söndag 3 april 2011

Snabb uppdatering

Allt går framåt...! Efter träningsvärken from hell, kombinerat med en magnifik lårkaka (resultat från en vurpa ner för trappan ;) ) så kan jag nu röra mig igen!!

Maten har fungerat bra, men jag måste verkligen tänka mig för Och planera varje måltid. Jag har klarat tre mål mat plus några mellis varje dag utom en hittills!
Imorse blev det detta till frukost, gröt med färska bär på!



Veckan som gått har varit har bjudit på en hel del, alltifrån scrapträffar till kaffe till ytterligare beslut gällande vad jag vill att mitt liv ska innehålla...! <3

Ända sedan jag bodde i Umeå har jag drömt om att ha en egen hund. Omständigheter och livssituationer har gjort att det aldrig passat, och de senaste åren har jag kompromissat bort mycket för att slippa bråk och irritation. Men efter de sista månaderna samt en hel del funderande, planerande, läsande och ringande så har jag bestämt mig. Nu är den bästa tiden för en vovve! Så igår var jag och Adam iväg till en kennel som föder upp Beagles. Vi hittade denna lilla fisråtta, en nyfiken orädd liten utforskare som var en hel personlighet redan nu.

Säg hej till Dora, en 6veckors Beagle-fröken, som flyttar hit nästa vecka.










Jag har massor av planer på vad vi ska hitta på. Hon och jag ska gå en valpkurs och sedan avancera upp och förmodligen försöka hitta en spårningskurs när hon är mogen för det!

Mitt nya liv börjar ta form, och jag känner hur jag börjar återvända till mig själv igen!

Råkk ånn finisar!! <3


- Blogging from my iPhone

måndag 28 mars 2011

Jag klarade ytterligare några dagar!

Det här går bra - jag klarar det här.

De sista dagarna har varit bra, jag fortsätter att kämpa på med maten och kommer att äta ännu mer enligt Skalmans Mat-och-sov-klocka. På terapin/utbildningen idag så pratade vi om vad som händer när vi börjar äta enligt deras "Mechanical Eating principle".

Man kan må rätt skunkigt, få ont i magen och känna sig uppblåst och svullen, tro att man inte tål mängden mat eller att man blivit allergisk, men det är främst bara en reaktion på att man sätter igång att äta igen. Jag VET ju detta rent logiskt men det är ändå lite av en kamp att orka stå emot när man känner sig uppblåst och tjock på kvällarna.

Men jag tänker hänga i, jag har vägt mig idag innan terapin och jag har gått upp i vikt (vilket mentalt är jäkligt jobbigt) men bra på ett annat sätt. En av mina vänner kommenterade häromdagen att jag såg mindre "hålig" ut i ansiktet och att jag börjar få tillbaka lite färg. Jag kommer att väga mig där en gång i veckan för att se till att jag inte börjar gå ner för mycket igen, alltid skönt med ett skyddsnät.

Idag började dagen med en latte och en fruktgröt. Havregrynsgröt med torkade blåbär, aprikoser, dadlar och lite hasselnötter. Jag har äntligen kommit på hur jag ska göra för att kunna äta gröt på morgonen, jag kan INTE äta det med mjölk till, det är då jag dumpar som en tok! Däremot kokar jag havregrynsgröten på mjölk istället för på vatten, så blir den lite krämigare.

På förmiddagen ringde jag massa samtal och fixade massa saker som jag ignorerat en längre tid, ni vet sådana där tråksaker som måste göras, men som är tråkiga och i vissa fall ångestframkallande. Skönt att få undan och känna att den vikten lyfts från bröstet.

Innan terapin var det dags för lunch, så då blev det jumboräkor, parmaskinka, en liten klutt majonnäs, några minimozzarellisar, en halv skiva grovt rågbröd med lite smör och 5 bamsejordgubbar. Blev ordentligt mätt och stod mig till senare delen av eftermiddagen på det.



På sen-eftermiddagen, efter terapin, blev det en hemmagjord latte och några chokladbitar från min Lindt-chokladask. Har fortsatt fixa med saker som behövde göras och även städat undan ytterligare papper! Såååå skönt att få undan!

När Adam kom hem fixade vi middag och jag hittade en matlåda med ris och kycklinggryta i frysen. Ingen kulinarisk läckerhet men det gick att äta. Till efterätt blev det latte och en kak-klubba från Starbucks!

Så jag får säga att jag är nöjd med dagen. Träningsvärken från helgens funktionella träningssejour är fortfarande grym, jag känner mig som om någon hoppat på vartenda liten (med betoning på liiiiiiten - jag är som en liten mesig humla när det kommer till styrka...) muskel i kroppen och gjort att jag känner mig helt ledbruten.

Imorgon morgon tänkte jag fara till träningsstället igen dock, förmodligen för att simma några vändor och återhämta musklerna lite, och hoppa in i ångbastun efteråt *fnissar*. Sen blir det babianskrivande för hela slanten, måste planera vad jag ska ta med att äta, och försöka mig på att ställa klockan och äta när den ringer!


Råkk ånn finisar!!

fredag 25 mars 2011

En silvermedalj idag va...?

Ytterligare en dag till ända. Ytterligare en bra dag, inte riktigt lika bra matmässigt som igår, men klart godkänd!

Började dagen i sängen med kaffe och gröt med torkad frukt, rivet äpple och mjölk.



Sen var det dags för aerobics för första gången på evigheter. Men guuud så skoj det var, och för första gången någonsin vågade jag stå längre fram och faktiskt titta på mig själv i spegeln, herrejäklar vad lång jag är i jämförelse med de engelska damerna :O

Efter 45 min var passet klart och jag hade kunnat fortsätta lika länge till!! Såååå roligt, så mycket skoj och liv och vilken kick det var. Jag orkade, jag kände att jag fick leva igen!

På vägen hem blev det en liten islatte och en clementin.

Duscha sig, fixa sig och sedan kirra lunch. Kolla mumset.... Och för övrigt är jag BÄST på att göra hommous!



Eftermiddagen spenderades med tre fina vänner, pysslandes, drickandes kaffe och ätandes lite kakor och liknande. Jag åt dock en skål med keso, blåbär, hallon och lite socker.

Vi fastnade dock lite och jag åt inte lagad middag men har nu ätit en varm smörgås med räkor och coleslaw, samt några jordgubbar. Imorgon morgon ska jag ha en PTsession med Luke och jag måste sova så jag kan gå upp och äta frulle innan vi drar igång!

Tänk, nu är jag på gång. JAG bestämmer över hur JAG mår. Bara JAG, och idag och nu sätter jag mig själv i det första rummet! Och jag känner hur kroppen börjar vakna, hur maten gör mig piggare och full av energi och livsvilja igen!




Råkk ånn finaste vännerna!

Blogging from my iPhone

torsdag 24 mars 2011

Medalj till mig, spänk jo väry match!

Första dagen med det nya tänket, dvs jag är fäbjulölls och värd att få må bra!

Imorse gick jag upp och åt frukost, för första gången på rätt länge. Havregrynsgröt med blåbär och äpple!



Sedan iväg till gymmet. Träffade en enormt trevlig, kunnig och duktig PT. Han är inriktad på funktionell träning, kost och annat spännande som barfotaträning och så! Kändes ruktigt bra och jag fick genast väldigt bra förtroende för honom.

Vi gick igenom massa saker och ett basic program. Provade en del nytt också, samt har nu regler som är i samkörning med ätstörningsenheten. Mitt mål är att få en stark kropo, som orkar med det jobb jag utbildar mig för, som orkar och älskar att klättra i berg, vandra på klippor vid havet och som kan ge mig ett smärtfritt aktivt liv!

Avslutade med lite simning och avslappning i ångbastun. Tog tid på mig, slappade och funderade.

Efter att jag var klar bokade jag ett danspass imorgon, köote en latte på starbucks och åt två clementiner.

Hem och fixa lunch...


6st Dimsum, en skiva parmaskinka och lite couscous med rostade grönsaker och russin. Åt nästan allt.

Sen var det dags att ta tag i en surdeg... Våra köksskåp som är helt överfulla. Härja härja...! 2,5 timme senare vart det klart bättre!

Dags för mellis....


Latte och jordgubbar med keso!

Sedan övade jag på konsten Att Göra Ingenting en stund. Åt lite kvarglömt snarra och spelade Hexic. Snörde ihop en laddning hommous också till morgondagens mellis.

Nu har vi precis ätit middag, engelsk korv, potatis och löksås, och jag TROR att det blir en kaffe och lite glass till....!

Ni anar inte hur bra det känns, hur mycket energi jag haft, vilka dansriff jag dragit av i köket...! Och vet ni.. jag kickade Demonerna på smalbenen och pekade finger...!
Äntligen känns det som om jag bestämt mig, hela vägen in i hjärtat!!



Nu ska jag kolla på favvofilmen "How to train your Dragon", medans kaffet kokar!

RÅKK ÅNN!!!

Blogging from my iPhone

onsdag 23 mars 2011

Tack....

.... för alla fina kommentarer och hejja-rop!




Imorgon träffar jag gym-folket och PTn och lägger lite Ground rules!

Här och nu slutar mitt liv att dikteras av Demoner!

En minut i taget, en timme i taget, ett dygn i taget... och med belöningar på vägen!!

RÅCK ÅNN!

Blogging from my iPhone

I helvete heller.....

Idag är det den första riktiga vårdagen på länge. Det är varmt och skönt, solen skiner, blommorna är utslagna och katterna ligger på solvarma trädgårdsplattor och solar magen.

Det har varit mycket de sista veckorna, och de två sista veckorna har varit svåra i själen. Terapin/utbildningen har börjat och jag var initialt rätt besviken, dels för att det var för "låg" nivå, dels för att gruppen var väldigt (och då menar jag VÄLDIGT) ung, och dels för att det kändes som om det skulle bli ytterligare 6 veckors stampande innan man kunde börja gå vidare.

Idag tog jag på mig träningskläderna för första gången på flera veckor, målet var att ta en promenad i det vackra vädret, lyssna på glad-musik och fundera över vad det är som varit så jobbigt de sista veckorna. De sista 2 dygnen har jag gråtit av och till, haft ångest som rivit sönder mig inifrån. Mer intensivt i perioder, och varvat med att vara ok stundvis.

När jag kom ut var det som om jag vaknade igen. Själen vaknade, JAG vaknade. Ångesten försvann för första gången på en vecka, jag kunde andas igen, jag kunde tänka utan att allt var svart som natten!

Där och då tog jag ett beslut. I HELVETE heller att jag tänker få hela mitt liv dikterat av Demoner och ångest. Jag VÄGRAR att gå omkring och tänka att jag inte duger, och att jag inte klarar något.

Från och med nu är det JAG som bestämmer, jag gör planen och JAG är den som bestämmer vad JAG vill göra för att få må bra.

Våg-j**eln är utkastad, skåpen ska rensas på skit, och jag ska göra en plan på hur jag vill ha det.

Har precis avslutat ett samtal med ätstörningsenheten och vi har gjort en individuell plan för hur jag får gå vidare.

Jag ska ta kontakt med en personlig tränare/dietist för att få ett program som fokuserar på:

1. Träna för att det är roligt, för att jag vill bli stark och få vara frisk
2. Återigen bygga upp mig själv och lära mig att äta vanlig mat i normala portioner
3. INGET jäkla kaloriräknande eller vägande, det blir inget med det!! Detta är jätteviktigt för mig personligen, för jag vill inte byta ett beroende mot ett annat!

Som säkerhetsspärr kommer jag att väga mig varje vecka på ätstörningsenheten, mitt medlemsskap på gymmet där PTn finns kommer att kunna låsas med omedelbar verkar om någon av mina anhöriga, min valda familj, eller ätstörningsenheten ringer dem och säger att saker och ting verkar gå över styr.
Jag behöver ha den säkerheten i att det FINNS ett säkerhetsnät om jag tappar kontrollen igen.

Jag kommer ha små mål som jag vill uppnå, som jag kommer skriva mer om snart. Detta får bli min ventil och mitt sätt att försöka hålla koll på mig själv igen.

(bild från helgens utflykt i Yorkshire - balsam för själen!)

Demons - bring itt ånn, Ajjm gäjm!

Råck ånn finisar!! <3

onsdag 23 februari 2011

Försöker hålla mig själv sysselsatt....

genom besök, forskning och xbox-spelande!

Det är fortfarande jobbigt, men jag är så less på att vara sådan här. Att vakna på morgonen och känna pressen av att försöka att inte äta på hela dagen, att inte hetsäta, att inte vara ledsen, att inte ligga någon till lags. En dag hoppas jag kunna vakna utan att känna sådant!

Förra veckan var fina Oscar här och hälsade på. Vi rände runt och gjorde MASSA saker. Solihullshopping, Bicester-mastodont-shopping, Birmingham, Coventry, Botaniska trädgården, Konstmuseet i Bham, sushi*flera med mera. Under veckan åt jag mycket mer än vad jag vanligtvis gör vilkte resulterade i några kvällar/nätter, samt efterföljande dagar med babianångest, som fortfarande håller i sig.

Jag känner liksom hur det sköljer över mig, jag är ofta ledsen och gråter, det går över rätt snabbt, men det är mentalt påfrestande. Jag antar att det börjar bli verkligt att jag måste gå i terapi, något jag verkligen inte vill. Jag vet att jag måste, men jag vill inte, hur gärna jag än vill bli frisk. Jag känner mig ju inte sjuk - bara deppig och tjock.

Jag bjuder på några bilder Oscar tog i Botaniska trädgården....



Imorgon kommer dock min finaste finaste Tettiz - som jag längtat!! Vi har många saker planerade, men jag är nöjd bara hon är här, att få ha henne i närheten, få prata när jag behöver, få fisa in soffan tillsammans när jag vill, skaka rumpan till lite xbox zumba!!

Det är så mycket annat just nu, utöver hur jag mår och varje vecka händer något som gör att jag blir full av ångest för andra saker än bara mat. Snällaste mamma hjälpte med en trasig torktumlare och så, andra finisar har hjälpt mig med andra saker och jag är tacksam för de fina vännerna jag har. Om några veckor när alla besök har varit kommer jag att sätta på mig Flitiga Mössan och se till att skriva undan en del artiklar jag har lovat att hjälpa till med. Detta får bli ett sätt att fly undan tankarna för ett tag...!

Just nu vill jag bara få lugn i själen,
slippa behöva gå till akuttabletterna när ångesten väller över mig.

Jag avslutar dagens inlägg med det vanliga Råkk Ånn -
men illustrerar det med denna mugg som Oscar köpte åt mig.....
(Istället för "Keep Calm and Carry On" :D )


söndag 13 februari 2011

Jobbigheter och långt emellan inläggen....

Jag trodde jag skulle komma igång att blogga mer igen, men attans så jag bedrog mig.

Det har varit jobbiga veckor sedan sist.Jag försöker hålla nosen över vattenytan här, men det är lite av "Upp som en sol, och ner som en pannkaka..." varje dag. ¨

Jag har hamnat i en rätt negativ spiral där dagen börjar med att jag väger mig. Jag ser att jag gått upp, alternativt stått still i vikt. Gråta sig en skvätt och mentalt ställa in sig på att inte äta något på dagen. Sen går dagen och jag dricker kaffe/latte, äter något litet typ några godisbitar eller så, sen kommer kvällen. Jag äter lite middag med maken, och sen börjar ångesten och äcklet. Då äter jag godis eller snacks i (FÖR MIG) stora mängder - detta kallas "subjective bingeing" eftersom att det inte är regelrätt överätning. Ångesten river, och jag vill bara kräkas eller springa. Kan inte sova, ligger och tittar på film/serier för att få tiden att gå.

Somnar sent, vaknar tidigt och så börjar jag om från början igen.


Träffade ätstörningsenheten igen i början av denna veckan. Vi diskuterade diagnos, terapin som kommer att komma igång om ca 1 månad, pratade om hur jag mådde nu, samt vad som ändrats eller blivit bättre/värre. Som jag tidigare förstått så räknas jag inte som akut sjuk, och därför kommer det inte vara mer än max 2 gånger per vecka för min del, och det kommer att ske som vanliga mottagningsbesök, dvs jag är inte "inlagd".

När jag kom ut från det mötet var det Ångest Delux, Demonerna skrek åt mig och jag satt i bilen och hyperventilerade i 15 minuter innan jag kunde köra iväg. Hela mitt väsen skrek att "jag vill inte.... inte alls!!".

Jag har ju gått upp några kilo skulle jag tippa på (jag känner det på kläderna och jag ser det på vågen) och detta gör att jag känner mig enormt äcklad av mig själv. Jag är tjock, fet och har misslyckats med allt igen. Förmodligen är det meningen att jag ska må så här, kanske jag till och med förtjänar det.

Nu när min kompis från Sverige är här så "måste" jag äta lite mer, jag tvingas liksom till det på ett annat sätt, men det är jobbigt. Det blir mycket ångest och oro och jag tänker bara på hur mycket jag kommer att gå upp i vikt...

Usch vilket ledsamt inlägg det blev från mig, jag är rätt less på att vara så här neggo, men jag kände att jag ville vädra lite och så att ni vet vad som är på gång.

Råck ånn finisar - och tack för att ni fortfarande tittar in ibland!

torsdag 20 januari 2011

Jag finns kvar....

....men detta var en jobbig vecka.
Jag förväntar mig inte att ni ska förstå när jag skriver vad jag känner, för det är fullkomligt ologiskt och skruvat, vilket jag inser men Demonerna fattar inte det.

I tisdags var det dags för möte med ätstörningsenheten. Jag ville verkligen inte gå, hela kvällen innan var det ångest och Demoner och känslan av maktlöshet. På morgonen innan jag skulle dit vägde jag mig säkert 15 gånger, och grät för att jag inte gått ner något i vikt, och att jag var tjock, och att de skulle tala om det för mig på mitt möte.

MEN, jag tog mig iväg iallafall. Träffade först en läkare, som var lite speciell. Alltså han gjorde ju sitt jobb och så där, men han hade lite svårt att förstå mig tror jag. Ibland räcker det med en liten brytning om man själv inte är engelsk, för att det ska leda till viss språkförbistring. Det gick bra dock, och han var inte så orolig. Jag kunde utföra alla saker han ville jag skulle göra (en del muskeltest och så), jag var inte uttorkad vad han kunde se och min vikt hade stabiliserat sig. Detta gjorde att när jag var klar hos honom fick jag sitta i väntrummet med en klump av ångest i magen, en bekräftelse på att jag inte gått ner mer och att jag var misslyckad, och det jag såg i spegeln stämde... att jag är tjock.

Sen var det dags för psykologen, mannen jag har läst mycket om och hört mycket om. Han var skön, lätt att prata med, hade humor men i kombination med att vara väldigt kunnig. Detta mötet blev dock väldigt jobbigt. Mycket känslor, mycket funderingar som han började nysta lite i, saker som jag gömmer undan för det är lättare så, men som jag själv börjat ta fram nu när jag mått dåligt (någon form av självskadebeteende, alt överlevnadsinstinkt). Efter två timmar var jag rätt slut som artist, det var tillfälligt slut på tårar och även ork.

Han sammanfattade med att jag definitivt kommer att behöva terapi, att jag är sjuk men att jag är tillräckligt stabil att kunna vänta till i mars med att börja terapin (februaris platser var redan fullbokade). Det slängdes även in en brasklapp om att jag eventuellt skulle behöva vänta längre, beroende på om situationen med platser ändras.

Jag trodde att jag eventuellt skulle må bättre nu när jag fått en målsättning, en plan och en riktning vad gäller allt det här. Just efteråt mådde jag rätt ok, jag träffade en vän och fikade, sen tog jag bilen och körde till Birmingham och strosade runt på Fin-Varuhuset en stund. Jag åt till och med en sen lunch/tidig middag med sushi!
Kvällen var också lugn, men oron fanns där ändå.

Riktigt illa blev det igår och idag. Det har varit dansbandstävling för Demonerna, mycket kaffe och väldigt lite tid att kunna vila, då tankarna mal hela tiden som en gammal grammofon med en repig skiva.
"Du är tjock och värdelös, du har inte lyckats med vad du ville lyckas med,
det är lika bra att du ger upp
"
eller
"Om du bara låter bli att äta så kommer du må bättre, och gå ner i vikt igen,
och då kommer vi vara tysta
".

Att gå till det där mötet har öppnat en hel hink med mentala maskar. En hink som jag lyckats hålla stängd länge, och där jag bara glipat lite på locket när jag varit kaxig och tänkt att jag kan ta tag i någon svaghet jag har eller något i relationerna runt omkring mig som behöver ändras. Nu säger jag inte att det är dåligt att vi öppnat på locket, vad jag säger är att jag måste ta hand om de här Demonmaskarna själv, fram till terapin startar.
Jomenserrusåatt, tack för kaffet liksom.

En matdagbok just nu är knappt värd att skriva. Jag lever på kaffe och mjölk, någon liten brödbit, eller någon liten kaka, någon fruktbit och så någon deciliter mat/liten smörgås på kvällen om jag verkligen har pressat mig. I dagsläget kan jag göra iordning maten, lägga fram den, fixa fint på bordet och sen sätta mig och börja äta, men sluta efter några tuggor. Det tar stopp, illamåendet växer och jag klarar inte mer.

Jag vet att det är fel, jag vet att det är farligt, jag vet att jag borde äta mer,
men det hjälper inte just nu. Det enda jag kan tänka på är att jag inte ska äta, att jag helst vill springa, och att jag funderar på hur jag kan kompensera för den mat jag äter.

Jag vet att detta blev ett blä-igt inlägg, orken har tagit slut igen, jag trillade ner i en grop och jag försöker ta mig upp, men ljuset där uppe skyms av babianbajshögen...!
Till och med de trötta ögonen är tillbaka...


Råck ånn finisar - det blir säkert bättre snart igen...

lördag 15 januari 2011

Hmmm...


....nämnde jag bakslag? Jag får hålla fast vid den benämningen tror jag.

Hemkomsten till England verkar ha triggat igång allt igen. Jag funderar mycket och framförallt på varför det är så här. Vad det är som gör att det blivit så mycket värre igen.

Onsdagen fortsatte illa dåligt. Jag åt ingen middag, åt några saltlakritsbitar på sena kvällen. Gick och lade mig hyggligt tidigt.

Igår var en ordentligt dålig dag, nästan så jag skäms att skriva om den...

Torsdag 14 jan 2011

Frukost, lunch, mellis: Kaffe med lite mjölk * flera, några sockerfria minttabletter, en latte
Middag (ca 20.30): några bitar kalamari, några potatisklyftor, en skiva bröd med smör.

Hela dagen stod jag emot suget och viljan att ge mig ut att springa, alternativt åka till gymmet. Jag saknar träningen för endorfinerna, men jag vet att det inte bara är så utan att det är Demonerna som vill att jag ska träna för att gå ner mer i vikt.

Nästa vecka kommer jag träffa ätstörningsenheten, för ett längre möte. Instinktivt vill jag inte, jag vill inte gå dit för då måste jag börja ja ordentligt ansvar för allt det här, något jag inte vill. Jag vill inte gå upp i vikt, jag vill inte att det ska ställas massa krav på mig, och jag vill inte vända ut och in på mig själv för folk jag inte känner. Men, jag vet att jag måste...

Idag handlar det främst om att överleva Demonernas glåpord och irriterande "skönsång".
Råck ånn finisar!

onsdag 12 januari 2011

Igår vart det....

.....babianbajs av alltihopa. Visst hade jag en rätt skön och lugn dag, men det var mycket tankar som for runt, och Demonerna hade disco.

Matintaget var också katastrofalt. Förmodligen inte katastrof rent kalori-mässigt, men innehållsmässigt. På kvällningen gjorde jag en pasta gratäng med lax och tonfisk och portionerade ut i 6 portioner. Dessa ligger nu i frysen/kylen för framtida bruk (hoppas jag)

Tisdag 11 jan 2011
Frukost: Kaffe med en slatt mjölk
Mellanmål: Kaffe med slatt mjölk *flera
Lunch: två havrekakor (mariekexsstora), några chokladbitar, kopp te med skvätt mjölk.
Middag: ca 1dl pasta och 0,75 dl köttfärssås
Kvällssnacks: lite grillchips, 6-7st kolor, kaffe med mjölk, 2 riskakor med räkost

Blä helt enkelt. Kvällen avslutades med sådan där babianbajshögsångest och jag låg länge vaken och vände och vred på mig. Jag kände mig ohyggligt äcklig, att jag fullkomligt tappat kontrollen och tryckt i mig mat och att jag nu skulle ha gå upp massor i vikt. Här var det tur att jag inte kan kräkas, och att mina joggingskor är i Åkersberga..... Efter två akuttabletter lugnade sig kroppen och jag fick sova några timmar iallafall. Men igår var nog den värsta dagen på mycket länge.

Idag har det inte varit bättre. Jag vann en seger på morgonen när jag INTE vägde mig, jag känner mig ju tjock och stor som en flodhäst och jag ville inte se siffrorna garva åt mig så jag ställde mig helt enkelt inte på den imorse. Gjorde mig iordning, flidde iväg och fixade några saker på stan, svängde förbi en vän med lite hostmedicin och fick en kopp kaffe och lite hundmys. Sen sket det sig igen...

Väl hemma så värmde jag en liten portion av gratängen jag gjort igår. Kan ha varit 1-1,5 dl pastagratäng (tomatsås, fisk, pasta och ost - inga konstigheter). Jag TOKDUMPADE och fick gå och lägga mig med hjärtklappning och massa ångest. Nu har jag äntligen tagit mig upp igen. Vet inte om jag kommer orka försöka äta något ikväll, jag orkar inte må dåligt av att äta, både fysiskt och psykiskt, men jag vet ju att det är fel att låta bli.

Onsdag 12 jan 2011
Frukost: Kaffe med en skvätt mjölk *flera
Lunch kl 14.20: 1,5 dl pastagratäng
Mellis 16.30: Kaffe med en skvätt mjölk, liten ruta choklad.

Vad ska man säga - jag antar att detta är ett av de berömda bakslagen....?
Råck ånn!

måndag 10 januari 2011

Gott nytt år 2011!


Förlåt för min blogg-frånvaro...!
Julen kom med stormsteg, jag tokfixade, babianstressade och vi kastade oss iväg till Sverige för att fira jul med familj och släkt! Det blev en massa bakande, fixande, paketpysslande, julkortstillverkande och julmusikslyssnande!

Det var en fin jul, mycket varma känslor, mycket mys och skönt att ha nästan hela familjen samlad! Jag fick även träffa en del fina vänner som stöttat via Facebook och liknande, vilket var en extra bonus!

Efter julen bar det av till Stockholm och Åkersberga. Där bor stora delar av min valda familj, mina extrasystrar som jag kan älta, gråta och prata med, och som älskar mig även om jag har snorränder under näsan och får ångestattacker. Ni är mina finisar, utan er klarar jag mig inte! Tyvärr var det några som jag inte hann träffa, men det kommer snart mer tillfällen och då JÄKLAR ska det bli pysselträff deluxe!

Igår återvände vi till England och hemmet med kissekatterna. Katterna var måttligt glada att se oss och "min" katt vägrade först att ens komma i närheten av mig. Efter några timmar tinade han upp och kom och myste ändå, tur för honom säger jag bara!

Idag har jag försökt organisera ihop mig igen, packat upp det sista, tvättat lite, ringt en hel massa samtal, postat brev och gjort sådant där man behöver ta tag i när man varit borta i tre veckor. Givetvis gjorde jag det tillsammans med en stor kopp kaffe - vad annars? Fick fina nya koppar av mamma i julklapp, de är SÅ fina! *älskar*


Maten då?
Ja vad ska jag säga... Jag har försökt, och vissa dagar har det gått rätt bra, andra dagar mycket sämre. Jag sa innan jag åkte hem att jag skulle HÅLLA vikten hemma, och använde mig av mammas våg. Enligt den hade jag gått ner under tiden hemma i Sverige, men min våg här hemma säger att jag stått still alternativt gått upp 0,5-1 kg.

Detta har gjort att Demonerna fått fullkomligt frispel. De härjar och river, och jag känner att jag tappar kontrollen så fort jag äter något överhuvudtaget. De flesta dagarna äter jag NÅGOT, men det känns som om jag äter kopiösa mängder och att jag inte kan hejda mig (även om jag vet att det inte är så...). Jag kommer nu att försöka mig på att ärligt skriva vad jag ätit varje dag - främst för att försöka hålla reda på mig själv, men också för att ha dokumentationen om jag kommer att behöva den i terapin senare.

Måndag 10 jan 2011
Frukost: Kaffe med en skvätt mjölk * flera, två knäckemackor med lite smör och ost
Lunch: 1 dl Janssons frestelse
Mellis: Kaffe med mjölk, en dammsugare, några chokladbitar
Middag: 1,5 dl broccoli och stiltonsoppa, 1 toast med räkost
Kvällen: En kopp te med en skvätt mjölk

När jag skriver det så ser jag att det inte är så mycket, men jag känner mig som om jag tryckt i mig hur mycket som helst, och jag står framför spegeln och kollar och tycker jag har gått upp i vikt. Jag vet att det är rubbat och att jag måste försöka reda ut mig, men det är lättare sagt än gjort. Nästa vecka ska jag tillbaka till ätstörningsenheten, men nu äter jag ju så det känns som om jag inte är sjuk.

Idag 10 jan 2011

26 nov 2010

Ser ni hur knepigt det är, att logiken och känslorna drar åt så diametralt skilda håll? Bilderna visar ju att jag INTE ändrat mig någonting drastiskt, så jag borde ju vara nöjd...eller? Jag hoppas att jag en dag kan ha min logiska sida och min känlsomässiga sida på väg åt samma håll, tänk vad mycket lättare det skulle vara då.

Uppåt och framåt - Råck ånn!