torsdag 20 januari 2011

Jag finns kvar....

....men detta var en jobbig vecka.
Jag förväntar mig inte att ni ska förstå när jag skriver vad jag känner, för det är fullkomligt ologiskt och skruvat, vilket jag inser men Demonerna fattar inte det.

I tisdags var det dags för möte med ätstörningsenheten. Jag ville verkligen inte gå, hela kvällen innan var det ångest och Demoner och känslan av maktlöshet. På morgonen innan jag skulle dit vägde jag mig säkert 15 gånger, och grät för att jag inte gått ner något i vikt, och att jag var tjock, och att de skulle tala om det för mig på mitt möte.

MEN, jag tog mig iväg iallafall. Träffade först en läkare, som var lite speciell. Alltså han gjorde ju sitt jobb och så där, men han hade lite svårt att förstå mig tror jag. Ibland räcker det med en liten brytning om man själv inte är engelsk, för att det ska leda till viss språkförbistring. Det gick bra dock, och han var inte så orolig. Jag kunde utföra alla saker han ville jag skulle göra (en del muskeltest och så), jag var inte uttorkad vad han kunde se och min vikt hade stabiliserat sig. Detta gjorde att när jag var klar hos honom fick jag sitta i väntrummet med en klump av ångest i magen, en bekräftelse på att jag inte gått ner mer och att jag var misslyckad, och det jag såg i spegeln stämde... att jag är tjock.

Sen var det dags för psykologen, mannen jag har läst mycket om och hört mycket om. Han var skön, lätt att prata med, hade humor men i kombination med att vara väldigt kunnig. Detta mötet blev dock väldigt jobbigt. Mycket känslor, mycket funderingar som han började nysta lite i, saker som jag gömmer undan för det är lättare så, men som jag själv börjat ta fram nu när jag mått dåligt (någon form av självskadebeteende, alt överlevnadsinstinkt). Efter två timmar var jag rätt slut som artist, det var tillfälligt slut på tårar och även ork.

Han sammanfattade med att jag definitivt kommer att behöva terapi, att jag är sjuk men att jag är tillräckligt stabil att kunna vänta till i mars med att börja terapin (februaris platser var redan fullbokade). Det slängdes även in en brasklapp om att jag eventuellt skulle behöva vänta längre, beroende på om situationen med platser ändras.

Jag trodde att jag eventuellt skulle må bättre nu när jag fått en målsättning, en plan och en riktning vad gäller allt det här. Just efteråt mådde jag rätt ok, jag träffade en vän och fikade, sen tog jag bilen och körde till Birmingham och strosade runt på Fin-Varuhuset en stund. Jag åt till och med en sen lunch/tidig middag med sushi!
Kvällen var också lugn, men oron fanns där ändå.

Riktigt illa blev det igår och idag. Det har varit dansbandstävling för Demonerna, mycket kaffe och väldigt lite tid att kunna vila, då tankarna mal hela tiden som en gammal grammofon med en repig skiva.
"Du är tjock och värdelös, du har inte lyckats med vad du ville lyckas med,
det är lika bra att du ger upp
"
eller
"Om du bara låter bli att äta så kommer du må bättre, och gå ner i vikt igen,
och då kommer vi vara tysta
".

Att gå till det där mötet har öppnat en hel hink med mentala maskar. En hink som jag lyckats hålla stängd länge, och där jag bara glipat lite på locket när jag varit kaxig och tänkt att jag kan ta tag i någon svaghet jag har eller något i relationerna runt omkring mig som behöver ändras. Nu säger jag inte att det är dåligt att vi öppnat på locket, vad jag säger är att jag måste ta hand om de här Demonmaskarna själv, fram till terapin startar.
Jomenserrusåatt, tack för kaffet liksom.

En matdagbok just nu är knappt värd att skriva. Jag lever på kaffe och mjölk, någon liten brödbit, eller någon liten kaka, någon fruktbit och så någon deciliter mat/liten smörgås på kvällen om jag verkligen har pressat mig. I dagsläget kan jag göra iordning maten, lägga fram den, fixa fint på bordet och sen sätta mig och börja äta, men sluta efter några tuggor. Det tar stopp, illamåendet växer och jag klarar inte mer.

Jag vet att det är fel, jag vet att det är farligt, jag vet att jag borde äta mer,
men det hjälper inte just nu. Det enda jag kan tänka på är att jag inte ska äta, att jag helst vill springa, och att jag funderar på hur jag kan kompensera för den mat jag äter.

Jag vet att detta blev ett blä-igt inlägg, orken har tagit slut igen, jag trillade ner i en grop och jag försöker ta mig upp, men ljuset där uppe skyms av babianbajshögen...!
Till och med de trötta ögonen är tillbaka...


Råck ånn finisar - det blir säkert bättre snart igen...

lördag 15 januari 2011

Hmmm...


....nämnde jag bakslag? Jag får hålla fast vid den benämningen tror jag.

Hemkomsten till England verkar ha triggat igång allt igen. Jag funderar mycket och framförallt på varför det är så här. Vad det är som gör att det blivit så mycket värre igen.

Onsdagen fortsatte illa dåligt. Jag åt ingen middag, åt några saltlakritsbitar på sena kvällen. Gick och lade mig hyggligt tidigt.

Igår var en ordentligt dålig dag, nästan så jag skäms att skriva om den...

Torsdag 14 jan 2011

Frukost, lunch, mellis: Kaffe med lite mjölk * flera, några sockerfria minttabletter, en latte
Middag (ca 20.30): några bitar kalamari, några potatisklyftor, en skiva bröd med smör.

Hela dagen stod jag emot suget och viljan att ge mig ut att springa, alternativt åka till gymmet. Jag saknar träningen för endorfinerna, men jag vet att det inte bara är så utan att det är Demonerna som vill att jag ska träna för att gå ner mer i vikt.

Nästa vecka kommer jag träffa ätstörningsenheten, för ett längre möte. Instinktivt vill jag inte, jag vill inte gå dit för då måste jag börja ja ordentligt ansvar för allt det här, något jag inte vill. Jag vill inte gå upp i vikt, jag vill inte att det ska ställas massa krav på mig, och jag vill inte vända ut och in på mig själv för folk jag inte känner. Men, jag vet att jag måste...

Idag handlar det främst om att överleva Demonernas glåpord och irriterande "skönsång".
Råck ånn finisar!

onsdag 12 januari 2011

Igår vart det....

.....babianbajs av alltihopa. Visst hade jag en rätt skön och lugn dag, men det var mycket tankar som for runt, och Demonerna hade disco.

Matintaget var också katastrofalt. Förmodligen inte katastrof rent kalori-mässigt, men innehållsmässigt. På kvällningen gjorde jag en pasta gratäng med lax och tonfisk och portionerade ut i 6 portioner. Dessa ligger nu i frysen/kylen för framtida bruk (hoppas jag)

Tisdag 11 jan 2011
Frukost: Kaffe med en slatt mjölk
Mellanmål: Kaffe med slatt mjölk *flera
Lunch: två havrekakor (mariekexsstora), några chokladbitar, kopp te med skvätt mjölk.
Middag: ca 1dl pasta och 0,75 dl köttfärssås
Kvällssnacks: lite grillchips, 6-7st kolor, kaffe med mjölk, 2 riskakor med räkost

Blä helt enkelt. Kvällen avslutades med sådan där babianbajshögsångest och jag låg länge vaken och vände och vred på mig. Jag kände mig ohyggligt äcklig, att jag fullkomligt tappat kontrollen och tryckt i mig mat och att jag nu skulle ha gå upp massor i vikt. Här var det tur att jag inte kan kräkas, och att mina joggingskor är i Åkersberga..... Efter två akuttabletter lugnade sig kroppen och jag fick sova några timmar iallafall. Men igår var nog den värsta dagen på mycket länge.

Idag har det inte varit bättre. Jag vann en seger på morgonen när jag INTE vägde mig, jag känner mig ju tjock och stor som en flodhäst och jag ville inte se siffrorna garva åt mig så jag ställde mig helt enkelt inte på den imorse. Gjorde mig iordning, flidde iväg och fixade några saker på stan, svängde förbi en vän med lite hostmedicin och fick en kopp kaffe och lite hundmys. Sen sket det sig igen...

Väl hemma så värmde jag en liten portion av gratängen jag gjort igår. Kan ha varit 1-1,5 dl pastagratäng (tomatsås, fisk, pasta och ost - inga konstigheter). Jag TOKDUMPADE och fick gå och lägga mig med hjärtklappning och massa ångest. Nu har jag äntligen tagit mig upp igen. Vet inte om jag kommer orka försöka äta något ikväll, jag orkar inte må dåligt av att äta, både fysiskt och psykiskt, men jag vet ju att det är fel att låta bli.

Onsdag 12 jan 2011
Frukost: Kaffe med en skvätt mjölk *flera
Lunch kl 14.20: 1,5 dl pastagratäng
Mellis 16.30: Kaffe med en skvätt mjölk, liten ruta choklad.

Vad ska man säga - jag antar att detta är ett av de berömda bakslagen....?
Råck ånn!

måndag 10 januari 2011

Gott nytt år 2011!


Förlåt för min blogg-frånvaro...!
Julen kom med stormsteg, jag tokfixade, babianstressade och vi kastade oss iväg till Sverige för att fira jul med familj och släkt! Det blev en massa bakande, fixande, paketpysslande, julkortstillverkande och julmusikslyssnande!

Det var en fin jul, mycket varma känslor, mycket mys och skönt att ha nästan hela familjen samlad! Jag fick även träffa en del fina vänner som stöttat via Facebook och liknande, vilket var en extra bonus!

Efter julen bar det av till Stockholm och Åkersberga. Där bor stora delar av min valda familj, mina extrasystrar som jag kan älta, gråta och prata med, och som älskar mig även om jag har snorränder under näsan och får ångestattacker. Ni är mina finisar, utan er klarar jag mig inte! Tyvärr var det några som jag inte hann träffa, men det kommer snart mer tillfällen och då JÄKLAR ska det bli pysselträff deluxe!

Igår återvände vi till England och hemmet med kissekatterna. Katterna var måttligt glada att se oss och "min" katt vägrade först att ens komma i närheten av mig. Efter några timmar tinade han upp och kom och myste ändå, tur för honom säger jag bara!

Idag har jag försökt organisera ihop mig igen, packat upp det sista, tvättat lite, ringt en hel massa samtal, postat brev och gjort sådant där man behöver ta tag i när man varit borta i tre veckor. Givetvis gjorde jag det tillsammans med en stor kopp kaffe - vad annars? Fick fina nya koppar av mamma i julklapp, de är SÅ fina! *älskar*


Maten då?
Ja vad ska jag säga... Jag har försökt, och vissa dagar har det gått rätt bra, andra dagar mycket sämre. Jag sa innan jag åkte hem att jag skulle HÅLLA vikten hemma, och använde mig av mammas våg. Enligt den hade jag gått ner under tiden hemma i Sverige, men min våg här hemma säger att jag stått still alternativt gått upp 0,5-1 kg.

Detta har gjort att Demonerna fått fullkomligt frispel. De härjar och river, och jag känner att jag tappar kontrollen så fort jag äter något överhuvudtaget. De flesta dagarna äter jag NÅGOT, men det känns som om jag äter kopiösa mängder och att jag inte kan hejda mig (även om jag vet att det inte är så...). Jag kommer nu att försöka mig på att ärligt skriva vad jag ätit varje dag - främst för att försöka hålla reda på mig själv, men också för att ha dokumentationen om jag kommer att behöva den i terapin senare.

Måndag 10 jan 2011
Frukost: Kaffe med en skvätt mjölk * flera, två knäckemackor med lite smör och ost
Lunch: 1 dl Janssons frestelse
Mellis: Kaffe med mjölk, en dammsugare, några chokladbitar
Middag: 1,5 dl broccoli och stiltonsoppa, 1 toast med räkost
Kvällen: En kopp te med en skvätt mjölk

När jag skriver det så ser jag att det inte är så mycket, men jag känner mig som om jag tryckt i mig hur mycket som helst, och jag står framför spegeln och kollar och tycker jag har gått upp i vikt. Jag vet att det är rubbat och att jag måste försöka reda ut mig, men det är lättare sagt än gjort. Nästa vecka ska jag tillbaka till ätstörningsenheten, men nu äter jag ju så det känns som om jag inte är sjuk.

Idag 10 jan 2011

26 nov 2010

Ser ni hur knepigt det är, att logiken och känslorna drar åt så diametralt skilda håll? Bilderna visar ju att jag INTE ändrat mig någonting drastiskt, så jag borde ju vara nöjd...eller? Jag hoppas att jag en dag kan ha min logiska sida och min känlsomässiga sida på väg åt samma håll, tänk vad mycket lättare det skulle vara då.

Uppåt och framåt - Råck ånn!