fredag 5 november 2010

Lång dag...

... Men jag har fått så många kommentarer, några enormt fina mail och en del sms efter mitt sista inlägg. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig. <3

Jag vet att jag är sjuk, men känslomässigt vill jag inte släppa taget. Det är tryggt och bekvämt för jag tror att det håller ångesten i shack. Jag vet att det är bakvänt och fel och att jag måste försöka kämpa emot och låta Dr Z hjälpa mig.


Har ätit lite ikväll. Några kex med mjukost, två köttbullar och resten av såsen från igår. Bättre än inget, och nu ska jag snart sova och uppgradera medicinen för aty se om jag kan få sova en hel natt.

Tack alla för er omtanke och hejjarop, tack för att ni finns för att torka tårar och knuffa mig framåt när jag vacklar.


Råck ånn, imorgon är en annan dag!!

Blogging from my iPhone

1 kommentar:

  1. Du är lite som jag fast tvärtom....
    Jag kollade lägre bak i bloggen och såg att du hade pulvrat i augusti, kan det vara en av bovarna i dramat?
    Själv flippar jag ut åt andra hållet, om jag tar minsta lilla som jag inte "ska" så äter jag hejdlöst i flera veckor.

    Håller tummarna för att den nya doseringen kan göra susen.

    SvaraRadera