i England, och i England är de inte kända för sina kulinariska läckerheter. Va du behöver är lite redig svensk mat! :D

    Hehehe.... tycker Jennys metod är utmärkt och gör det mer naturligt att sitta vid matbordet. Sen kommer du säkert att börja knapra på något av det goda av bara farten, mitt i ett intressant samtal, osv.

    Det är inget nederlag att bara äta 2%, det är ju faktiskt en 2% vinst!! Du har ju ätit mer än 0%.

    SvaraRadera