onsdag 23 februari 2011

Försöker hålla mig själv sysselsatt....

genom besök, forskning och xbox-spelande!

Det är fortfarande jobbigt, men jag är så less på att vara sådan här. Att vakna på morgonen och känna pressen av att försöka att inte äta på hela dagen, att inte hetsäta, att inte vara ledsen, att inte ligga någon till lags. En dag hoppas jag kunna vakna utan att känna sådant!

Förra veckan var fina Oscar här och hälsade på. Vi rände runt och gjorde MASSA saker. Solihullshopping, Bicester-mastodont-shopping, Birmingham, Coventry, Botaniska trädgården, Konstmuseet i Bham, sushi*flera med mera. Under veckan åt jag mycket mer än vad jag vanligtvis gör vilkte resulterade i några kvällar/nätter, samt efterföljande dagar med babianångest, som fortfarande håller i sig.

Jag känner liksom hur det sköljer över mig, jag är ofta ledsen och gråter, det går över rätt snabbt, men det är mentalt påfrestande. Jag antar att det börjar bli verkligt att jag måste gå i terapi, något jag verkligen inte vill. Jag vet att jag måste, men jag vill inte, hur gärna jag än vill bli frisk. Jag känner mig ju inte sjuk - bara deppig och tjock.

Jag bjuder på några bilder Oscar tog i Botaniska trädgården....



Imorgon kommer dock min finaste finaste Tettiz - som jag längtat!! Vi har många saker planerade, men jag är nöjd bara hon är här, att få ha henne i närheten, få prata när jag behöver, få fisa in soffan tillsammans när jag vill, skaka rumpan till lite xbox zumba!!

Det är så mycket annat just nu, utöver hur jag mår och varje vecka händer något som gör att jag blir full av ångest för andra saker än bara mat. Snällaste mamma hjälpte med en trasig torktumlare och så, andra finisar har hjälpt mig med andra saker och jag är tacksam för de fina vännerna jag har. Om några veckor när alla besök har varit kommer jag att sätta på mig Flitiga Mössan och se till att skriva undan en del artiklar jag har lovat att hjälpa till med. Detta får bli ett sätt att fly undan tankarna för ett tag...!

Just nu vill jag bara få lugn i själen,
slippa behöva gå till akuttabletterna när ångesten väller över mig.

Jag avslutar dagens inlägg med det vanliga Råkk Ånn -
men illustrerar det med denna mugg som Oscar köpte åt mig.....
(Istället för "Keep Calm and Carry On" :D )


söndag 13 februari 2011

Jobbigheter och långt emellan inläggen....

Jag trodde jag skulle komma igång att blogga mer igen, men attans så jag bedrog mig.

Det har varit jobbiga veckor sedan sist.Jag försöker hålla nosen över vattenytan här, men det är lite av "Upp som en sol, och ner som en pannkaka..." varje dag. ¨

Jag har hamnat i en rätt negativ spiral där dagen börjar med att jag väger mig. Jag ser att jag gått upp, alternativt stått still i vikt. Gråta sig en skvätt och mentalt ställa in sig på att inte äta något på dagen. Sen går dagen och jag dricker kaffe/latte, äter något litet typ några godisbitar eller så, sen kommer kvällen. Jag äter lite middag med maken, och sen börjar ångesten och äcklet. Då äter jag godis eller snacks i (FÖR MIG) stora mängder - detta kallas "subjective bingeing" eftersom att det inte är regelrätt överätning. Ångesten river, och jag vill bara kräkas eller springa. Kan inte sova, ligger och tittar på film/serier för att få tiden att gå.

Somnar sent, vaknar tidigt och så börjar jag om från början igen.


Träffade ätstörningsenheten igen i början av denna veckan. Vi diskuterade diagnos, terapin som kommer att komma igång om ca 1 månad, pratade om hur jag mådde nu, samt vad som ändrats eller blivit bättre/värre. Som jag tidigare förstått så räknas jag inte som akut sjuk, och därför kommer det inte vara mer än max 2 gånger per vecka för min del, och det kommer att ske som vanliga mottagningsbesök, dvs jag är inte "inlagd".

När jag kom ut från det mötet var det Ångest Delux, Demonerna skrek åt mig och jag satt i bilen och hyperventilerade i 15 minuter innan jag kunde köra iväg. Hela mitt väsen skrek att "jag vill inte.... inte alls!!".

Jag har ju gått upp några kilo skulle jag tippa på (jag känner det på kläderna och jag ser det på vågen) och detta gör att jag känner mig enormt äcklad av mig själv. Jag är tjock, fet och har misslyckats med allt igen. Förmodligen är det meningen att jag ska må så här, kanske jag till och med förtjänar det.

Nu när min kompis från Sverige är här så "måste" jag äta lite mer, jag tvingas liksom till det på ett annat sätt, men det är jobbigt. Det blir mycket ångest och oro och jag tänker bara på hur mycket jag kommer att gå upp i vikt...

Usch vilket ledsamt inlägg det blev från mig, jag är rätt less på att vara så här neggo, men jag kände att jag ville vädra lite och så att ni vet vad som är på gång.

Råck ånn finisar - och tack för att ni fortfarande tittar in ibland!