söndag 28 november 2010

Varit mycket de sista dagarna!

Jag lovar att jag inte glömt bort vare sig bloggen eller er. Det har bara varit lite körigt sedan i torsdags!

I fredags fixade jag lite adventssaker med saffransbullar med mandelmassa, och gjorde saffranstryffel med vit choklad.


På kvällen kom några av mina pysslingar hit och kacklade och pysslade, och jag fick några kort gjorda!

Lördagen var späckad med forskningskonferens där jag modererade en muntlig presentationssession, vilket gick fint.

Hem och vila sig en stund, och sen göra sig iordning för bröllop och finkläder.


Bröllopet varvldigt fint och stämningsfullt och vi var hemma vid 23tiden och stupade i säng!

Idag har varit en fixa-hemma-dag. Jag gick upp vid halv åtta och röjde i köket, mitt rum och vek tvätt så det sjöng om det. Sparka upp sig en stycke make vid halv tio, och svärpäronen trillade in vid 10rycket. Sen har vi slipat massa trälister, målat desamma, slipad trappräcket och målat, tömt hela Adams rum, rivit upp en matta och slängt en massa MÖG!!

På tisdag kommer jagmåla Adams rum och på torsdag lägger mattkillarna nya golv i hallen, trappan och adams rum! Long overdue typ!

Imorgon kommer jag att skriva lite mer om hur jag mår och sådär, efter mötet på ätstörningsenheten har det varit lite turbulent i själen men jag har försökt att stå emot. Jag ser ju nu att jag börjar se lite benig ut, även om Demonerna säger att det är bara bra, och hjärtat säger att jag fortfarande är tjock.





Nu ska jag fortsätta kolla på lite Sagan om Konungens Återkomst och eventuellt äta lite tryffel!!

Hörs mer imorgon!
Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

tisdag 23 november 2010

Nu är jag lite mer tillbaka igen...

Förra veckan var en turbulent vecka med mycket tuffa beslut och lite av en social overload.
Veckan avslutades ju med min födelsedag och för första gången på många år kände jag inte alls för att fira den särskilt mycket. Det blev en lugn dag, med fixande och trixande här hemma och sedan en tidig kväll.

Gårdagen var en knepig dag. Matmässigt försökte jag göra den bra. Några skedar yoghurt på morgonen, lite höstgryta och en bit bröd till lunch, någon balja kaffe eller två och sedan 1,5 grov smörgås på kvällen samt lite prawn crackers (kom hem sent efter en workshop).

Tyvärr verkade kroppen och hjärnan tycka att detta var jättefel, så jag red ut en Ångeststorm av rang (hej och välkommen till akutmedicinen!) och sedan ont i magen och i huvudet. Ångesten har fortsatt idag, och imorse försökte jag mota den genom att tokstäda i köket, tvätta och fejja och fixa i huset. Orkade fram till kl 13 ungefär (går upp med A kl 6.45 så det var några timmar där..) sen fick jag gå och vila en stund och se om det kunde ge med sig lite. Har inte haft några andra "måsten" på listan idag, så det var rätt skönt med en eftermiddagslur.

Fortsätter med min "privata" bildterapi. Min psykiater sa till mig att tvinga mig själv att ta kort och titta i speglar, och gärna med någon som kommenterar samma kort eller samma spegel för att försöka se om jag kan vända min negativa spiral i hur jag tänker.

En av två saker ploppar upp i huvudet när jag gör detta. Antingen tänker jag
"Usch vad tjock jag är, jag har världens största röv, och fladdrigaste mage och feta ben....".
Eller så tänker jag
"Åhhh kolla där, revben och nyckelben och höftben - bra där, nu fortsätter vi så här för det fungerar!"

Nu tänker inte jag utsätta er för några underklädersbilder *hubbahubba liksom* utan ni får se bilderna med kläder på, samt bilderna på ansiktet. EN sak ser jag iallafall. Det är lite mer liv i ögonen nu, vilket jag också känner i själen för det mesta!





Imorgon är det dags för utvärderingssamtalet på ätstörningsenheten. Det är inget jag ser fram emot precis, och det är säkert därför ångesten gör sig påmind idag.
Jag berättar mer om det imorgon när jag kommit hem!

Råck ånn finisar!

söndag 21 november 2010

Födelsedag...

Jag uppdaterar er imorgon, men det har varit en fin födelsedag (och shit vad bra jag är på att fylla 25 nu, jag har ju gjort det några gånger...), och ytterligare en stor sten föll från mitt hjärta idag!

Bjuder på en finfixad Annika innan middag på puben igår. Tyvärr vaknade Demonerna efter det men det var en trevlig kväll!!





Råck ånn - jag skriver mer imorgon!!

- Blogging from my iPhone

lördag 20 november 2010

Återhämtad...

.... efter gårdagens fruktansvärda ångest och rastlöshet. Mailet om väntetiden, kombinerat med brevet från psykiatern gällande min "diagnos" gjorde att det blev för mycket!

Det slutade med att jag gav mig ut i höstmörkret för att gå/springa. När jag kom hem var det fortfarande inte bättre och nu kände jag mig dumihelahuvudet kombinerat med massa ångest.

En varm dusch, akutmedicin och lite yoghurt och sova sig fick bli sista utvägen.

Imorse har det varit lite oroligt inuti, men jag har försökt sysselsätta mig med att städa, fixa med tvätten, rolla soffan fri från katthår, dricka kaffe och fixa några saker online...

Nu har jag gjort mig iordning, kammat mug och funderar på vad jag ska hitta på nu!!


Råck ånn!!


- Blogging from my iPhone

fredag 19 november 2010

Upp och ner, fram och tillbaka...

Dagen började med ett möte med min allmänläkare. Han är fantastisk på många sätt och han var mer än villig att hjälpa mig med det jag behövde *hjärta*

Efter det fixade jag lite småsaker och åkte sedan till universitetet där jag fick tag på rätt person direkt, och fick bekräftat att det kommer tas ett beslut om mitt studieuppehåll på måndag, och att jag får reda på resultatet på tisdag. Skönt att det går så fort, men lite nervöst så klart.

Fixade ytterligare och åkte sen till Stampeezee för att fixa och pyssla en stund. När jagvardär trillade det in ett mail från ätstörningsenheten.

Mitt första möte nästa vecka är en grundläggande och inledande utvärdering. Efter den är det 2-4 månaders ytterligare väntetid för att få börja terapin. Efter att jag läst detta sjönk hjärtat ner i skorna. Detta var inte riktigt vad jag hoppats på och jag kände hur ångesten vällde över mig igen.

2 månader plus juluppehåll blir mitten-slutet av februari, 4 månader blir slutet av april då jag hoppades att orka tillbaka till universitetet igen. Jag vet att programmen de erbjuder är 20 veckor så detta betyder att oavsett om det går fort eller långsamt så kommer slutet av april förmodligen vara för tidigt oavsett.


Demonerna är dödslyckliga, jag lite mindre lycklig, men det får gå det här med. Jag kommer att överleva det här med, med hjälp av det berömda Hanssonska Pannbenet!

Nu är det helg iallafall, och till och med födelsedagshelg!

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

torsdag 18 november 2010

Utanför min kontroll nu....

Mötet i morse gick bra. Min akademiska handledare och en till överläkare (som agerar "Pastoral support" på läkarlinjen) var där. De var nöjda med både brev, bilagor och min inställning och skrev under min ansökan om Temporary Withdrawal.

Efter mötet åkte jag direkt till universitetet och lämnade in mina papper till sekreteraren för Academic Progress Group (=APG, en kommittee med flera läkare, några professorer och några administrativa personer) som kommer att besluta om hur länge jag måste ta studieuppehåll samt under vilka förutsättningar.

Nu är tärningen kastad och jag kan inte göra mer. Jag har gjort allt jag kan, gjort allt de bett mig om, och jag känner nu att jag är lugnare och har mer ro i själen.
Men jag måste erkänna att det var jobbigt att läsa brevet som psykiatern skrivit.
Atypisk Anorexia Nervosa, samt svår depression...
Hej och hå liksom.



Idag är en dag då jag definitivt inser att jag är sjuk, när ångesten blir för svår tycker jag ändå inte att jag är sjuk liksom, utan att ångesten är ett tecken på att jag måste skärpa mig och helt lägga av att äta. Jag vet att det är fullkomligt ologiskt men så fungerar hjärnan just nu. Det är de bra dagarna som jag fattar att jag behöver hjälp, inte de dåliga dagarna.

Så, nu kom maken hem och ikväll ska jag försöka pyssla lite, det tror jag är bra för själen!!

Råck ånn!

Nervös...

På väg till möte med universitetet igen för att gå igenom mitt brev och så. Om allt ser bra ut kommer jag att skicka in det imorgon och då blir det som det blir!


Har finaste halsbandet som mental styrka liksom. Lavv jo göööörls!

Råck ånn!


- Blogging from my iPhone

onsdag 17 november 2010

Ränner runt...

Min mamma är ju här den här veckan så det är lite mycket!

Jag ränner omkring och försöker fixa med alla papper som behöver vara i stort sett klara imorgon när jag träffar universitetspersonen igen. Just nu vill jag bara få det här fixat när jag liksom bestämt mig. Att ha valmöjligheten att i april säga "nej jag behöver lite mer tid!" känns mentalt skönt också, men de beslutande kan ju säga redan från början att jag behöver ett år liksom. Ett halvår i taget känns mentalt mycket lättare dock.


Livsandarna börjar återvända nu, jag känner mig lite piggare, lite mer hoppfull och har inte riktigt lika många ordentligt mörka tankar. Visst slår det över mig ibland och jag är ledsen, gråtih, fylld av ångest och självförakt, men de stunderna är lite mindre frekventa nu.

Nu blire kaffe tror jag minsann, surprise surprise...

RÅCK ÅNN!!



- Blogging from my iPhone

måndag 15 november 2010

Lite närmare ett beslut

Jag lovade att uppdatera er so here goes...!

I fredags hade jag möte med universitetet, psykiatern och med mina Demoner. Under helgen har jag haft möte med mina bästa vänner, min make, och lite till med Demonerna.

Handlingsplanen just nu är som följer (kortfattat)

1. Jag ansöker om studieuppehåll till slutet av april, vilket effektivt betyder att jag skriver finals i november istället, och börjar jobba i början av december.

2. Under tiden fram till slutet av april kommer jag fokusera på att läka själen, påbörja terapin på ätstörningsenheten (24 nov) samt fortsätta ta antideppmedicinen (som helt klart har börjat verka!)

3. Att läka själen kommer innebära promenader, fotografering, skapande, tänkande, läsande, skriva klart några ofärdiga artiklar, jobba lite extra på Stampeezee och bara vara. Om jag orkar och vi har råd så skulle jag vilja pyssla lite o huset, och fixa saker vi tänkt göra länge.
Det enda kruxet i kråksången är att det beslutande universitetsorganet kan säga att de tycker att jag måste ta ett helt år, att de inte tycker att jag får tillräckligt med tid till slutet av april. Om det blir så får jagnog försöka jobba mig liteockså, annars blir det nog svårt ekonomiskt sett så att säga.



Jag känner mig piggare, mindre sliten i och lite mindre ångestfylld nu. Att ha en plan är viktigt för mig. Medicinen hjälper ju också till, men visst vetjag att det blir berg-och-dal-bana framöver!

TACK alla ni som stöttar och hejjar och mailar och smsar - det betyder såååå mycket!!!

RÅCK ÅNN!!



- Blogging from my iPhone

söndag 14 november 2010

Nu vet jag inte...

...vad som hände. Jag kommer berätta om veckan som gått så snart det är förankrat ordentligt. Mådde rätt ok i går och nästintill bra i fredag, men idag blev the några steg tillbaka igen.

Jag ber redan nu om ursäkt för att det blir ett negativt, sjukt och klart stört inlägg, men det är ventilen när jag inte vet vad jag ska ta vägen....

Har varit rastlös och tilltagande ångestfylld under eftermiddagen. Demonerna har härjat och jag känner mig som ett stort fett misslyckande. Att jag är tjock, att jag är helt luftig mellan öronen, och att jag borde springa så jag gör av med mer kalorier!


Det suger fet hårig babianpung och hängig babiandase... Allt på en gång liksom!

Ska försöka pigga på mig till senare idag, och sätta på glada ansiktet då det är dags att fixa mat och vara social med modern och maken igen!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

fredag 12 november 2010

Mycket att fundera på....

....men eventuellt har jag, psykiatern, och universitetet en plan.

Jag har lite mycket att stå i just nu, men jag kommer att uppdatera vad som hänt och vad jag hoppas kunna åstadkomma.


Råck ånn!

onsdag 10 november 2010

Trotsade...

.... Ångesten igår kväll och åt några riskakor med smör och skinka. Igår var en sugig dag, idag ska bli en bättre dag!

Sitter på Starbucks med böckerna och en kopp kaffe, stannar här i någon timme eller två till och sedan göra några ärenden innan det är dags att åka hem och fortsätta läsa!


Vad gör NI idag??

Råck ånn!


- Blogging from my iPhone

tisdag 9 november 2010

huvva....

....nu har jag gjort det igen. Jag åt en mindre smörgås idag, jämfört med igår, till lunch (räkor, lite majonnäs och massa gurka på grovt bröd). Nu sent på eftermiddagen åt jag lite prawn crackers och avslutade med en kanelbulle....

Hej och välkommen till Demonerna.

Hela vägen in i själen river det, det bränner och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Den här gången var bullen inte ens god utan jag åt den och önskar nu att jag kunde göra mig av med den på något sätt. Fullkomligt destruktivt och skruvat, jag vet... Men det logiska tänkande försvinner när ångesten sköljer över mig.

Babianbajshögs-häng tror jag...

måndag 8 november 2010

Tog mig igenom....

....men det var tufft idag. Riktigt tufft. Massa tankar, många Demoner, mycket funderingar och saker jag "borde" göra.

Matmässigt inte fantastiskt, men helt klart bättre än inget.
En grov macka med avocado, gravad lax och lite cole slaw, och nu på kvällen har jag ätit lite kex med mjukost på. Som sagt, jag har ätit i allafall. Nu hoppas jag att ångesten håller sig borta, och att jag kan få sova hela natten, det vore guld!

Imorgon ska jag försöka läsa lite, och fnula lite med lite mer workshop-grejer till Stampeezee.

Råck ånn finisar!

Regn, ångest och framtidsfunderingar

Det blev som sagt en rätt jobbig natt, och för första gången valde jag att ta en tablett för att minska ångesten för att kunna sova. En av biverkningarna är trötthet så det passade rätt bra när jag skulle somna.

Vaknade upp till ett grått, regnigt Coventry. Regnet vräker ner och den fina höstkänslan som infann sig igår är nu som bortblåst. Jag har kommit på att jag är enormt känslig för väderändringar, jag blir mer aktiv och glad när solen skiner, men när det regnar deppar jag ihop och tycker det suger babianpung. Knepigt hur man fungerar.

Ni vet mailet som trillade in häromdagen och som sänkte mig totalt. Jag tog saken i egna händer och mailade personen det handlade om och bad om ursäkt om han hade känt sig pressad att ha kontakt med mig, och att jag inte kommer att höra av mig om han inte själv tar kontakt med mig först. Efter detta följde en lång sms-konversation där det visade sig att han fick ett veritabelt tokspel på mailskickaren och bedyrade att jag inte legat honom till last eller utnyttjat honom. För min egen skull var det viktigt för mig att få reda på det, även om jag innerst inne visste att så var fallet.

Under gårdagen pratade jag med honom en lång stund. Vi pratade om framtiden och hur det ska gå med skolan. Just nu är jag knappt funktionell, jag försöker bekämpa ångesten och äta, men vissa dagar är bättre än andra så att säga. Vissa dagar tar det helt över och jag kan inte förmå mig att ta mig till sjukhuset och ta vara aktiv och duktig student för jag kan knappt sätta ena foten framför den andra så att säga. Vi pratade om finals och hur det ska gå, hur jag ska orka, och OM jag kommer att orka överhuvudtaget. Det är mycket att fundera över, och mycket av det handlar om finanser i dagsläget. Det skulle betyda ett år utan någon inkomst och senare även ett år till helt utan studiemedel, vilket jag betvivlar att jag klarar.

Idag har det tagit mig nästan två timmar att göra mig iordning. Jag har lovat mig själv att varje dag göra mig iordning, komma upp ur sängen och duscha, sminka mig och blåsa håret. Dels handlar det om att jag mår bättre när jag gör det, och att jag har något som blir en rutin. Resten av dagen kommer handla om att fixa lite inför mina workshops, och sedan läsa. Jag MÅSTE komma igång att läsa så att jag klarar min tenta i december, annars ligger jag jävligt risigt till.

Men först, mer kaffe :)
RÅCK ÅNN!


söndag 7 november 2010

Demonerna anfaller

Ok, Sofia uppmanade mig att smaka på bullarna jag bakade igår.

Nu på kvälkskvisten fick jag ett sug efter popcorn, så jag poppade lite popcorn, åt några nävar men blev less rätt fort. Bestämde att jag skulle smaka en bulle, så jag hivade in en i micron. Jag åt 3/4delar av en kardemummabulla.

Gott - ja, värt ångesten nu i efterhand - nej. Nu river det och sliter inuti, jag vill ut och springa för att göra av med detta. Tittar lite på film och hoppas att jag orkar igenom.


Tidigare i eftermiddags blev det några kex med mjukost och coleslaw, samt några skivor italiensk bacon. Detta triggade också en ångest av rang...

Jag sa redan tidigare att detta blir ett eller två steg fram, några bakåt och två åt sidan...

Råck ånn finisar!

- Blogging from my iPhone

Klänningar

Dagens två favoriter (ignorera eventuella grimaser ;) )








Båda två är mörkblå, och silkiga :)

Favorit sedan tidigare är...



Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Söndag igen...

Vart tar helgen vägen egentligen? Jag fattar inte!

Nåväl, gårdagen bjöd på besök av en god vän, som jag inte sett sedan i somras. Vi fikade bullar (eller ja, han och A fikade bullar), en vända till Starbucks och freak-spotting, till favvopuben och äta middag (Ja, jag åt faktiskt lite mat...) och sedan hem och softa lite, innan han begav sig hemåt mot Nottingham igen!

Sammantaget åt jag en liiiiiiiiten bit RockyRoad (som D bakat), en tugga bulle, massa kaffe (såklart), 5 räkor i filodeg, samt 1-1,5 dl fiskgratäng med potatismos och ost på.

Jag tyckte igår att jag åt jättemycket och jag hade en hel del ångest när jag väl låg i sängen på kvällen. Under de vakna timmarna på natten ältade jag fram och tillbaka med Demonerna, innan jag fick lite mer sömn.

Idag ska vi ta en vända till Solihull. Jag har en del saker på min önskelista som jag vill se i verkligheten, samt behöver prova lite klänningar inför bröllopet vi ska på i slutet av november. Jag ska återigen försöka göra detta till en bättre dag än tidigare.


Råck ånn!

lördag 6 november 2010

Ett mail....

...med oönskade effekter.

Under de sista veckorna har jag blivit enormt rörd av sms, mail, PM och kommentarer (både här i bloggen och på Fäjjan) som strömmat in. Människor jag inte har haft kontakt med på länge, människor som jag endast känner via bloggen, samt gamla kära vänner har hört av sig, uttryck sin oro och vilja att hjälpa. Jag är enormt lyckligt lottad som har så många runt omkring mig som vill hjälpa och som räcker ut en hand.

Imorse däremot kom en annan sorts mail. Ett mail som gjorde mig enormt enormt ledsen. Det var en vädjan om att låta bli att kontakta en människa som betyder enormt mycket för mig, någon som jag litar på och som jag kan dela allt med. Mailet är skrivet i en välmening om att skydda någon annan, men det var enormt jobbigt att läsa. Summan av kardemumman var att jag eventuellt var sjuk, men förmodligen egentligen bara uppmärksamhetstörstande, jag hade ingen förståelse för andra människor, jag var självisk och jag fanns bara tillgänglig när jag själv mådde enormt dåligt.

Jag vet att jag inte ska lyssna för mycket på sådant, men oavsett så gick kommentarerna rätt in i hjärtat, triggade en enorm ångest och en del tårar. Jag har försökt ta ut min ångest på en stackars bulldeg. Degen blandades med tårarna, och ut kom fina fina bullar.

Anledningen till att jag blev så ledsen är förmodligen för att det mailet innehöll saker som är det jag är mest rädd för, att jag ska vara en börda, att jag är självisk och att jag inte bryr mig om någon annan än mig själv. De som känner mig vet att jag aldrig vill bli sådan, aldrig. Och dessa människor är också duktiga på att tala om att jag INTE är sådan.


Varför är det så, att man kan inte ta till sig 20 fina snälla omtänksamma kommentarer, men man är snabb som attans på att ta till sig några okänsliga elaka?


"A Swedish Bedtroll"

När jag träffade A gjorde jag snabbt klart för honom att helgmornar spenderas i sängen med en kopp kaffe och en bok/tidning. Smeknamnet "The Swedish Bedtroll" myntades då, främst pga att jag har trollhår på morgonen (självlockigt långt hår liksom...)

Idag börjar dagen precis så, kaffe, läsa bloggar och trollhår. Maken gick upp och gjorde kaffe på sängen åt mig <3 och nu sitter jag här och slappar lite innan jag ska baka kanelbullar till vår vän kommer på besök i eftermiddag!


Bjuder på en bild för att illustrera titeln på inlägget, snyggare än så blir jag inte på morgonen ;)

Råck ånn finisar, nu får det vara en bättre dag idag!


- Blogging from my iPhone

fredag 5 november 2010

Lång dag...

... Men jag har fått så många kommentarer, några enormt fina mail och en del sms efter mitt sista inlägg. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig. <3

Jag vet att jag är sjuk, men känslomässigt vill jag inte släppa taget. Det är tryggt och bekvämt för jag tror att det håller ångesten i shack. Jag vet att det är bakvänt och fel och att jag måste försöka kämpa emot och låta Dr Z hjälpa mig.


Har ätit lite ikväll. Några kex med mjukost, två köttbullar och resten av såsen från igår. Bättre än inget, och nu ska jag snart sova och uppgradera medicinen för aty se om jag kan få sova en hel natt.

Tack alla för er omtanke och hejjarop, tack för att ni finns för att torka tårar och knuffa mig framåt när jag vacklar.


Råck ånn, imorgon är en annan dag!!

Blogging from my iPhone

Mycket tårar blev det...

Det blev ett jobbigt möte. Doktorn var bekymrad, och frustrerad. Jag var ångestladdad, full av tårar och självförakt och känslan av att vara misslyckad.

Ny plan blev medicinjustering, tillägg av ångestdämpning, strikta förhållningsregler gällande mat, möte med doktorn minst 1 gång/vecka och hot om inläggning om jag inte bättrar mig. Doktorn säger främst att han kan inte behandla mig psykiatriskt om jag inte är medicinskt ok, och förlängd svält gör att man inte är medicinskt ok typ....

Vart var den där babianbajshögen nu igen....?


Jag måste smälta det här och vad jag ska göra.... Men först vill jag bli av med ångesten tack...!

- Blogging from my iPhone

Dålig natt....

...med mycket funderingar över varför jag nödvändigtvis skulle äta både lunch och middag igår. Det var oroligt i själen, och oroligt i huset då mammas goskisse verkade vara lite krasslig och kräktes upprepat.

Tröttheten idag är påtaglig, ångesten är redan överväldigande och jag har som mål att orka till psykiatern, fixa några saker på sjukhuset och sedan ta mig hemåt igen. Eventuellt kommer jag försöka mig på att läsa lite obgyn senare beroende på hur jag känner mig.


Inatt när jag låg och funderade, så kom tankarna om det här med att bli "frisk" och vad jag ska säga till psykiatern idag. Efter en lång chat med finaste J igår, kom jag fram till att det jag kanske skulle må bäst av i dagsläget är att komma i kontakt med någon terapeut som kanske inte nödvändigtvis specialiserar sig på ätstörningar utan på mer depression för att övervinna den biten för att se om det hjälper mig att klara av skolan fram tills dess att jag känner mig helt mogen att ta tag i det större problemet med maten?

Nåväl, vi får se vad dagens möte ger. Jag vet att han är en underbar läkare och jag litar till fullo på honom, så vi får se!

Råck ånn finisar!

torsdag 4 november 2010

En fundering om en kommentar....

Att skriva på en öppen blogg som jag gör, gör att man utelämnar sig själv och, i mitt fall, sitt innersta till alla som vill läsa om det. Detta har i mitt fall betytt att jag fått flera nya kära vänner, samt även stödet från gamla vänner som kommenterar och bryr sig.

Ibland kommer det dock anonyma kommentarer, från folk som jag inte vet vilka de är, eller hur de hittat hit. Idag fick jag en sådan kommentar, en kommentar som gjorde mig enormt ledsen.

För alla er som känner mig närmre, vet att jag har svårt att sitta stilla. Jag tycker om att fixa och dona och göra saker. Visst kan jag sitta och pyssla (men då GÖR jag ju något på samma gång), eller glo på en film eller så, men att sitta still en längre stund utan att ha något att göra är jobbigt. Samma sak på jobbet/i skolan, det är fullt ös, ränna runt, fixa saker, greja, ha en bra lista och bocka av saker att göra.

I och med ångesten så händer en av två saker. Antingen vankar jag av och an i huset, städar och fejjar, eller försöker fördriva tiden och ångesten med att läsa. Jag har tidigare använt mig av träningen för att försöka driva bort ångesten, men jag har lovat mina vänner att jag INTE ska träna nu när matintaget varit långt ifrån optimalt...(tro mig när jag säger att jag hela tiden önskar ge mig ut och springa...)

Det andra som kan hända är att jag vill ligga i fosterställning i sängen, och bara försöka mota bort det. Nu när jag varit trött eftersom att jag inte sover på nätterna är det vanligtvis fosterställning som gäller.. Att jag går och lägger mig och sover är inget som är vanligt eller normalt för mig, och jag gör det främst för att jag är ordentligt trött i själen.


Kommentaren tidigare idag handlade om att man inte kan bota ångest med att sova bort den, och att det faktiskt "bara" är att stå ut med babianångest och bekämpa den.

Jag VET att jag måste försöka undvika att ta till mig av sådant här, jag var så glad över att jag ätit lunch och inte mådde babianpyton, och Demonerna höll sig i shack. Men den gick rätt in i hjärtat, och jag kände mig som en liten skolflicka som blivit slagen på handen. Att jag inte försökte tillräckligt, att jag borde försöka mer och bättre och skärpa till mig.

Jag skrev tidigare om att jag inte vet om min vilja att bli frisk är tillräckligt stark än, och så känner jag fortfarande, även om jag haft en bra dag. Ångesten river i mig och jag vet att det kommer bli bra dagar och jäkligt dåliga dagar, men jag måste få ta det i min takt, annars är det meningslöst, och jag måste vilja med både logiken och känslan för att det ska fungera.

Jag vill inte omge mig med ja-sägare hela tiden, men medarbetare istället för motarbetare är bra. Jag vill bara ha vänner som stöttar, pushar lagom, är där när jag faller, torkar tårarna på mig när jag är ledsen, och som glädjs med mig när det går bra. På samma sätt som jag vill vara för mina vänner.

Råck ånn finisar!

Middag

Trotsar ångesten och lagar middag. Köttbullar, potatis, trattkantarell- & lingonsås och sallad.

När middagen var lagad var ångesten fortfarande jobbig men trattkantarellerna lockade för mycket.


Före....


.... Och efter!

2 köttbullar, 3 smååå potatisar och sås.

Hejja mig :)



Råck ånn!

Blogging from my iPhone

Bra dag tror jag minsann!

Operationsprogrammet avklarat på rekordtid - tack för det! Ingen ångest på förmiddagen så jag for förbi affären på vägen hem. Handlade lite saker till middagen ikväll och när jag kom hem hade jag fortfarande ingen ångest.

Tänkte att vi smider vi medan järnet är varmt. Fixa sig en tokgrov smörgås med avocado, gurka, parmaskinka och lite gräddfil. Och se på attans, jag har ätit upp den!! Nu känner jag mig iofs lite orolig i själen men tänkte vila en stund för att mota bort det.


Råck ånn!!


- Blogging from my iPhone

Ny dag...

... Nya möjligheter! Hade ett ångestslag av rang igår efter att jag ätit, men jag red ut stormen och fick sova i några timmar iallafall.

Idag blir det operation hela dagen, och sen plugg. Dags att komma igång ordentligt med det!!


Nu kööör vi!
RÅCK ÅNN!


Blogging from my iPhone

onsdag 3 november 2010

Litet framsteg

Bättre än på ett par dagar.

En klase vindruvor, lite ost, några prawn crackers, lite potatismos och 1/3 engelsk korv. Förmodligen mer än jag ätit totalt sedan i helgen...!

Det firar vi med en kopp kaffe!



Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Ytterligare en dag...

.... med rivande, brännande, förlamande ångest. Jag orkade mig iväg till sjukhuset, och satt med på en mottagning på förmiddagen. Massa gravida kvinnor +/- tillhörande män, som var där för koll av diverse saker. Intressant, men måååååånga på listan så det var rätt snabba besök.
Hade egentligen en tutorial i eftermiddag men jag kände mig helt färdig, kände hur ångesten höll på att bygga upp, så jag tog beslutet att åka hem istället.


Nu är jag iallafall hemma, väntar på att kaffet ska bli klart,
och jag har svidat om till plugg-kläder och varmsockor.

Förra veckan var lite av en nedåtgående spiral, och detta har fortsatt även denna veckan. Jag kommer att träffa doktorn igen på fredag och se om det finns något annat vi kan göra utöver det som redan är på plats.

Jag har funderat mycket de senaste dagarna, och framförallt efter diskussioner via mail, med en av de finaste vännerna. Detta i kombination med ett inte alltför positivt möte med universitetet gjorde att jag börjat ifrågasätta min vilja att bli "frisk" och bli behandlad. Missförstå mig rätt nu. Logiskt vet jag att jag är sjuk, känslomässigt tycker jag inte att jag är sjuk. Förmågan att se sakerna utifrån på det här sättet är både bra och dåligt, men så länge det logiska och känslomässiga inte hänger ihop ordentligt kommer det bli besvärligt.

Under mötet med universitetet satte jag nog äntligen ord på detta. Jag sa "jag vill hitta ett sätt som gör att jag överlever, och klarar att sitta mina finals, men jag inser att det sättet inte nödvändigtvis kommer innebära att jag är frisk eftersom att terapin kommer att kräva massor av energi och eventuellt inte blir tillgänglig förrän tidigast efter jul".

Är jag mottaglig för hjälpen? Skulle jag klara av att göra "hemläxor" och följa ett program i dagsläget? Är jag tillräckligt motiverad att gå igenom ett tufft terapiprogram? Ärligt talat så vet jag inte, jag är osäker, men hoppas att jag hittar mer motivation att bli av med Demonerna.

En klok vän till mig sa en gång "Alla förändringar är en sorg, även om förändringen är till det bättre". Det där har följt med mig ända sedan hon sa det, och jag tänker ofta på det i samband med att jag träffar patienter. De sista dagarna har jag tänkt på det i mitt eget fall. Även om detta beteendet är fel, så är det något som i dagsläget känns tryggt, något jag vet att jag kontrollerar och där jag känner mig ok. Att ändra på det betyder att slita undan mattan och göra en ostadig mark att stå på, ÄVEN om det är till det bättre.

Jag vet att jag skriver väldigt ärligt om detta, och jag hoppas att ni förstår att jag inte är ute efter att fiska sympati eller uppmärksamhet. Denna blogg fungerar som en ventil, att få sätta ord på känslorna och för att själv kunna följa vad som händer. Jag vet också att det är en väldigt negativ ton just nu, främst för att jag själv har tappat lite av kämpaglöden och mitt vanliga Hanssonska Pannben och även för att ångesten är jobbig just nu.

Nu ska jag ta min Demoner och gå och sätta mig och försöka läsa lite,
annars blir det inget vettigt gjort här!

RÅCK ÅNN!

måndag 1 november 2010

Jag önskar...

...ibland att demonerna och ångesten kunde synas på utsidan, så folk förstår att det är något fel. Jag är så evinnerlugt trött på det här, på att känna mig som om jag går sönder från insidan och ut. Att försöka vara koncentrerad och aktiv och tillräckligt närvarande för att få underskrifter i min närvarobok.



Jag vill bara att de ska förstå, men det känns långt borta just nu... Jag önskar jag kunde få några veckor att bekämpa den värsta ångesten på, att åka till havet, titta på vågorna, sitta i regnet och bara få vara mig själv.

Nu får det bli en dag i taget så länge...!

Och jag vill också TACKA för alla fina mail och kommentarer och sms jag har fått de senaste dagarba. Det värmer i hjärtat och sparkar lite på Demonerna åt mig!

Råck ånn!

Blogging from my iPhone