onsdag 8 december 2010

Många tankar har det blivit....

....de senaste dagarna. Jag känner att mina mediciner hjälper och att humöret lyfts för var dag. Visst blir det bakslag, men sammantaget är jag piggare i tanken och i själen.


Demonerna handlar idag bara om mat, och hur jag ser ut. Det är inte lika mycket depressionsångest, men nog väl så blir det en hel del matångest och ångest över framtiden. Idag fick vi reda på vilket Deanary vi fick för att göra vår AT. Det blev en klump i magen när jag inser att jag inte kommer att ta examen med mina kompisar, och börja samtidigt som dem, på samma sätt som det kändes skönt att jag fick mitt förstahandsval. Det är ju liksom det här jag har kämpat och jobbat för under så lång tid, att det nu känns konstigt att inte löpa linan ut och göra det liksom.

Missförstå mig rätt, under de här veckorna när jag funderat mycket på livet och mina val, så är det en av de få saker jag är helt säker på. Jag älskar medicinen, jag älskar sjukhuset och jag kan inte tänka mig att göra något annat än att få bli färdig läkare och börja jobba. Jag har ifrågasatt, och ifrågasätter MYCKET saker just nu, men detta vet jag i mitt hjärta att jag vill göra. Vad gäller det andra får det bli en sak i taget, och känna efter med jämna mellanrum vad jag vill göra.

För första gången på många år försöker jag fundera över vad JAG vill, vad som gör MIG lycklig och tillfreds i själen. Vad JAG vill göra för att få förverkliga mig själv och mina idéer, och vilka val jag måste göra för att komma dit. Jag vet att det låter kryptiskt, men tro mig, det är kryptisk i mitt huvud också!

Så det här med maten då. Ja vad ska jg säga. Vissa dagar är bättre än andra. Jag lever fortfarande efter devisen att om jag äter så ska jag äta saker jag verkligen är sugen på och vill ha. Oftast är det ordentligt kryddad mat, indisk mat, och liknande saker. Att äta saker som är bukfylla är ingen idé, för då känns det fullkomligt onödigt och jag mår dåligt istället. De dagar jag är "duktig" och äter upp emot 7-800kcal brukar resultera i enorm ångest på kvällen, och jag hamnar framför spegeln där jag klämmer och drar och gråter.

Jag fortsätter att ta bilder på mig själv för att se om jag ser något. Vissa dagar ser jag ju att jag inte är tjock, men vanligtvis så tror jag att det bara är ett "vältaget" kort som inte visar sanningen liksom. Jag känner dock på kläderna att jag fortsätter att ändras i kroppen. Jeansen är igen lite för stora och skjortorna blir ännu större igen. Klänningen jag hade på bröllopet var lite för stor över bysten vilket dock kunde räddas med att ha en vadderad bh på mig under.


Nu handlar mycket av tiden om att försöka förbereda inför julen och hemresan, vilket jag ser fram emot, men som vanligt är det tusen saker som ska fixas med innan vi kommer iväg.

Nu åker jag iväg till pysselaffären och pysslar lite julkort - men EFTER att jag druckit min latte!

RÅCK ÅNN!!

6 kommentarer:

  1. Härligt att höra att medecinerna kickat in. Det är en svår väg genom insättningen då allt är värre än nånsin, men tar man sig igenom det är man på god väg. Var det gäller bilden av dig själv kanske du ska sätta upp ett foto på dig innan op och jämföra. Om du inte är totalblind ; ) så ser du den otroliga skillnaden. Sätt upp ett kort på en person som du tycker är lagom också och jämför, så kanske du ser hur himmelens smal du blivit. Oavsett om du ser ut som en belsenfånge eller flodhäst är du fortfarande lika vacker inuti. Glöm aldrig det!

    SvaraRadera
  2. Raring, om du ser tjock ut så innebär det att du inte kan posera framför kameran, för du är inte tjock någonstans, och tro mig, du är verkligen inte tjock. Däremot så vet jag hur man poserar för att fotografera, och det räcker med den minsta lilla vridning så ser en höft bredare ut, eller en arm tjockare. Så vad JAG ser som kanske är mer tränad på att titta på bilder är att du är mager som en skrika och behöver gå upp i vikt för att orka arbeta och uppfylla dina drömmar.

    Och tro mig när jag säger att "this shall pass too" och du kommer att bli starkare av detta och dessutom kommer du att bli en mycket mycket bättre läkare tack vare det också. Att du vet hur det är att kämpa och att ta dig igenom en pärs gör vad som kommer att få dig att förstå och ha empati för dina patienter. De kommer att lita på dig och du kommer att göra både dig själv och andra friskare.

    Puss min söta syster!

    SvaraRadera
  3. Hej Pankan!
    Håller fullständigt med Petra...kunde inte ha sagt det bättre själv.....du har väl kvar några byxor från tiden innan operationen....prova dem och ta kort på dig så ska du snabbt märka skillnaden.Skönt att höra att du kommit på att tänka på dig själv mer och inte bara leva upp till andras förväntningar. Fortsätt så! Kram o puss från Mostra.

    SvaraRadera
  4. Blir så glad i hjärteroten över att läsa att medikamenterna börjar hjälpa. Sen kommer det alltid att vara toppar och dalar, även med mediciner men de blir nog utjämnade.
    Ta en rejält titt på dig själv o jämför med gamla foton så ser du vilken otrolig skillnad det är på dig!
    Kramar i massor från Foppaland/Övik

    SvaraRadera
  5. Hej lilla Pankan!
    0Det var skönt att höra att du mår bättre i själen men sen var det ju det här med vågen också. Du måste försöka få i dig så att du vänder den negativa trenden med vikten och börjar gå upp igen, risken finns annars att du kommer att dö av självsvält!! Det var roligt att höra att du ser fram emot att komma hem, det skall bli jätte roligt när ni kommer allihopa. Ika har genomlevt 5 tuffa dagar med sannolik gallsten, men det verkar ha lugnat sig igår. Anbnars är här bara fullt av snö, 2 meter hemma runt huset sedan taket är skottat.
    Ha det så bra och ät en sked för mamma!
    Puss och kram
    Mammisen

    SvaraRadera