söndag 10 oktober 2010

Små steg i rätt riktning....

TACK för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg om demonerna. Ni anar inte hur mycket det betyder att ni kommenterar och att ni bryr er om hur JAG mår och hur jag ska gå vidare. En kommentar i någons blogg kankse inte verkar vara så himla mycket för världen, men för mig betyder det mycket, så TACK!

Igår var en dålig dag, mycket ångest, mycket funderingar och mycket tillbakahållna tårar. Ibland undrar jag om "läkarsjukan" kommer att ta över mig här hemma också, dvs att läkare bara får gråta när man låst in sig på toa...? Att man alltid ska vara stark, alltid klara allt och alltid vara den som reder upp åt alla andra?

Jag tog en lång powerwalk/jogg med Mozart 25:e symfoni i lurarna (på repeat), lyssnade på dramatisk musik med mycket känslor och försökte mota bort alla elaka tankar. Det gick väl sisådär.... När jag kom hem fick jag support från finaste vännerna och jag satte mig och åt en halv smörgås med avocado och lite skinka på. Tårarna hängde tunga bakom ögonlocken och Demonerna dansade shottis och garvade röven av dig...

Jag satte mig och planerade nästa veckas mat, tillsammans med maken, och vi for iväg och handlade tillsammans. Bara att handla räcker för att trigga ångesten, när jag tänker på att någon måste äta maten vi handlar... Jag åt iallafall lite 10-12 räkor i tikka masala sås till middag, och lite naanbröd, och några prawn crackers (har INGEN aning om vad det heter på svenska!!). Innan jag skuttade i säng blev det en satsumas och en liten bit ost.

Ingen lysande dag på något sätt, men imorse bestämde jag mig för att IDAG skulle bli en bättre dag! Gick upp, gjorde en fin-smörgås på jättegrovt bröd, med avocado och skinka, och en stor kopp nybryggt kaffe. Åt och försökte mota bort alla kompensationsidéer. Städade garderoben och slängde ungefär 3 svarta sopsäckar med för stora/för gamla/för fula kläder.

Efter ca 1,5 timme åkte jag till gymmet. Efter min tur ute igår så kände jag att jag ville prova att jogga lite. Upp på löpbandet (fortfarande världens dummaste uppfinning....) och prova sig lite. Och det kändes bara SKÖNT och bra. Varenda liten fiber i hela kroppen ville FORTSÄTTA. Jag joggade på i ett lugnt tempo och avslutade med 6min/km tempo och jag ville bara MER! Men, jag var där för att lyfta skrot, så av bandet och köra både över och underkropp idag eftersom att jag inte varit på gymmet något mer den här veckan.

Nu har jag kommit hem, trött i musklerna men har åter fått känna den där underbara känslan av att jag KAN göra något, och kan göra det bra!

Nu lever vi på den känslan resten av dagen tack. :)
RÅCK ÅNN!!!

5 kommentarer:

  1. Härligt Annika du är såå värd den där känslan idag. Du är inte ensam om dina demoner det är bara att vi människor har lite svårt att prata om dom med varandra konstigt nog. Dom är ju en del av allas våra liv på något sätt och ett sätt att bli av med dom är att prata om dom. Jag är inte lika modig som du så någon gång skickar jag ett mail till dig =)

    Kör hårt bruttan och RÅCK ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅN

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  2. Jag säger bara - Tummen upp! Funderar på om jag skulle ta ett snack med dina demoner och berätta för dem vad som gäller... Tar du mina då? :-)

    SvaraRadera
  3. Hej baby! Jag gillar att du bestämt dig för en bra-dag! Thats the spirit! *love*

    SvaraRadera
  4. Härifrån kommer stora kramen, lilla kramen och ett hjärtans stort leende! Du rockar tjejen!! Å vi finns här vid din sida! Hela vägen! Hela tiden! <3 kramis <3

    SvaraRadera
  5. Tjing bästa DR
    I morgon kommer du få en så fantastiskt fin dag så du anar bara inte :)
    Skickar massa energi och du vet väl om att du är grymt rar
    kram

    SvaraRadera