lördag 6 november 2010

Ett mail....

...med oönskade effekter.

Under de sista veckorna har jag blivit enormt rörd av sms, mail, PM och kommentarer (både här i bloggen och på Fäjjan) som strömmat in. Människor jag inte har haft kontakt med på länge, människor som jag endast känner via bloggen, samt gamla kära vänner har hört av sig, uttryck sin oro och vilja att hjälpa. Jag är enormt lyckligt lottad som har så många runt omkring mig som vill hjälpa och som räcker ut en hand.

Imorse däremot kom en annan sorts mail. Ett mail som gjorde mig enormt enormt ledsen. Det var en vädjan om att låta bli att kontakta en människa som betyder enormt mycket för mig, någon som jag litar på och som jag kan dela allt med. Mailet är skrivet i en välmening om att skydda någon annan, men det var enormt jobbigt att läsa. Summan av kardemumman var att jag eventuellt var sjuk, men förmodligen egentligen bara uppmärksamhetstörstande, jag hade ingen förståelse för andra människor, jag var självisk och jag fanns bara tillgänglig när jag själv mådde enormt dåligt.

Jag vet att jag inte ska lyssna för mycket på sådant, men oavsett så gick kommentarerna rätt in i hjärtat, triggade en enorm ångest och en del tårar. Jag har försökt ta ut min ångest på en stackars bulldeg. Degen blandades med tårarna, och ut kom fina fina bullar.

Anledningen till att jag blev så ledsen är förmodligen för att det mailet innehöll saker som är det jag är mest rädd för, att jag ska vara en börda, att jag är självisk och att jag inte bryr mig om någon annan än mig själv. De som känner mig vet att jag aldrig vill bli sådan, aldrig. Och dessa människor är också duktiga på att tala om att jag INTE är sådan.


Varför är det så, att man kan inte ta till sig 20 fina snälla omtänksamma kommentarer, men man är snabb som attans på att ta till sig några okänsliga elaka?


8 kommentarer:

  1. Jag gråter när jag läser dina rader vännen... Egentligen känner jag dig inte så väl. i alla fall om man krasst ska titta på hur lite vi umgåtts, speciellt de senaste åren - men ändå VET jag att du är en fin människa. Du är omtänksam, hjälpsam och man känner verkligen att du bryr dig om och lyssnar när man öppnar upp och behöver det! Du har i alla fall hjälpt mig, både yrkesmässigt, privat - och även när jag själv var sjuk och orolig och stod inför cellgifter! Du är en fantastisk människa.

    Att du sedan skulle vara egoistisk... JAG är egoistisk, varje dag är jag det, flera gånger dessutom! Om egoistisk är att vilja bli sedd och hörd (varför har man annars blogg & FB?), om man är rädd om sig själv och kämpar med utseende och vikt (man vill inte bara bli omtyckt av andra utan även sig själv), och för att jag vill ha egen tid bara för mig själv varje dag, att pyssla eller bara gå ensam en långpromenad med hunden... Ja om du är likadan är du egoistisk, men då är vi alla det - och har dessutom all RÄTT att vara det! Att leva innebär ju en balans mellan generositet och att vara lite ego - och den balansen har du faktiskt!

    Var rädd om dig älskade Annika, du är viktig, vacker och framför allt en fantastisk vän! Det största felet du gör är väl kanske att lägga energierna där de laddas ur istället för där de laddas om - det är inte värt att prioritera det negativa föra det positiva, livet är på tok för kort för det!

    Var rak i ryggen! Bamsekram // Linda

    SvaraRadera
  2. Annika, det är kanske precis där du har din rot till din sjukdom, rädslan att inte duga som du är. Att uppfattas som en börda och självisk.

    Under den korta tid som jag har känt dig så måste jag med full övertygelse säga att du är inte självisk och egoncentrerad. Jag har träffat så många i mitt jobb av den sorten och du är inte en av dom.

    Sen när det gäller din sjukdom ska du vara självisk och bara bry om dig själv det är nödvändigt. När du gör det så läker du och det går inte ut över någon annan.

    Det kan dock vara så att människor i din absoluta närhet som har behov av att synas och få energi av dig, tillfälligt måste står tillbaka för att du ska ladda batterierna. Den respekten måste vi ha för varandra för att ge varandra livsutrymme.

    Ta hand om dig din tid är nu, du kommer att hinna ta hand om dina medmänniskor så det räcker och blir över. Men det är då och inte nu!

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  3. För det första är du inte självisk.
    För det andra är det tillåtet att vara självisk ibland så länge det inte är ett konstant tillstånd. Tänk dig att det var en vän till dig det handlade om, skulle du inte må bättre av att den vännen tog hand om sig själv?

    SvaraRadera
  4. Spontant börjar jag undra vem det är som har det jobbigt egentligen - du eller mejlskrivaren... Du vet var jag står i alla fall, hehe :-) *kram*

    SvaraRadera
  5. Annika, Du är ingen egoist tvärtom.
    Säger som Magnus, vem är de som har de jobbigt, du el mailskrivaren.

    Hoppas du får i dig några bullar och att du försöker skita i stolpskottet, säg till om jag kan göra något.

    Skickar hajenergi och du tummen upp, du fixar detta kram

    SvaraRadera
  6. Vissa människor är rädda för att somliga mår dåligt och är svaga. Detta talar mer om vem denenna person är är som person än om hur du är som person.

    Och visst är vi alla egoister på något vis, det måste vi faktiskt lite till mans erkänna. Sist och slutligen är det bara en själv man är ansvarig för och kan tänka på, och när det är dags för at ta ner skylten gör vi det också ensamma. Men att sedan dra det till sin spets och säga att man inte heller tänker på andra, bara för att man också tänker på sig själv, det är oförskämt och det visar bara mer att personen i fråga faktiskt inte känner dig som person.

    Jag vet av egen erfarenhet att du inte är så självisk att du bara tänker på dig själv jämt. Jag vet att du oroar dig för vänner som inte mår bra, värsta bullmamman kommer fram (vilket illustreras rätt komiskt med ditt bullbak) när någon annan i din närhet mår dåligt.

    Ja, när man mår dåligt ska man faktiskt vara självisk, men även när du inte mår så bra är du bekymrad över andra och vill ta hand om dem, trots att du egentligen inte orkar. Hade personen känt dig, hade han/hon vetat även detta.

    Så.... säg "so what!" om att du skulle vara egoistisk och helt skita i andra (vi vet ju att det inte är sant), det kan du ju lätt överbevisa genom att kontakta den personen som den här människan vill skydda från dig. Det blir ju rätt komiskt isåfall och motbevisar allt, och dessutom retar gallfeber på den här personen... Muahahhaa!

    SvaraRadera
  7. Annika, du om någon är INTE självisk, utan en sån där genomgo person som ställer upp för sina vänner när det behövs. Det vet jag av egen erfarenhet. Du har världens största o varmaste hjärta o just nu behöver du vara lite "egoist" och bry dig om dig själv. Om det nu kan kallas för egoist (tycker inte jag).

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att man ibland MÅSTE få vara egoistisk! Vad är det för fel på det? Om man inte bryr sig om sej själv nån gång brakar man otvivelaktigt rakt in i en vägg (förr eller senare). När du mår dåligt tycker jag att du har rätt att må dåligt och kanske rent av vara egoistisk, när du kommer upp över ytan igen är det din tur att vara stark och stötta den som är svag i det ögonblicket. Så är livets gång - det går hela tiden upp och ner och tack och lov hamnar vi människor i dalar och toppar i olika faser så vi kan stötta och hjälpa varandra.

    Kram Annika

    SvaraRadera