DrAnnika med joggingskorna

Snabb uppdatering

2011-04-03T02:12:00.001-07:00

Allt går framåt...! Efter träningsvärken from hell, kombinerat med en magnifik lårkaka (resultat från en vurpa ner för trappan ;) ) så kan jag nu röra mig igen!!

Maten har fungerat bra, men jag måste verkligen tänka mig för Och planera varje måltid. Jag har klarat tre mål mat plus några mellis varje dag utom en hittills!
Imorse blev det detta till frukost, gröt med färska bär på!

Veckan som gått har varit har bjudit på en hel del, alltifrån scrapträffar till kaffe till ytterligare beslut gällande vad jag vill att mitt liv ska innehålla...! <3

Ända sedan jag bodde i Umeå har jag drömt om att ha en egen hund. Omständigheter och livssituationer har gjort att det aldrig passat, och de senaste åren har jag kompromissat bort mycket för att slippa bråk och irritation. Men efter de sista månaderna samt en hel del funderande, planerande, läsande och ringande så har jag bestämt mig. Nu är den bästa tiden för en vovve! Så igår var jag och Adam iväg till en kennel som föder upp Beagles. Vi hittade denna lilla fisråtta, en nyfiken orädd liten utforskare som var en hel personlighet redan nu.

Säg hej till Dora, en 6veckors Beagle-fröken, som flyttar hit nästa vecka.

Jag har massor av planer på vad vi ska hitta på. Hon och jag ska gå en valpkurs och sedan avancera upp och förmodligen försöka hitta en spårningskurs när hon är mogen för det!

Mitt nya liv börjar ta form, och jag känner hur jag börjar återvända till mig själv igen!

Råkk ånn finisar!! <3

- Blogging from my iPhone

Jag klarade ytterligare några dagar!

2011-03-28T11:53:00.001-07:00

Det här går bra - jag klarar det här.

De sista dagarna har varit bra, jag fortsätter att kämpa på med maten och kommer att äta ännu mer enligt Skalmans Mat-och-sov-klocka. På terapin/utbildningen idag så pratade vi om vad som händer när vi börjar äta enligt deras "Mechanical Eating principle".

Man kan må rätt skunkigt, få ont i magen och känna sig uppblåst och svullen, tro att man inte tål mängden mat eller att man blivit allergisk, men det är främst bara en reaktion på att man sätter igång att äta igen. Jag VET ju detta rent logiskt men det är ändå lite av en kamp att orka stå emot när man känner sig uppblåst och tjock på kvällarna.

Men jag tänker hänga i, jag har vägt mig idag innan terapin och jag har gått upp i vikt (vilket mentalt är jäkligt jobbigt) men bra på ett annat sätt. En av mina vänner kommenterade häromdagen att jag såg mindre "hålig" ut i ansiktet och att jag börjar få tillbaka lite färg. Jag kommer att väga mig där en gång i veckan för att se till att jag inte börjar gå ner för mycket igen, alltid skönt med ett skyddsnät.

Idag började dagen med en latte och en fruktgröt. Havregrynsgröt med torkade blåbär, aprikoser, dadlar och lite hasselnötter. Jag har äntligen kommit på hur jag ska göra för att kunna äta gröt på morgonen, jag kan INTE äta det med mjölk till, det är då jag dumpar som en tok! Däremot kokar jag havregrynsgröten på mjölk istället för på vatten, så blir den lite krämigare.

På förmiddagen ringde jag massa samtal och fixade massa saker som jag ignorerat en längre tid, ni vet sådana där tråksaker som måste göras, men som är tråkiga och i vissa fall ångestframkallande. Skönt att få undan och känna att den vikten lyfts från bröstet.

Innan terapin var det dags för lunch, så då blev det jumboräkor, parmaskinka, en liten klutt majonnäs, några minimozzarellisar, en halv skiva grovt rågbröd med lite smör och 5 bamsejordgubbar. Blev ordentligt mätt och stod mig till senare delen av eftermiddagen på det.

På sen-eftermiddagen, efter terapin, blev det en hemmagjord latte och några chokladbitar från min Lindt-chokladask. Har fortsatt fixa med saker som behövde göras och även städat undan ytterligare papper! Såååå skönt att få undan!

När Adam kom hem fixade vi middag och jag hittade en matlåda med ris och kycklinggryta i frysen. Ingen kulinarisk läckerhet men det gick att äta. Till efterätt blev det latte och en kak-klubba från Starbucks!

Så jag får säga att jag är nöjd med dagen. Träningsvärken från helgens funktionella träningssejour är fortfarande grym, jag känner mig som om någon hoppat på vartenda liten (med betoning på liiiiiiten - jag är som en liten mesig humla när det kommer till styrka...) muskel i kroppen och gjort att jag känner mig helt ledbruten.

Imorgon morgon tänkte jag fara till träningsstället igen dock, förmodligen för att simma några vändor och återhämta musklerna lite, och hoppa in i ångbastun efteråt *fnissar*. Sen blir det babianskrivande för hela slanten, måste planera vad jag ska ta med att äta, och försöka mig på att ställa klockan och äta när den ringer!

Råkk ånn finisar!!

En silvermedalj idag va...?

2011-03-25T15:19:00.001-07:00

Ytterligare en dag till ända. Ytterligare en bra dag, inte riktigt lika bra matmässigt som igår, men klart godkänd!

Började dagen i sängen med kaffe och gröt med torkad frukt, rivet äpple och mjölk.

Sen var det dags för aerobics för första gången på evigheter. Men guuud så skoj det var, och för första gången någonsin vågade jag stå längre fram och faktiskt titta på mig själv i spegeln, herrejäklar vad lång jag är i jämförelse med de engelska damerna :O

Efter 45 min var passet klart och jag hade kunnat fortsätta lika länge till!! Såååå roligt, så mycket skoj och liv och vilken kick det var. Jag orkade, jag kände att jag fick leva igen!

På vägen hem blev det en liten islatte och en clementin.

Duscha sig, fixa sig och sedan kirra lunch. Kolla mumset.... Och för övrigt är jag BÄST på att göra hommous!

Eftermiddagen spenderades med tre fina vänner, pysslandes, drickandes kaffe och ätandes lite kakor och liknande. Jag åt dock en skål med keso, blåbär, hallon och lite socker.

Vi fastnade dock lite och jag åt inte lagad middag men har nu ätit en varm smörgås med räkor och coleslaw, samt några jordgubbar. Imorgon morgon ska jag ha en PTsession med Luke och jag måste sova så jag kan gå upp och äta frulle innan vi drar igång!

Tänk, nu är jag på gång. JAG bestämmer över hur JAG mår. Bara JAG, och idag och nu sätter jag mig själv i det första rummet! Och jag känner hur kroppen börjar vakna, hur maten gör mig piggare och full av energi och livsvilja igen!

Råkk ånn finaste vännerna!

Blogging from my iPhone

Medalj till mig, spänk jo väry match!

2011-03-24T13:19:00.001-07:00

Första dagen med det nya tänket, dvs jag är fäbjulölls och värd att få må bra!

Imorse gick jag upp och åt frukost, för första gången på rätt länge. Havregrynsgröt med blåbär och äpple!

Sedan iväg till gymmet. Träffade en enormt trevlig, kunnig och duktig PT. Han är inriktad på funktionell träning, kost och annat spännande som barfotaträning och så! Kändes ruktigt bra och jag fick genast väldigt bra förtroende för honom.

Vi gick igenom massa saker och ett basic program. Provade en del nytt också, samt har nu regler som är i samkörning med ätstörningsenheten. Mitt mål är att få en stark kropo, som orkar med det jobb jag utbildar mig för, som orkar och älskar att klättra i berg, vandra på klippor vid havet och som kan ge mig ett smärtfritt aktivt liv!

Avslutade med lite simning och avslappning i ångbastun. Tog tid på mig, slappade och funderade.

Efter att jag var klar bokade jag ett danspass imorgon, köote en latte på starbucks och åt två clementiner.

Hem och fixa lunch...

6st Dimsum, en skiva parmaskinka och lite couscous med rostade grönsaker och russin. Åt nästan allt.

Sen var det dags att ta tag i en surdeg... Våra köksskåp som är helt överfulla. Härja härja...! 2,5 timme senare vart det klart bättre!

Dags för mellis....

Latte och jordgubbar med keso!

Sedan övade jag på konsten Att Göra Ingenting en stund. Åt lite kvarglömt snarra och spelade Hexic. Snörde ihop en laddning hommous också till morgondagens mellis.

Nu har vi precis ätit middag, engelsk korv, potatis och löksås, och jag TROR att det blir en kaffe och lite glass till....!

Ni anar inte hur bra det känns, hur mycket energi jag haft, vilka dansriff jag dragit av i köket...! Och vet ni.. jag kickade Demonerna på smalbenen och pekade finger...!
Äntligen känns det som om jag bestämt mig, hela vägen in i hjärtat!!

Nu ska jag kolla på favvofilmen "How to train your Dragon", medans kaffet kokar!

RÅKK ÅNN!!!

Blogging from my iPhone

Tack....

2011-03-23T14:44:00.001-07:00

.... för alla fina kommentarer och hejja-rop!

Imorgon träffar jag gym-folket och PTn och lägger lite Ground rules!

Här och nu slutar mitt liv att dikteras av Demoner!

En minut i taget, en timme i taget, ett dygn i taget... och med belöningar på vägen!!

RÅCK ÅNN!

Blogging from my iPhone

I helvete heller.....

2011-03-23T06:32:00.000-07:00

Idag är det den första riktiga vårdagen på länge. Det är varmt och skönt, solen skiner, blommorna är utslagna och katterna ligger på solvarma trädgårdsplattor och solar magen.

Det har varit mycket de sista veckorna, och de två sista veckorna har varit svåra i själen. Terapin/utbildningen har börjat och jag var initialt rätt besviken, dels för att det var för "låg" nivå, dels för att gruppen var väldigt (och då menar jag VÄLDIGT) ung, och dels för att det kändes som om det skulle bli ytterligare 6 veckors stampande innan man kunde börja gå vidare.

Idag tog jag på mig träningskläderna för första gången på flera veckor, målet var att ta en promenad i det vackra vädret, lyssna på glad-musik och fundera över vad det är som varit så jobbigt de sista veckorna. De sista 2 dygnen har jag gråtit av och till, haft ångest som rivit sönder mig inifrån. Mer intensivt i perioder, och varvat med att vara ok stundvis.

När jag kom ut var det som om jag vaknade igen. Själen vaknade, JAG vaknade. Ångesten försvann för första gången på en vecka, jag kunde andas igen, jag kunde tänka utan att allt var svart som natten!

Där och då tog jag ett beslut. I HELVETE heller att jag tänker få hela mitt liv dikterat av Demoner och ångest. Jag VÄGRAR att gå omkring och tänka att jag inte duger, och att jag inte klarar något.

Från och med nu är det JAG som bestämmer, jag gör planen och JAG är den som bestämmer vad JAG vill göra för att få må bra.

Våg-j**eln är utkastad, skåpen ska rensas på skit, och jag ska göra en plan på hur jag vill ha det.

Har precis avslutat ett samtal med ätstörningsenheten och vi har gjort en individuell plan för hur jag får gå vidare.

Jag ska ta kontakt med en personlig tränare/dietist för att få ett program som fokuserar på:

1. Träna för att det är roligt, för att jag vill bli stark och få vara frisk
2. Återigen bygga upp mig själv och lära mig att äta vanlig mat i normala portioner
3. INGET jäkla kaloriräknande eller vägande, det blir inget med det!! Detta är jätteviktigt för mig personligen, för jag vill inte byta ett beroende mot ett annat!

Som säkerhetsspärr kommer jag att väga mig varje vecka på ätstörningsenheten, mitt medlemsskap på gymmet där PTn finns kommer att kunna låsas med omedelbar verkar om någon av mina anhöriga, min valda familj, eller ätstörningsenheten ringer dem och säger att saker och ting verkar gå över styr.
Jag behöver ha den säkerheten i att det FINNS ett säkerhetsnät om jag tappar kontrollen igen.

Jag kommer ha små mål som jag vill uppnå, som jag kommer skriva mer om snart. Detta får bli min ventil och mitt sätt att försöka hålla koll på mig själv igen.

(bild från helgens utflykt i Yorkshire - balsam för själen!)

Demons - bring itt ånn, Ajjm gäjm!

Råck ånn finisar!! <3

Försöker hålla mig själv sysselsatt....

2011-02-23T07:27:00.000-08:00

genom besök, forskning och xbox-spelande!

Det är fortfarande jobbigt, men jag är så less på att vara sådan här. Att vakna på morgonen och känna pressen av att försöka att inte äta på hela dagen, att inte hetsäta, att inte vara ledsen, att inte ligga någon till lags. En dag hoppas jag kunna vakna utan att känna sådant!

Förra veckan var fina Oscar här och hälsade på. Vi rände runt och gjorde MASSA saker. Solihullshopping, Bicester-mastodont-shopping, Birmingham, Coventry, Botaniska trädgården, Konstmuseet i Bham, sushi*flera med mera. Under veckan åt jag mycket mer än vad jag vanligtvis gör vilkte resulterade i några kvällar/nätter, samt efterföljande dagar med babianångest, som fortfarande håller i sig.

Jag känner liksom hur det sköljer över mig, jag är ofta ledsen och gråter, det går över rätt snabbt, men det är mentalt påfrestande. Jag antar att det börjar bli verkligt att jag måste gå i terapi, något jag verkligen inte vill. Jag vet att jag måste, men jag vill inte, hur gärna jag än vill bli frisk. Jag känner mig ju inte sjuk - bara deppig och tjock.

Jag bjuder på några bilder Oscar tog i Botaniska trädgården....

Imorgon kommer dock min finaste finaste Tettiz - som jag längtat!! Vi har många saker planerade, men jag är nöjd bara hon är här, att få ha henne i närheten, få prata när jag behöver, få fisa in soffan tillsammans när jag vill, skaka rumpan till lite xbox zumba!!

Det är så mycket annat just nu, utöver hur jag mår och varje vecka händer något som gör att jag blir full av ångest för andra saker än bara mat. Snällaste mamma hjälpte med en trasig torktumlare och så, andra finisar har hjälpt mig med andra saker och jag är tacksam för de fina vännerna jag har. Om några veckor när alla besök har varit kommer jag att sätta på mig Flitiga Mössan och se till att skriva undan en del artiklar jag har lovat att hjälpa till med. Detta får bli ett sätt att fly undan tankarna för ett tag...!

Just nu vill jag bara få lugn i själen,
slippa behöva gå till akuttabletterna när ångesten väller över mig.

Jag avslutar dagens inlägg med det vanliga Råkk Ånn -
men illustrerar det med denna mugg som Oscar köpte åt mig.....
(Istället för "Keep Calm and Carry On" :D )

Jobbigheter och långt emellan inläggen....

2011-02-13T10:54:00.001-08:00

Jag trodde jag skulle komma igång att blogga mer igen, men attans så jag bedrog mig.

Det har varit jobbiga veckor sedan sist.Jag försöker hålla nosen över vattenytan här, men det är lite av "Upp som en sol, och ner som en pannkaka..." varje dag. ¨

Jag har hamnat i en rätt negativ spiral där dagen börjar med att jag väger mig. Jag ser att jag gått upp, alternativt stått still i vikt. Gråta sig en skvätt och mentalt ställa in sig på att inte äta något på dagen. Sen går dagen och jag dricker kaffe/latte, äter något litet typ några godisbitar eller så, sen kommer kvällen. Jag äter lite middag med maken, och sen börjar ångesten och äcklet. Då äter jag godis eller snacks i (FÖR MIG) stora mängder - detta kallas "subjective bingeing" eftersom att det inte är regelrätt överätning. Ångesten river, och jag vill bara kräkas eller springa. Kan inte sova, ligger och tittar på film/serier för att få tiden att gå.

Somnar sent, vaknar tidigt och så börjar jag om från början igen.

Träffade ätstörningsenheten igen i början av denna veckan. Vi diskuterade diagnos, terapin som kommer att komma igång om ca 1 månad, pratade om hur jag mådde nu, samt vad som ändrats eller blivit bättre/värre. Som jag tidigare förstått så räknas jag inte som akut sjuk, och därför kommer det inte vara mer än max 2 gånger per vecka för min del, och det kommer att ske som vanliga mottagningsbesök, dvs jag är inte "inlagd".

När jag kom ut från det mötet var det Ångest Delux, Demonerna skrek åt mig och jag satt i bilen och hyperventilerade i 15 minuter innan jag kunde köra iväg. Hela mitt väsen skrek att "jag vill inte.... inte alls!!".

Jag har ju gått upp några kilo skulle jag tippa på (jag känner det på kläderna och jag ser det på vågen) och detta gör att jag känner mig enormt äcklad av mig själv. Jag är tjock, fet och har misslyckats med allt igen. Förmodligen är det meningen att jag ska må så här, kanske jag till och med förtjänar det.

Nu när min kompis från Sverige är här så "måste" jag äta lite mer, jag tvingas liksom till det på ett annat sätt, men det är jobbigt. Det blir mycket ångest och oro och jag tänker bara på hur mycket jag kommer att gå upp i vikt...

Usch vilket ledsamt inlägg det blev från mig, jag är rätt less på att vara så här neggo, men jag kände att jag ville vädra lite och så att ni vet vad som är på gång.

Råck ånn finisar - och tack för att ni fortfarande tittar in ibland!

Jag finns kvar....

2011-01-20T11:51:00.000-08:00

....men detta var en jobbig vecka.
Jag förväntar mig inte att ni ska förstå när jag skriver vad jag känner, för det är fullkomligt ologiskt och skruvat, vilket jag inser men Demonerna fattar inte det.

I tisdags var det dags för möte med ätstörningsenheten. Jag ville verkligen inte gå, hela kvällen innan var det ångest och Demoner och känslan av maktlöshet. På morgonen innan jag skulle dit vägde jag mig säkert 15 gånger, och grät för att jag inte gått ner något i vikt, och att jag var tjock, och att de skulle tala om det för mig på mitt möte.

MEN, jag tog mig iväg iallafall. Träffade först en läkare, som var lite speciell. Alltså han gjorde ju sitt jobb och så där, men han hade lite svårt att förstå mig tror jag. Ibland räcker det med en liten brytning om man själv inte är engelsk, för att det ska leda till viss språkförbistring. Det gick bra dock, och han var inte så orolig. Jag kunde utföra alla saker han ville jag skulle göra (en del muskeltest och så), jag var inte uttorkad vad han kunde se och min vikt hade stabiliserat sig. Detta gjorde att när jag var klar hos honom fick jag sitta i väntrummet med en klump av ångest i magen, en bekräftelse på att jag inte gått ner mer och att jag var misslyckad, och det jag såg i spegeln stämde... att jag är tjock.

Sen var det dags för psykologen, mannen jag har läst mycket om och hört mycket om. Han var skön, lätt att prata med, hade humor men i kombination med att vara väldigt kunnig. Detta mötet blev dock väldigt jobbigt. Mycket känslor, mycket funderingar som han började nysta lite i, saker som jag gömmer undan för det är lättare så, men som jag själv börjat ta fram nu när jag mått dåligt (någon form av självskadebeteende, alt överlevnadsinstinkt). Efter två timmar var jag rätt slut som artist, det var tillfälligt slut på tårar och även ork.

Han sammanfattade med att jag definitivt kommer att behöva terapi, att jag är sjuk men att jag är tillräckligt stabil att kunna vänta till i mars med att börja terapin (februaris platser var redan fullbokade). Det slängdes även in en brasklapp om att jag eventuellt skulle behöva vänta längre, beroende på om situationen med platser ändras.

Jag trodde att jag eventuellt skulle må bättre nu när jag fått en målsättning, en plan och en riktning vad gäller allt det här. Just efteråt mådde jag rätt ok, jag träffade en vän och fikade, sen tog jag bilen och körde till Birmingham och strosade runt på Fin-Varuhuset en stund. Jag åt till och med en sen lunch/tidig middag med sushi!
Kvällen var också lugn, men oron fanns där ändå.

Riktigt illa blev det igår och idag. Det har varit dansbandstävling för Demonerna, mycket kaffe och väldigt lite tid att kunna vila, då tankarna mal hela tiden som en gammal grammofon med en repig skiva.
"Du är tjock och värdelös, du har inte lyckats med vad du ville lyckas med,
det är lika bra att du ger upp"
eller
"Om du bara låter bli att äta så kommer du må bättre, och gå ner i vikt igen,
och då kommer vi vara tysta".

Att gå till det där mötet har öppnat en hel hink med mentala maskar. En hink som jag lyckats hålla stängd länge, och där jag bara glipat lite på locket när jag varit kaxig och tänkt att jag kan ta tag i någon svaghet jag har eller något i relationerna runt omkring mig som behöver ändras. Nu säger jag inte att det är dåligt att vi öppnat på locket, vad jag säger är att jag måste ta hand om de här Demonmaskarna själv, fram till terapin startar.
Jomenserrusåatt, tack för kaffet liksom.

En matdagbok just nu är knappt värd att skriva. Jag lever på kaffe och mjölk, någon liten brödbit, eller någon liten kaka, någon fruktbit och så någon deciliter mat/liten smörgås på kvällen om jag verkligen har pressat mig. I dagsläget kan jag göra iordning maten, lägga fram den, fixa fint på bordet och sen sätta mig och börja äta, men sluta efter några tuggor. Det tar stopp, illamåendet växer och jag klarar inte mer.

Jag vet att det är fel, jag vet att det är farligt, jag vet att jag borde äta mer,
men det hjälper inte just nu. Det enda jag kan tänka på är att jag inte ska äta, att jag helst vill springa, och att jag funderar på hur jag kan kompensera för den mat jag äter.

Jag vet att detta blev ett blä-igt inlägg, orken har tagit slut igen, jag trillade ner i en grop och jag försöker ta mig upp, men ljuset där uppe skyms av babianbajshögen...!
Till och med de trötta ögonen är tillbaka...

Råck ånn finisar - det blir säkert bättre snart igen...

Hmmm...

2011-01-15T03:07:00.000-08:00

....nämnde jag bakslag? Jag får hålla fast vid den benämningen tror jag.

Hemkomsten till England verkar ha triggat igång allt igen. Jag funderar mycket och framförallt på varför det är så här. Vad det är som gör att det blivit så mycket värre igen.

Onsdagen fortsatte illa dåligt. Jag åt ingen middag, åt några saltlakritsbitar på sena kvällen. Gick och lade mig hyggligt tidigt.

Igår var en ordentligt dålig dag, nästan så jag skäms att skriva om den...

Torsdag 14 jan 2011

Frukost, lunch, mellis: Kaffe med lite mjölk * flera, några sockerfria minttabletter, en latte
Middag (ca 20.30): några bitar kalamari, några potatisklyftor, en skiva bröd med smör.

Hela dagen stod jag emot suget och viljan att ge mig ut att springa, alternativt åka till gymmet. Jag saknar träningen för endorfinerna, men jag vet att det inte bara är så utan att det är Demonerna som vill att jag ska träna för att gå ner mer i vikt.

Nästa vecka kommer jag träffa ätstörningsenheten, för ett längre möte. Instinktivt vill jag inte, jag vill inte gå dit för då måste jag börja ja ordentligt ansvar för allt det här, något jag inte vill. Jag vill inte gå upp i vikt, jag vill inte att det ska ställas massa krav på mig, och jag vill inte vända ut och in på mig själv för folk jag inte känner. Men, jag vet att jag måste...

Idag handlar det främst om att överleva Demonernas glåpord och irriterande "skönsång".
Råck ånn finisar!

Igår vart det....

2011-01-12T08:21:00.001-08:00

.....babianbajs av alltihopa. Visst hade jag en rätt skön och lugn dag, men det var mycket tankar som for runt, och Demonerna hade disco.

Matintaget var också katastrofalt. Förmodligen inte katastrof rent kalori-mässigt, men innehållsmässigt. På kvällningen gjorde jag en pasta gratäng med lax och tonfisk och portionerade ut i 6 portioner. Dessa ligger nu i frysen/kylen för framtida bruk (hoppas jag)

Tisdag 11 jan 2011
Frukost: Kaffe med en slatt mjölk
Mellanmål: Kaffe med slatt mjölk *flera
Lunch: två havrekakor (mariekexsstora), några chokladbitar, kopp te med skvätt mjölk.
Middag: ca 1dl pasta och 0,75 dl köttfärssås
Kvällssnacks: lite grillchips, 6-7st kolor, kaffe med mjölk, 2 riskakor med räkost

Blä helt enkelt. Kvällen avslutades med sådan där babianbajshögsångest och jag låg länge vaken och vände och vred på mig. Jag kände mig ohyggligt äcklig, att jag fullkomligt tappat kontrollen och tryckt i mig mat och att jag nu skulle ha gå upp massor i vikt. Här var det tur att jag inte kan kräkas, och att mina joggingskor är i Åkersberga..... Efter två akuttabletter lugnade sig kroppen och jag fick sova några timmar iallafall. Men igår var nog den värsta dagen på mycket länge.

Idag har det inte varit bättre. Jag vann en seger på morgonen när jag INTE vägde mig, jag känner mig ju tjock och stor som en flodhäst och jag ville inte se siffrorna garva åt mig så jag ställde mig helt enkelt inte på den imorse. Gjorde mig iordning, flidde iväg och fixade några saker på stan, svängde förbi en vän med lite hostmedicin och fick en kopp kaffe och lite hundmys. Sen sket det sig igen...

Väl hemma så värmde jag en liten portion av gratängen jag gjort igår. Kan ha varit 1-1,5 dl pastagratäng (tomatsås, fisk, pasta och ost - inga konstigheter). Jag TOKDUMPADE och fick gå och lägga mig med hjärtklappning och massa ångest. Nu har jag äntligen tagit mig upp igen. Vet inte om jag kommer orka försöka äta något ikväll, jag orkar inte må dåligt av att äta, både fysiskt och psykiskt, men jag vet ju att det är fel att låta bli.

Onsdag 12 jan 2011
Frukost: Kaffe med en skvätt mjölk *flera
Lunch kl 14.20: 1,5 dl pastagratäng
Mellis 16.30: Kaffe med en skvätt mjölk, liten ruta choklad.

Vad ska man säga - jag antar att detta är ett av de berömda bakslagen....?
Råck ånn!

Gott nytt år 2011!

2011-01-10T13:16:00.000-08:00

Förlåt för min blogg-frånvaro...!
Julen kom med stormsteg, jag tokfixade, babianstressade och vi kastade oss iväg till Sverige för att fira jul med familj och släkt! Det blev en massa bakande, fixande, paketpysslande, julkortstillverkande och julmusikslyssnande!

Det var en fin jul, mycket varma känslor, mycket mys och skönt att ha nästan hela familjen samlad! Jag fick även träffa en del fina vänner som stöttat via Facebook och liknande, vilket var en extra bonus!

Efter julen bar det av till Stockholm och Åkersberga. Där bor stora delar av min valda familj, mina extrasystrar som jag kan älta, gråta och prata med, och som älskar mig även om jag har snorränder under näsan och får ångestattacker. Ni är mina finisar, utan er klarar jag mig inte! Tyvärr var det några som jag inte hann träffa, men det kommer snart mer tillfällen och då JÄKLAR ska det bli pysselträff deluxe!

Igår återvände vi till England och hemmet med kissekatterna. Katterna var måttligt glada att se oss och "min" katt vägrade först att ens komma i närheten av mig. Efter några timmar tinade han upp och kom och myste ändå, tur för honom säger jag bara!

Idag har jag försökt organisera ihop mig igen, packat upp det sista, tvättat lite, ringt en hel massa samtal, postat brev och gjort sådant där man behöver ta tag i när man varit borta i tre veckor. Givetvis gjorde jag det tillsammans med en stor kopp kaffe - vad annars? Fick fina nya koppar av mamma i julklapp, de är SÅ fina! *älskar*

Maten då?
Ja vad ska jag säga... Jag har försökt, och vissa dagar har det gått rätt bra, andra dagar mycket sämre. Jag sa innan jag åkte hem att jag skulle HÅLLA vikten hemma, och använde mig av mammas våg. Enligt den hade jag gått ner under tiden hemma i Sverige, men min våg här hemma säger att jag stått still alternativt gått upp 0,5-1 kg.

Detta har gjort att Demonerna fått fullkomligt frispel. De härjar och river, och jag känner att jag tappar kontrollen så fort jag äter något överhuvudtaget. De flesta dagarna äter jag NÅGOT, men det känns som om jag äter kopiösa mängder och att jag inte kan hejda mig (även om jag vet att det inte är så...). Jag kommer nu att försöka mig på att ärligt skriva vad jag ätit varje dag - främst för att försöka hålla reda på mig själv, men också för att ha dokumentationen om jag kommer att behöva den i terapin senare.

Måndag 10 jan 2011
Frukost: Kaffe med en skvätt mjölk * flera, två knäckemackor med lite smör och ost
Lunch: 1 dl Janssons frestelse
Mellis: Kaffe med mjölk, en dammsugare, några chokladbitar
Middag: 1,5 dl broccoli och stiltonsoppa, 1 toast med räkost
Kvällen: En kopp te med en skvätt mjölk

När jag skriver det så ser jag att det inte är så mycket, men jag känner mig som om jag tryckt i mig hur mycket som helst, och jag står framför spegeln och kollar och tycker jag har gått upp i vikt. Jag vet att det är rubbat och att jag måste försöka reda ut mig, men det är lättare sagt än gjort. Nästa vecka ska jag tillbaka till ätstörningsenheten, men nu äter jag ju så det känns som om jag inte är sjuk.

Idag 10 jan 2011

26 nov 2010

Ser ni hur knepigt det är, att logiken och känslorna drar åt så diametralt skilda håll? Bilderna visar ju att jag INTE ändrat mig någonting drastiskt, så jag borde ju vara nöjd...eller? Jag hoppas att jag en dag kan ha min logiska sida och min känlsomässiga sida på väg åt samma håll, tänk vad mycket lättare det skulle vara då.

Uppåt och framåt - Råck ånn!

Hemma....

2010-12-21T04:38:00.001-08:00

...i Sverige och det är julstök som gäller för hela slanten.

Efter tre dagars snöande tittade solen äntligen fram idag. Minus 15 grader och gnistrande snö!

På med sjuttiofjorton lager kläder, broddar på dojjorna och ut i friska luften. Det var 3 km lycka, kalkt som fan, pip i luftrören men såååå skönt. Det gick lånsamt men det bryr jag mig inte om!

Nu ska jag dricka kaffe och tina upp, innan det blir tokbakning!!

Råck ånn!

Blogging from my iPhone

Tidig morgon...

2010-12-11T22:40:00.000-08:00

...i England.

Jag har fortfarande problem med att sova igenom hela natten, och vissa nätter (som inatt) vaknar jag kring kl halv fyra och kan inte somna om. Jag brukar försöka ligga kvar i sängen och somna om, men ibland är det bara att ge upp och gå upp istället.

Idag har jag gjort mys dock. Jag sitter nere i TVrummet invirad i en filt, med elektriska brasan igång, massa fina doftljus (thänks Ikea liksom), ett änglaspel och en stor kopp kaffe.

Vecka som gått har varit rätt hektisk. Jag har försökt fixa och dona med en del julbak, producera julkort, fixa och trixa med saker som behövde bli gjorda, samt mentalt planera vad vi kommer behöva ta med oss till Sverige. Denna veckan har dock varit en av de bättre på mycket länge. Flera dagar i rad har jag ätit både frukost och middag (väldigt små mängder, men ändock ätit), jag har pysslat för att jag velat och att det är kul, jag har känt lite julkänsla i maggropen (det blir ingen Grinch av mig Tettiz, hur mycket du än försöker :P ). Utöver frukost och middag har jag även ätit lite pepparkakor, några tryfflar, och druckit en och annan latte. Man kan nog sammantaget säga att jag ätit mer den sista veckan än vad jag gjort på månader.

Visst kommer känslan av oro i själen som ett brev på posten, men jag förösker bekämpa den, och om det är riktigt illa blir det akutmedicinen. En av baksidorna med att äta lite mer är att jag känner att det är legitimt att springa igen. Jag har ju försökt att låta bli att träna helt, och har inte varit ute sedan veckan efter min födelsedag. Jag saknar det, jag saknar endorfinerna och jag saknar känslan av att "jag bestämmer". När jag kommer hem till Sverige har jag lovat mig själv att jag ska få träna lite, känna hur det är att springa i snön, och eventuellt ta några turer med längdskidorna om det finns tid!

Under tiden som jag rullat tryfflar eller kavlat bulldegar har jag funderat en massa igen. Bakning och matlagning är terapi för mig, jag finner det enormt rogivande om jag gör det på mina villkor och premisser. Ytterligare existensiella funderingar över framtiden, vad jag vill ska finnas i framtiden och vad jag måste ändra på. Efter en "bra" vecka matmässigt så känner jag mig inte "sjuk" och känner att jag kanske inte behöver någon terapi eller läkare, jag klarar mig själv liksom, men jag vet ju att detta kan vara en övergående, men bra, fas och att jag sedan trillar tillbaka i det kontrollerande igen. Även om det varit en "bra" vecka så kommer jag ju sällan över 800 kcal per dag liksom, så det är ju fortfarande inte toppensnoppen liksom...!

Nu ska jag surfa runt och leta lite julklappar ånlajn - ja, och dricka mitt kaffe och mysa i lugnet och skenet av ljusen!

Råck ånn finisar! <3

Många tankar har det blivit....

2010-12-08T01:21:00.000-08:00

....de senaste dagarna. Jag känner att mina mediciner hjälper och att humöret lyfts för var dag. Visst blir det bakslag, men sammantaget är jag piggare i tanken och i själen.

Demonerna handlar idag bara om mat, och hur jag ser ut. Det är inte lika mycket depressionsångest, men nog väl så blir det en hel del matångest och ångest över framtiden. Idag fick vi reda på vilket Deanary vi fick för att göra vår AT. Det blev en klump i magen när jag inser att jag inte kommer att ta examen med mina kompisar, och börja samtidigt som dem, på samma sätt som det kändes skönt att jag fick mitt förstahandsval. Det är ju liksom det här jag har kämpat och jobbat för under så lång tid, att det nu känns konstigt att inte löpa linan ut och göra det liksom.

Missförstå mig rätt, under de här veckorna när jag funderat mycket på livet och mina val, så är det en av de få saker jag är helt säker på. Jag älskar medicinen, jag älskar sjukhuset och jag kan inte tänka mig att göra något annat än att få bli färdig läkare och börja jobba. Jag har ifrågasatt, och ifrågasätter MYCKET saker just nu, men detta vet jag i mitt hjärta att jag vill göra. Vad gäller det andra får det bli en sak i taget, och känna efter med jämna mellanrum vad jag vill göra.

För första gången på många år försöker jag fundera över vad JAG vill, vad som gör MIG lycklig och tillfreds i själen. Vad JAG vill göra för att få förverkliga mig själv och mina idéer, och vilka val jag måste göra för att komma dit. Jag vet att det låter kryptiskt, men tro mig, det är kryptisk i mitt huvud också!

Så det här med maten då. Ja vad ska jg säga. Vissa dagar är bättre än andra. Jag lever fortfarande efter devisen att om jag äter så ska jag äta saker jag verkligen är sugen på och vill ha. Oftast är det ordentligt kryddad mat, indisk mat, och liknande saker. Att äta saker som är bukfylla är ingen idé, för då känns det fullkomligt onödigt och jag mår dåligt istället. De dagar jag är "duktig" och äter upp emot 7-800kcal brukar resultera i enorm ångest på kvällen, och jag hamnar framför spegeln där jag klämmer och drar och gråter.

Jag fortsätter att ta bilder på mig själv för att se om jag ser något. Vissa dagar ser jag ju att jag inte är tjock, men vanligtvis så tror jag att det bara är ett "vältaget" kort som inte visar sanningen liksom. Jag känner dock på kläderna att jag fortsätter att ändras i kroppen. Jeansen är igen lite för stora och skjortorna blir ännu större igen. Klänningen jag hade på bröllopet var lite för stor över bysten vilket dock kunde räddas med att ha en vadderad bh på mig under.

Nu handlar mycket av tiden om att försöka förbereda inför julen och hemresan, vilket jag ser fram emot, men som vanligt är det tusen saker som ska fixas med innan vi kommer iväg.

Nu åker jag iväg till pysselaffären och pysslar lite julkort - men EFTER att jag druckit min latte!

RÅCK ÅNN!!

Demonerna...

2010-12-05T13:22:00.001-08:00

...kom tillbaka och ville inte försvinna. Spegla, vända, vrida, gråta lite, se och förstå hur jag är helt vrickad i huvudet. Leta efter benknotor och konturer av revben, när jag inte ser dem vill jag bara gråta mer. Det enda jag ser är valkar och fladder och flabb...

Gav mig ut och körde lute bil för att se om det gick att förvilla Demonerna lite. Efter en lång stund, några stopp senare och hemkomst var det lite bättre. Nu trotsar jag Dem och äter lite mat...

Jag hoppas verkligen att medicinen hjälper ikväll och att imorgon blir bättre!

- Blogging from my iPhone

Ny dag...

2010-12-05T08:21:00.001-08:00

... och jag hoppas att demonerna håller sig undan. Försöker sysselsätta mig med saker så jag inte tänker för mycket! Det var jobbigt igår och jag vill få vila i själen.

Jag vet inte riktigt varför det har blivit jobbigt igen, eventuellt är det för att jag försökt vara duktig och äta lite varhe dag, men det är lite olika där med.

Idag triggades det av en latte, och nu känner jag mig orolig inuti igen. Jag hoppas det går över snart!

Jag vill bara få vara o-orolig en stund, det vore så skönt...!

- Blogging from my iPhone

Nu kom den tillbaka...

2010-12-04T13:10:00.001-08:00

...och ordentligt. Rivande, slitabde, brännande ochkänslan av att vilja lägga mig ner och bara få sluta vara.

Hänger med största sannolikhet ihop med en näve hassrlnötter, popcorn och några godisbitar på bion, köttgryta och en yorkshire pudding, och några skedar efterrätt....

Medicin och sova...? Eller en babianbajshög...!

- Blogging from my iPhone

Vinter...

2010-12-03T01:23:00.001-08:00

...i England!
Har varit hos doktorn och det är en underbart fin vinterdag! Minus 6 grader, gnistrande snö och klarblå himmel!!

Råck ånn finisar!!

- Blogging from my iPhone

Varit mycket de sista dagarna!

2010-11-28T12:31:00.001-08:00

Jag lovar att jag inte glömt bort vare sig bloggen eller er. Det har bara varit lite körigt sedan i torsdags!

I fredags fixade jag lite adventssaker med saffransbullar med mandelmassa, och gjorde saffranstryffel med vit choklad.

På kvällen kom några av mina pysslingar hit och kacklade och pysslade, och jag fick några kort gjorda!

Lördagen var späckad med forskningskonferens där jag modererade en muntlig presentationssession, vilket gick fint.

Hem och vila sig en stund, och sen göra sig iordning för bröllop och finkläder.

Bröllopet varvldigt fint och stämningsfullt och vi var hemma vid 23tiden och stupade i säng!

Idag har varit en fixa-hemma-dag. Jag gick upp vid halv åtta och röjde i köket, mitt rum och vek tvätt så det sjöng om det. Sparka upp sig en stycke make vid halv tio, och svärpäronen trillade in vid 10rycket. Sen har vi slipat massa trälister, målat desamma, slipad trappräcket och målat, tömt hela Adams rum, rivit upp en matta och slängt en massa MÖG!!

På tisdag kommer jagmåla Adams rum och på torsdag lägger mattkillarna nya golv i hallen, trappan och adams rum! Long overdue typ!

Imorgon kommer jag att skriva lite mer om hur jag mår och sådär, efter mötet på ätstörningsenheten har det varit lite turbulent i själen men jag har försökt att stå emot. Jag ser ju nu att jag börjar se lite benig ut, även om Demonerna säger att det är bara bra, och hjärtat säger att jag fortfarande är tjock.

Nu ska jag fortsätta kolla på lite Sagan om Konungens Återkomst och eventuellt äta lite tryffel!!

Hörs mer imorgon!
Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Nu är jag lite mer tillbaka igen...

2010-11-23T08:03:00.001-08:00

Förra veckan var en turbulent vecka med mycket tuffa beslut och lite av en social overload.
Veckan avslutades ju med min födelsedag och för första gången på många år kände jag inte alls för att fira den särskilt mycket. Det blev en lugn dag, med fixande och trixande här hemma och sedan en tidig kväll.

Gårdagen var en knepig dag. Matmässigt försökte jag göra den bra. Några skedar yoghurt på morgonen, lite höstgryta och en bit bröd till lunch, någon balja kaffe eller två och sedan 1,5 grov smörgås på kvällen samt lite prawn crackers (kom hem sent efter en workshop).

Tyvärr verkade kroppen och hjärnan tycka att detta var jättefel, så jag red ut en Ångeststorm av rang (hej och välkommen till akutmedicinen!) och sedan ont i magen och i huvudet. Ångesten har fortsatt idag, och imorse försökte jag mota den genom att tokstäda i köket, tvätta och fejja och fixa i huset. Orkade fram till kl 13 ungefär (går upp med A kl 6.45 så det var några timmar där..) sen fick jag gå och vila en stund och se om det kunde ge med sig lite. Har inte haft några andra "måsten" på listan idag, så det var rätt skönt med en eftermiddagslur.

Fortsätter med min "privata" bildterapi. Min psykiater sa till mig att tvinga mig själv att ta kort och titta i speglar, och gärna med någon som kommenterar samma kort eller samma spegel för att försöka se om jag kan vända min negativa spiral i hur jag tänker.

En av två saker ploppar upp i huvudet när jag gör detta. Antingen tänker jag
"Usch vad tjock jag är, jag har världens största röv, och fladdrigaste mage och feta ben....".
Eller så tänker jag
"Åhhh kolla där, revben och nyckelben och höftben - bra där, nu fortsätter vi så här för det fungerar!"

Nu tänker inte jag utsätta er för några underklädersbilder *hubbahubba liksom* utan ni får se bilderna med kläder på, samt bilderna på ansiktet. EN sak ser jag iallafall. Det är lite mer liv i ögonen nu, vilket jag också känner i själen för det mesta!

Imorgon är det dags för utvärderingssamtalet på ätstörningsenheten. Det är inget jag ser fram emot precis, och det är säkert därför ångesten gör sig påmind idag.
Jag berättar mer om det imorgon när jag kommit hem!

Råck ånn finisar!

Födelsedag...

2010-11-21T12:27:00.001-08:00

Jag uppdaterar er imorgon, men det har varit en fin födelsedag (och shit vad bra jag är på att fylla 25 nu, jag har ju gjort det några gånger...), och ytterligare en stor sten föll från mitt hjärta idag!

Bjuder på en finfixad Annika innan middag på puben igår. Tyvärr vaknade Demonerna efter det men det var en trevlig kväll!!

Råck ånn - jag skriver mer imorgon!!

- Blogging from my iPhone

Återhämtad...

2010-11-20T03:07:00.001-08:00

.... efter gårdagens fruktansvärda ångest och rastlöshet. Mailet om väntetiden, kombinerat med brevet från psykiatern gällande min "diagnos" gjorde att det blev för mycket!

Det slutade med att jag gav mig ut i höstmörkret för att gå/springa. När jag kom hem var det fortfarande inte bättre och nu kände jag mig dumihelahuvudet kombinerat med massa ångest.

En varm dusch, akutmedicin och lite yoghurt och sova sig fick bli sista utvägen.

Imorse har det varit lite oroligt inuti, men jag har försökt sysselsätta mig med att städa, fixa med tvätten, rolla soffan fri från katthår, dricka kaffe och fixa några saker online...

Nu har jag gjort mig iordning, kammat mug och funderar på vad jag ska hitta på nu!!

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

Upp och ner, fram och tillbaka...

2010-11-19T08:08:00.001-08:00

Dagen började med ett möte med min allmänläkare. Han är fantastisk på många sätt och han var mer än villig att hjälpa mig med det jag behövde *hjärta*

Efter det fixade jag lite småsaker och åkte sedan till universitetet där jag fick tag på rätt person direkt, och fick bekräftat att det kommer tas ett beslut om mitt studieuppehåll på måndag, och att jag får reda på resultatet på tisdag. Skönt att det går så fort, men lite nervöst så klart.

Fixade ytterligare och åkte sen till Stampeezee för att fixa och pyssla en stund. När jagvardär trillade det in ett mail från ätstörningsenheten.

Mitt första möte nästa vecka är en grundläggande och inledande utvärdering. Efter den är det 2-4 månaders ytterligare väntetid för att få börja terapin. Efter att jag läst detta sjönk hjärtat ner i skorna. Detta var inte riktigt vad jag hoppats på och jag kände hur ångesten vällde över mig igen.

2 månader plus juluppehåll blir mitten-slutet av februari, 4 månader blir slutet av april då jag hoppades att orka tillbaka till universitetet igen. Jag vet att programmen de erbjuder är 20 veckor så detta betyder att oavsett om det går fort eller långsamt så kommer slutet av april förmodligen vara för tidigt oavsett.

Demonerna är dödslyckliga, jag lite mindre lycklig, men det får gå det här med. Jag kommer att överleva det här med, med hjälp av det berömda Hanssonska Pannbenet!

Nu är det helg iallafall, och till och med födelsedagshelg!

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

Utanför min kontroll nu....

2010-11-18T10:15:00.000-08:00

Mötet i morse gick bra. Min akademiska handledare och en till överläkare (som agerar "Pastoral support" på läkarlinjen) var där. De var nöjda med både brev, bilagor och min inställning och skrev under min ansökan om Temporary Withdrawal.

Efter mötet åkte jag direkt till universitetet och lämnade in mina papper till sekreteraren för Academic Progress Group (=APG, en kommittee med flera läkare, några professorer och några administrativa personer) som kommer att besluta om hur länge jag måste ta studieuppehåll samt under vilka förutsättningar.

Nu är tärningen kastad och jag kan inte göra mer. Jag har gjort allt jag kan, gjort allt de bett mig om, och jag känner nu att jag är lugnare och har mer ro i själen.
Men jag måste erkänna att det var jobbigt att läsa brevet som psykiatern skrivit.
Atypisk Anorexia Nervosa, samt svår depression...
Hej och hå liksom.

Idag är en dag då jag definitivt inser att jag är sjuk, när ångesten blir för svår tycker jag ändå inte att jag är sjuk liksom, utan att ångesten är ett tecken på att jag måste skärpa mig och helt lägga av att äta. Jag vet att det är fullkomligt ologiskt men så fungerar hjärnan just nu. Det är de bra dagarna som jag fattar att jag behöver hjälp, inte de dåliga dagarna.

Så, nu kom maken hem och ikväll ska jag försöka pyssla lite, det tror jag är bra för själen!!

Råck ånn!

Nervös...

2010-11-18T00:28:00.001-08:00

På väg till möte med universitetet igen för att gå igenom mitt brev och så. Om allt ser bra ut kommer jag att skicka in det imorgon och då blir det som det blir!

Har finaste halsbandet som mental styrka liksom. Lavv jo göööörls!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Ränner runt...

2010-11-17T02:42:00.001-08:00

Min mamma är ju här den här veckan så det är lite mycket!

Jag ränner omkring och försöker fixa med alla papper som behöver vara i stort sett klara imorgon när jag träffar universitetspersonen igen. Just nu vill jag bara få det här fixat när jag liksom bestämt mig. Att ha valmöjligheten att i april säga "nej jag behöver lite mer tid!" känns mentalt skönt också, men de beslutande kan ju säga redan från början att jag behöver ett år liksom. Ett halvår i taget känns mentalt mycket lättare dock.

Livsandarna börjar återvända nu, jag känner mig lite piggare, lite mer hoppfull och har inte riktigt lika många ordentligt mörka tankar. Visst slår det över mig ibland och jag är ledsen, gråtih, fylld av ångest och självförakt, men de stunderna är lite mindre frekventa nu.

Nu blire kaffe tror jag minsann, surprise surprise...

RÅCK ÅNN!!

- Blogging from my iPhone

Lite närmare ett beslut

2010-11-15T05:42:00.001-08:00

Jag lovade att uppdatera er so here goes...!

I fredags hade jag möte med universitetet, psykiatern och med mina Demoner. Under helgen har jag haft möte med mina bästa vänner, min make, och lite till med Demonerna.

Handlingsplanen just nu är som följer (kortfattat)

1. Jag ansöker om studieuppehåll till slutet av april, vilket effektivt betyder att jag skriver finals i november istället, och börjar jobba i början av december.

2. Under tiden fram till slutet av april kommer jag fokusera på att läka själen, påbörja terapin på ätstörningsenheten (24 nov) samt fortsätta ta antideppmedicinen (som helt klart har börjat verka!)

3. Att läka själen kommer innebära promenader, fotografering, skapande, tänkande, läsande, skriva klart några ofärdiga artiklar, jobba lite extra på Stampeezee och bara vara. Om jag orkar och vi har råd så skulle jag vilja pyssla lite o huset, och fixa saker vi tänkt göra länge.
Det enda kruxet i kråksången är att det beslutande universitetsorganet kan säga att de tycker att jag måste ta ett helt år, att de inte tycker att jag får tillräckligt med tid till slutet av april. Om det blir så får jagnog försöka jobba mig liteockså, annars blir det nog svårt ekonomiskt sett så att säga.

Jag känner mig piggare, mindre sliten i och lite mindre ångestfylld nu. Att ha en plan är viktigt för mig. Medicinen hjälper ju också till, men visst vetjag att det blir berg-och-dal-bana framöver!

TACK alla ni som stöttar och hejjar och mailar och smsar - det betyder såååå mycket!!!

RÅCK ÅNN!!

- Blogging from my iPhone

Nu vet jag inte...

2010-11-14T07:22:00.001-08:00

...vad som hände. Jag kommer berätta om veckan som gått så snart det är förankrat ordentligt. Mådde rätt ok i går och nästintill bra i fredag, men idag blev the några steg tillbaka igen.

Jag ber redan nu om ursäkt för att det blir ett negativt, sjukt och klart stört inlägg, men det är ventilen när jag inte vet vad jag ska ta vägen....

Har varit rastlös och tilltagande ångestfylld under eftermiddagen. Demonerna har härjat och jag känner mig som ett stort fett misslyckande. Att jag är tjock, att jag är helt luftig mellan öronen, och att jag borde springa så jag gör av med mer kalorier!

Det suger fet hårig babianpung och hängig babiandase... Allt på en gång liksom!

Ska försöka pigga på mig till senare idag, och sätta på glada ansiktet då det är dags att fixa mat och vara social med modern och maken igen!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Mycket att fundera på....

2010-11-12T10:02:00.000-08:00

....men eventuellt har jag, psykiatern, och universitetet en plan.

Jag har lite mycket att stå i just nu, men jag kommer att uppdatera vad som hänt och vad jag hoppas kunna åstadkomma.

Råck ånn!

Trotsade...

2010-11-10T02:08:00.001-08:00

.... Ångesten igår kväll och åt några riskakor med smör och skinka. Igår var en sugig dag, idag ska bli en bättre dag!

Sitter på Starbucks med böckerna och en kopp kaffe, stannar här i någon timme eller två till och sedan göra några ärenden innan det är dags att åka hem och fortsätta läsa!

Vad gör NI idag??

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

huvva....

2010-11-09T09:44:00.000-08:00

....nu har jag gjort det igen. Jag åt en mindre smörgås idag, jämfört med igår, till lunch (räkor, lite majonnäs och massa gurka på grovt bröd). Nu sent på eftermiddagen åt jag lite prawn crackers och avslutade med en kanelbulle....

Hej och välkommen till Demonerna.

Hela vägen in i själen river det, det bränner och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Den här gången var bullen inte ens god utan jag åt den och önskar nu att jag kunde göra mig av med den på något sätt. Fullkomligt destruktivt och skruvat, jag vet... Men det logiska tänkande försvinner när ångesten sköljer över mig.

Babianbajshögs-häng tror jag...

Tog mig igenom....

2010-11-08T14:02:00.000-08:00

....men det var tufft idag. Riktigt tufft. Massa tankar, många Demoner, mycket funderingar och saker jag "borde" göra.

Matmässigt inte fantastiskt, men helt klart bättre än inget.
En grov macka med avocado, gravad lax och lite cole slaw, och nu på kvällen har jag ätit lite kex med mjukost på. Som sagt, jag har ätit i allafall. Nu hoppas jag att ångesten håller sig borta, och att jag kan få sova hela natten, det vore guld!

Imorgon ska jag försöka läsa lite, och fnula lite med lite mer workshop-grejer till Stampeezee.

Råck ånn finisar!

Regn, ångest och framtidsfunderingar

2010-11-08T04:04:00.001-08:00

Det blev som sagt en rätt jobbig natt, och för första gången valde jag att ta en tablett för att minska ångesten för att kunna sova. En av biverkningarna är trötthet så det passade rätt bra när jag skulle somna.

Vaknade upp till ett grått, regnigt Coventry. Regnet vräker ner och den fina höstkänslan som infann sig igår är nu som bortblåst. Jag har kommit på att jag är enormt känslig för väderändringar, jag blir mer aktiv och glad när solen skiner, men när det regnar deppar jag ihop och tycker det suger babianpung. Knepigt hur man fungerar.

Ni vet mailet som trillade in häromdagen och som sänkte mig totalt. Jag tog saken i egna händer och mailade personen det handlade om och bad om ursäkt om han hade känt sig pressad att ha kontakt med mig, och att jag inte kommer att höra av mig om han inte själv tar kontakt med mig först. Efter detta följde en lång sms-konversation där det visade sig att han fick ett veritabelt tokspel på mailskickaren och bedyrade att jag inte legat honom till last eller utnyttjat honom. För min egen skull var det viktigt för mig att få reda på det, även om jag innerst inne visste att så var fallet.

Under gårdagen pratade jag med honom en lång stund. Vi pratade om framtiden och hur det ska gå med skolan. Just nu är jag knappt funktionell, jag försöker bekämpa ångesten och äta, men vissa dagar är bättre än andra så att säga. Vissa dagar tar det helt över och jag kan inte förmå mig att ta mig till sjukhuset och ta vara aktiv och duktig student för jag kan knappt sätta ena foten framför den andra så att säga. Vi pratade om finals och hur det ska gå, hur jag ska orka, och OM jag kommer att orka överhuvudtaget. Det är mycket att fundera över, och mycket av det handlar om finanser i dagsläget. Det skulle betyda ett år utan någon inkomst och senare även ett år till helt utan studiemedel, vilket jag betvivlar att jag klarar.

Idag har det tagit mig nästan två timmar att göra mig iordning. Jag har lovat mig själv att varje dag göra mig iordning, komma upp ur sängen och duscha, sminka mig och blåsa håret. Dels handlar det om att jag mår bättre när jag gör det, och att jag har något som blir en rutin. Resten av dagen kommer handla om att fixa lite inför mina workshops, och sedan läsa. Jag MÅSTE komma igång att läsa så att jag klarar min tenta i december, annars ligger jag jävligt risigt till.

Men först, mer kaffe :)
RÅCK ÅNN!

Demonerna anfaller

2010-11-07T14:00:00.001-08:00

Ok, Sofia uppmanade mig att smaka på bullarna jag bakade igår.

Nu på kvälkskvisten fick jag ett sug efter popcorn, så jag poppade lite popcorn, åt några nävar men blev less rätt fort. Bestämde att jag skulle smaka en bulle, så jag hivade in en i micron. Jag åt 3/4delar av en kardemummabulla.

Gott - ja, värt ångesten nu i efterhand - nej. Nu river det och sliter inuti, jag vill ut och springa för att göra av med detta. Tittar lite på film och hoppas att jag orkar igenom.

Tidigare i eftermiddags blev det några kex med mjukost och coleslaw, samt några skivor italiensk bacon. Detta triggade också en ångest av rang...

Jag sa redan tidigare att detta blir ett eller två steg fram, några bakåt och två åt sidan...

Råck ånn finisar!

- Blogging from my iPhone

Klänningar

2010-11-07T07:44:00.001-08:00

Dagens två favoriter (ignorera eventuella grimaser ;) )

Båda två är mörkblå, och silkiga :)

Favorit sedan tidigare är...

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Söndag igen...

2010-11-07T03:31:00.000-08:00

Vart tar helgen vägen egentligen? Jag fattar inte!

Nåväl, gårdagen bjöd på besök av en god vän, som jag inte sett sedan i somras. Vi fikade bullar (eller ja, han och A fikade bullar), en vända till Starbucks och freak-spotting, till favvopuben och äta middag (Ja, jag åt faktiskt lite mat...) och sedan hem och softa lite, innan han begav sig hemåt mot Nottingham igen!

Sammantaget åt jag en liiiiiiiiten bit RockyRoad (som D bakat), en tugga bulle, massa kaffe (såklart), 5 räkor i filodeg, samt 1-1,5 dl fiskgratäng med potatismos och ost på.

Jag tyckte igår att jag åt jättemycket och jag hade en hel del ångest när jag väl låg i sängen på kvällen. Under de vakna timmarna på natten ältade jag fram och tillbaka med Demonerna, innan jag fick lite mer sömn.

Idag ska vi ta en vända till Solihull. Jag har en del saker på min önskelista som jag vill se i verkligheten, samt behöver prova lite klänningar inför bröllopet vi ska på i slutet av november. Jag ska återigen försöka göra detta till en bättre dag än tidigare.

Råck ånn!

Ett mail....

2010-11-06T05:34:00.000-07:00

...med oönskade effekter.

Under de sista veckorna har jag blivit enormt rörd av sms, mail, PM och kommentarer (både här i bloggen och på Fäjjan) som strömmat in. Människor jag inte har haft kontakt med på länge, människor som jag endast känner via bloggen, samt gamla kära vänner har hört av sig, uttryck sin oro och vilja att hjälpa. Jag är enormt lyckligt lottad som har så många runt omkring mig som vill hjälpa och som räcker ut en hand.

Imorse däremot kom en annan sorts mail. Ett mail som gjorde mig enormt enormt ledsen. Det var en vädjan om att låta bli att kontakta en människa som betyder enormt mycket för mig, någon som jag litar på och som jag kan dela allt med. Mailet är skrivet i en välmening om att skydda någon annan, men det var enormt jobbigt att läsa. Summan av kardemumman var att jag eventuellt var sjuk, men förmodligen egentligen bara uppmärksamhetstörstande, jag hade ingen förståelse för andra människor, jag var självisk och jag fanns bara tillgänglig när jag själv mådde enormt dåligt.

Jag vet att jag inte ska lyssna för mycket på sådant, men oavsett så gick kommentarerna rätt in i hjärtat, triggade en enorm ångest och en del tårar. Jag har försökt ta ut min ångest på en stackars bulldeg. Degen blandades med tårarna, och ut kom fina fina bullar.

Anledningen till att jag blev så ledsen är förmodligen för att det mailet innehöll saker som är det jag är mest rädd för, att jag ska vara en börda, att jag är självisk och att jag inte bryr mig om någon annan än mig själv. De som känner mig vet att jag aldrig vill bli sådan, aldrig. Och dessa människor är också duktiga på att tala om att jag INTE är sådan.

Varför är det så, att man kan inte ta till sig 20 fina snälla omtänksamma kommentarer, men man är snabb som attans på att ta till sig några okänsliga elaka?

"A Swedish Bedtroll"

2010-11-06T01:48:00.001-07:00

När jag träffade A gjorde jag snabbt klart för honom att helgmornar spenderas i sängen med en kopp kaffe och en bok/tidning. Smeknamnet "The Swedish Bedtroll" myntades då, främst pga att jag har trollhår på morgonen (självlockigt långt hår liksom...)

Idag börjar dagen precis så, kaffe, läsa bloggar och trollhår. Maken gick upp och gjorde kaffe på sängen åt mig <3 och nu sitter jag här och slappar lite innan jag ska baka kanelbullar till vår vän kommer på besök i eftermiddag!

Bjuder på en bild för att illustrera titeln på inlägget, snyggare än så blir jag inte på morgonen ;)

Råck ånn finisar, nu får det vara en bättre dag idag!

- Blogging from my iPhone

Lång dag...

2010-11-05T15:37:00.001-07:00

... Men jag har fått så många kommentarer, några enormt fina mail och en del sms efter mitt sista inlägg. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig. <3

Jag vet att jag är sjuk, men känslomässigt vill jag inte släppa taget. Det är tryggt och bekvämt för jag tror att det håller ångesten i shack. Jag vet att det är bakvänt och fel och att jag måste försöka kämpa emot och låta Dr Z hjälpa mig.

Har ätit lite ikväll. Några kex med mjukost, två köttbullar och resten av såsen från igår. Bättre än inget, och nu ska jag snart sova och uppgradera medicinen för aty se om jag kan få sova en hel natt.

Tack alla för er omtanke och hejjarop, tack för att ni finns för att torka tårar och knuffa mig framåt när jag vacklar.

Råck ånn, imorgon är en annan dag!!

Blogging from my iPhone

Mycket tårar blev det...

2010-11-05T07:53:00.001-07:00

Det blev ett jobbigt möte. Doktorn var bekymrad, och frustrerad. Jag var ångestladdad, full av tårar och självförakt och känslan av att vara misslyckad.

Ny plan blev medicinjustering, tillägg av ångestdämpning, strikta förhållningsregler gällande mat, möte med doktorn minst 1 gång/vecka och hot om inläggning om jag inte bättrar mig. Doktorn säger främst att han kan inte behandla mig psykiatriskt om jag inte är medicinskt ok, och förlängd svält gör att man inte är medicinskt ok typ....

Vart var den där babianbajshögen nu igen....?

Jag måste smälta det här och vad jag ska göra.... Men först vill jag bli av med ångesten tack...!

- Blogging from my iPhone

Dålig natt....

2010-11-05T03:06:00.000-07:00

...med mycket funderingar över varför jag nödvändigtvis skulle äta både lunch och middag igår. Det var oroligt i själen, och oroligt i huset då mammas goskisse verkade vara lite krasslig och kräktes upprepat.

Tröttheten idag är påtaglig, ångesten är redan överväldigande och jag har som mål att orka till psykiatern, fixa några saker på sjukhuset och sedan ta mig hemåt igen. Eventuellt kommer jag försöka mig på att läsa lite obgyn senare beroende på hur jag känner mig.

Inatt när jag låg och funderade, så kom tankarna om det här med att bli "frisk" och vad jag ska säga till psykiatern idag. Efter en lång chat med finaste J igår, kom jag fram till att det jag kanske skulle må bäst av i dagsläget är att komma i kontakt med någon terapeut som kanske inte nödvändigtvis specialiserar sig på ätstörningar utan på mer depression för att övervinna den biten för att se om det hjälper mig att klara av skolan fram tills dess att jag känner mig helt mogen att ta tag i det större problemet med maten?

Nåväl, vi får se vad dagens möte ger. Jag vet att han är en underbar läkare och jag litar till fullo på honom, så vi får se!

Råck ånn finisar!

En fundering om en kommentar....

2010-11-04T12:57:00.000-07:00

Att skriva på en öppen blogg som jag gör, gör att man utelämnar sig själv och, i mitt fall, sitt innersta till alla som vill läsa om det. Detta har i mitt fall betytt att jag fått flera nya kära vänner, samt även stödet från gamla vänner som kommenterar och bryr sig.

Ibland kommer det dock anonyma kommentarer, från folk som jag inte vet vilka de är, eller hur de hittat hit. Idag fick jag en sådan kommentar, en kommentar som gjorde mig enormt ledsen.

För alla er som känner mig närmre, vet att jag har svårt att sitta stilla. Jag tycker om att fixa och dona och göra saker. Visst kan jag sitta och pyssla (men då GÖR jag ju något på samma gång), eller glo på en film eller så, men att sitta still en längre stund utan att ha något att göra är jobbigt. Samma sak på jobbet/i skolan, det är fullt ös, ränna runt, fixa saker, greja, ha en bra lista och bocka av saker att göra.

I och med ångesten så händer en av två saker. Antingen vankar jag av och an i huset, städar och fejjar, eller försöker fördriva tiden och ångesten med att läsa. Jag har tidigare använt mig av träningen för att försöka driva bort ångesten, men jag har lovat mina vänner att jag INTE ska träna nu när matintaget varit långt ifrån optimalt...(tro mig när jag säger att jag hela tiden önskar ge mig ut och springa...)

Det andra som kan hända är att jag vill ligga i fosterställning i sängen, och bara försöka mota bort det. Nu när jag varit trött eftersom att jag inte sover på nätterna är det vanligtvis fosterställning som gäller.. Att jag går och lägger mig och sover är inget som är vanligt eller normalt för mig, och jag gör det främst för att jag är ordentligt trött i själen.

Kommentaren tidigare idag handlade om att man inte kan bota ångest med att sova bort den, och att det faktiskt "bara" är att stå ut med babianångest och bekämpa den.

Jag VET att jag måste försöka undvika att ta till mig av sådant här, jag var så glad över att jag ätit lunch och inte mådde babianpyton, och Demonerna höll sig i shack. Men den gick rätt in i hjärtat, och jag kände mig som en liten skolflicka som blivit slagen på handen. Att jag inte försökte tillräckligt, att jag borde försöka mer och bättre och skärpa till mig.

Jag skrev tidigare om att jag inte vet om min vilja att bli frisk är tillräckligt stark än, och så känner jag fortfarande, även om jag haft en bra dag. Ångesten river i mig och jag vet att det kommer bli bra dagar och jäkligt dåliga dagar, men jag måste få ta det i min takt, annars är det meningslöst, och jag måste vilja med både logiken och känslan för att det ska fungera.

Jag vill inte omge mig med ja-sägare hela tiden, men medarbetare istället för motarbetare är bra. Jag vill bara ha vänner som stöttar, pushar lagom, är där när jag faller, torkar tårarna på mig när jag är ledsen, och som glädjs med mig när det går bra. På samma sätt som jag vill vara för mina vänner.

Råck ånn finisar!

Middag

2010-11-04T12:10:00.001-07:00

Trotsar ångesten och lagar middag. Köttbullar, potatis, trattkantarell- & lingonsås och sallad.

När middagen var lagad var ångesten fortfarande jobbig men trattkantarellerna lockade för mycket.

Före....

.... Och efter!

2 köttbullar, 3 smååå potatisar och sås.

Hejja mig :)

Råck ånn!

Blogging from my iPhone

Bra dag tror jag minsann!

2010-11-04T06:26:00.001-07:00

Operationsprogrammet avklarat på rekordtid - tack för det! Ingen ångest på förmiddagen så jag for förbi affären på vägen hem. Handlade lite saker till middagen ikväll och när jag kom hem hade jag fortfarande ingen ångest.

Tänkte att vi smider vi medan järnet är varmt. Fixa sig en tokgrov smörgås med avocado, gurka, parmaskinka och lite gräddfil. Och se på attans, jag har ätit upp den!! Nu känner jag mig iofs lite orolig i själen men tänkte vila en stund för att mota bort det.

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

Ny dag...

2010-11-04T01:38:00.001-07:00

... Nya möjligheter! Hade ett ångestslag av rang igår efter att jag ätit, men jag red ut stormen och fick sova i några timmar iallafall.

Idag blir det operation hela dagen, och sen plugg. Dags att komma igång ordentligt med det!!

Nu kööör vi!
RÅCK ÅNN!

Blogging from my iPhone

Litet framsteg

2010-11-03T13:01:00.001-07:00

Bättre än på ett par dagar.

En klase vindruvor, lite ost, några prawn crackers, lite potatismos och 1/3 engelsk korv. Förmodligen mer än jag ätit totalt sedan i helgen...!

Det firar vi med en kopp kaffe!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Ytterligare en dag...

2010-11-03T07:52:00.000-07:00

.... med rivande, brännande, förlamande ångest. Jag orkade mig iväg till sjukhuset, och satt med på en mottagning på förmiddagen. Massa gravida kvinnor +/- tillhörande män, som var där för koll av diverse saker. Intressant, men måååååånga på listan så det var rätt snabba besök.
Hade egentligen en tutorial i eftermiddag men jag kände mig helt färdig, kände hur ångesten höll på att bygga upp, så jag tog beslutet att åka hem istället.

Nu är jag iallafall hemma, väntar på att kaffet ska bli klart,
och jag har svidat om till plugg-kläder och varmsockor.

Förra veckan var lite av en nedåtgående spiral, och detta har fortsatt även denna veckan. Jag kommer att träffa doktorn igen på fredag och se om det finns något annat vi kan göra utöver det som redan är på plats.

Jag har funderat mycket de senaste dagarna, och framförallt efter diskussioner via mail, med en av de finaste vännerna. Detta i kombination med ett inte alltför positivt möte med universitetet gjorde att jag börjat ifrågasätta min vilja att bli "frisk" och bli behandlad. Missförstå mig rätt nu. Logiskt vet jag att jag är sjuk, känslomässigt tycker jag inte att jag är sjuk. Förmågan att se sakerna utifrån på det här sättet är både bra och dåligt, men så länge det logiska och känslomässiga inte hänger ihop ordentligt kommer det bli besvärligt.

Under mötet med universitetet satte jag nog äntligen ord på detta. Jag sa "jag vill hitta ett sätt som gör att jag överlever, och klarar att sitta mina finals, men jag inser att det sättet inte nödvändigtvis kommer innebära att jag är frisk eftersom att terapin kommer att kräva massor av energi och eventuellt inte blir tillgänglig förrän tidigast efter jul".

Är jag mottaglig för hjälpen? Skulle jag klara av att göra "hemläxor" och följa ett program i dagsläget? Är jag tillräckligt motiverad att gå igenom ett tufft terapiprogram? Ärligt talat så vet jag inte, jag är osäker, men hoppas att jag hittar mer motivation att bli av med Demonerna.

En klok vän till mig sa en gång "Alla förändringar är en sorg, även om förändringen är till det bättre". Det där har följt med mig ända sedan hon sa det, och jag tänker ofta på det i samband med att jag träffar patienter. De sista dagarna har jag tänkt på det i mitt eget fall. Även om detta beteendet är fel, så är det något som i dagsläget känns tryggt, något jag vet att jag kontrollerar och där jag känner mig ok. Att ändra på det betyder att slita undan mattan och göra en ostadig mark att stå på, ÄVEN om det är till det bättre.

Jag vet att jag skriver väldigt ärligt om detta, och jag hoppas att ni förstår att jag inte är ute efter att fiska sympati eller uppmärksamhet. Denna blogg fungerar som en ventil, att få sätta ord på känslorna och för att själv kunna följa vad som händer. Jag vet också att det är en väldigt negativ ton just nu, främst för att jag själv har tappat lite av kämpaglöden och mitt vanliga Hanssonska Pannben och även för att ångesten är jobbig just nu.

Nu ska jag ta min Demoner och gå och sätta mig och försöka läsa lite,
annars blir det inget vettigt gjort här!

RÅCK ÅNN!

Jag önskar...

2010-11-01T09:58:00.001-07:00

...ibland att demonerna och ångesten kunde synas på utsidan, så folk förstår att det är något fel. Jag är så evinnerlugt trött på det här, på att känna mig som om jag går sönder från insidan och ut. Att försöka vara koncentrerad och aktiv och tillräckligt närvarande för att få underskrifter i min närvarobok.

Jag vill bara att de ska förstå, men det känns långt borta just nu... Jag önskar jag kunde få några veckor att bekämpa den värsta ångesten på, att åka till havet, titta på vågorna, sitta i regnet och bara få vara mig själv.

Nu får det bli en dag i taget så länge...!

Och jag vill också TACKA för alla fina mail och kommentarer och sms jag har fått de senaste dagarba. Det värmer i hjärtat och sparkar lite på Demonerna åt mig!

Råck ånn!

Blogging from my iPhone

Det blev inte som jag tänkte...

2010-10-31T08:45:00.001-07:00

Detta blir ett långt inlägg, bara så ni vet...

Ok, jag börjar med att berätta om gårdagen som var rätt bra ur ångestsynpunkt. Började ju hos frissan, sen hem, fixa sig lite och sen iväg en vända på stan samt till golvfirman. Fixade en massa saker och avslutade med att hyra film.

Väl hemma så grejade vi lite till och jag sov en liten stund. Adam ville ha pizza tillmiddag, så det beställdes också. Eftersom att måltiderna innan inte hade fungerat (hade maten framme på tallriken, men kunde inte förmå mig att äta) så behövde jag få i mig nåt. Det slutade iallafall med att jag åt en pizzaslice, en liten bit vitlöksbröd och två små kycklingvingar.

Tyvärr kom ångesten som ett brev på posten och jag låg vaken länge och dividerade med mig själv...

I morse kände jagmig ändå rätt pigg och efter en kopp kaffe gav jag mig ut. Det som skulle bli en lång jogg blev ca 3 km + 1km till senare, samt ca 4-5 km promenad. Under promenaden fotograferade jag lite för att visa er hur England ser ut nu.

Såg den där skylten och tyckte den var rätt rolig... No worries liksom, här sätts inga hastighetsrekord ;)

Jag kom hem, andades lite och hoppade in i duschen. Kände mig lite konstig men tänkte inte mer på det. När jag kom ur duschen, gick jag och satte mig på sängen, men kom på att jag glömt något i badrummet. Reste mig upp och började gå, och helt plötsligt var det stjärnornas krig framför ögonen. Då jag har lågt blodtryck händer detta ibland...

Men denna gång var det som om hela världen gungade, jag vacklade in till sängen och lade mig. Jag hade en puls på 200-230 och kände mig riktigt märklig. DETTA är dock inte normalt för mig. Hjärtklappningen fortsatte och jag ropade på Adam, för nu började jag bli rädd. Jag lyssnade på hjärtat med mitt stetoskop och det var ordentligt snabbt trots att jag legat ner i 7-8 min nu. Efter en snabb konsultation med min vän ringde adam ambulansen, själv var jag nu skiträdd och ledsen.

Ambulansen kom ordentligt snabbt, men nu började det lugna ner sig. Vi gjorde ett EKG, kollade blodsockret, blodtryck mm och det såg bra ut. Vi bestämde att jag inte behövde följa med till sjukhuset, men att jag måste ta lite blodprov imorgon för att dubbelkolla elektrolyterna i blodet.

Så varför berättar jag detta...? Jag blev ordentligt rädd, jag fick enorm ångest för jag vet att jag själv orsakar detta, jag vet att jag måste försöka speeda upp remissen till ätstörningsenheten och jag får inte träna mer nu när jag inte äter. Jag VET att det jag gör är fel, det behöver ni inte tala om för mig. Men jag vet också vilja fina fina människor det finns som läser den här bloggen och stödet jag får gör att jag försöker att bättra mig.

Nu ska jag försöka få i mig lite avocado, bacon, och lite smörgås. Det är bättre än inget just nu!

Råck ånn!!

Blogging from my iPhone

Glad-tröjan på..

2010-10-31T02:00:00.001-07:00

...plus en kaffemugg (Starbucks julmugg för 2010) och jag sitter och vaknar tillräckligt för att ge mig ut på en lång (för mig) lugn jogg. Igår blev en rätt bra dag, men jag skriver mer senare om det.

Nu tar jag vara på den här dagen med, och hoppas att ångesten håller sig i shack!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Sisådärja....

2010-10-30T04:16:00.001-07:00

.....nu ser man ju ut som man vore 5 år yngre eller nåt. Det var verkligen välbehövligt att klippa sig, jag har inte varit där sedan i december förra året så det var lite att ansa!

Nu fortsätter vi i positiv anda idag. Note-to-brain: Ingen ångest idag tack!

RÅCK ÅNN!

En bra dag börjar NU!

2010-10-30T01:26:00.001-07:00

Sitter hos frissan, blir ny frisyr, ny hårfärg och lite slingor. Kombinerat med en kopp kaffe med Gingerbread-syrup så känns det som om detta får bli en bra dag!!

Nu ska jag uppdatera mig på skvaller!

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

Lite bättre

2010-10-29T12:58:00.001-07:00

Nu känns det lite bättre men det är fortfarande oroligt inuti. Har ätit lite snacks och druckit lite cola light. Jag vet att det inte är optimalt men det är något...

Tyvärr känner jag hur ångesten bygger upp igen... Jag hoppas jag kan hålla den stången ett tag till!

Soffhäng, ångestkontroll...

Avatar på DVD

Mozart vaktar snacksen.... Alternativt är det varmast där framför brasan!!

Råck ånn!!

Blogging from my iPhone

Berg-och-dalbana AB

2010-10-29T09:15:00.001-07:00

Det är så jag känner mig nu! Somnade ifrån ångesten och sov i två timmar, vaknade och fick en kopp kaffe av maken. Fortfarande en orosklump i magen, av okänd anledning.

Jag vill ju hoppa och skutta och vara typ TGIF MAN - råck ånn, men känslan uteblir.

Har även läst på en del om det här med ätstörningar och vad för sorts terapi som erbjuds här där jag bor. När jag läste om det stötte jag på en del saker som gjorde mig enormt irro, och ledsen.

Det finns något som kallas BED, binge eating disorder, som inte har en egen diagnos, utan som paras ihop under "Eating disorder, not otherwise specified". Sjukdomen är, enkelt förklarat, att man äter stora mängder mat under kort tid (liksom bulimiker) men inte försöker kräkas eller på annat sätt kompensera efteråt. Detta leder vanligtvis till övervikt. Studier tyder nu på att denna grupp med patienter är relativt homogen och förmodligen skulle må bra av att få en egen diagnos som senare leder till handlingsplaner etc. Det som gjorde mig ledsen är att de personer som lider av detta blir hänvisade till självhjälpsböcker och -program. På något sätt känns det som om denna grupp faller i skuggan av ätstörningar där man svälter sig. Svårt att förklara hur jag menar, utan att det blir fel.

Nåväl, jag har iallafall insett att jag förmodligen lider av Eating disorder, not otherwise specified. Härunder faller de som har anorektiska tankesätt och beteenden men som inte fyller de diagnostiska kriterierna för anorexi/bulimi. Här i Coventry finns tydligen en av englands främsta ätstörningspsykologer, som specialiserat sig på en terapi form som kallas "Compassionate Mind Training". Jag har bara läst lite om det än men det verkar rätt bra!

Nu ska jag försöka få lite saker gjorda och sen läsa ikväll för att döva det dåliga samvetet!

Råck ånn finisar - hoppas ni har en fin fredag!

- Blogging from my iPhone

Den är tillbaka igen...

2010-10-29T05:03:00.001-07:00

Ångesten sköljde över mig i min känsla av överflödighet i förmiddags, jag orkade precis med att ta mig hem och nu ligger jag i sängen, i arbetskläderna, och önskar att någon kan ta bort Odjuret inuti bröstet...

Det blir ingen föreläsning för mig i eftermiddag, jag jan knappt tänka mig att ta mig ut igen, än mindre socialisera...

Jag vill ha en ny hjärna, en som inte levererar ångest på löpande band, och som håller mina signalsubstansnivåer konstanta och på rätt koncentration. Tack.

- Blogging from my iPhone

Nu försöker vi igen....

2010-10-28T23:51:00.001-07:00

...efter gårdagens horribla eftermiddag/kväll, samt jobbiga natt. Kaffe is da shit säger jag bara!

Iväg till sjukhuset för mottagning, och sedan får vi se om jag orkar ge mig iväg på föreläsning i eftermiddag eller om jag kommer åka hem och vila.

Råck ånn finisar!

Ångesten...

2010-10-28T09:35:00.001-07:00

Den stora, mörka, rivande, brännande känslan i magen och bröstet. Känslan som fullkomligt tar över och gör mig illamående och andfådd, som gör att jag knappt kan andas och fungera. Det där som känns som en tiger i bröstet, som klöser och river och vill ut, som gör att jag inte kan sitta still utan vankar av och av, alternativt ligger i fosterställning i sängen.

Just den känslan är här nu, jag vill inte ha sympati, utan bara få skriva hur det känns och hur jag försöker resonera med den, köpslå för att den ska försvinna...

Jag önskar jag inte hade tänkt så mycket, och inte hade låtit tankarna ta över i den här utsträckningen...!

- Blogging from my iPhone

"Jenny-metoden"

2010-10-28T05:11:00.000-07:00

Min finaste fina J är fantastisk på många sätt, men en av hennes främsta egenskaper är att hon hjälper mig med mina tankar, med hur jag kan försöka ändra dem, och en och annan hård sanning. Oavsett vad, så är hon en av de finaste vänner jag har idag.

Jag är ENORMT glad att jag har så många fina vänner, ovan nämnda Jenny, Tettizen, Malin, Stina, Karin, Liza, samt alla underbart fina bloggkompisar jag fått i och med den här bloggen, Jesper, Magnus, Ellinor, Pernilla för att nämna några. Utan er vore den här bloggen överflödig, och jag lovar er att jag försöker.

En dag i taget måste jag försöka besegra det här. Delar av mig tycker fortfarande inte att det är fel att göra som jag gör, och det är när de tankarna kommer som Demonerna tankar sig fulla på energi för att skråla falskt i falsett och barryton i kör när den logiska sidan kommer fram och säger att det jag gör är FEL.

Jag vet att jag inte är rationell just nu, jag vet att jag inte går att resonera med, och jag är besvärlig på det sättet att jag känner mig pressad och trängd i vissa situationer.

Just nu handlar det om att jag måste vänta på att bli kallad till ätstörningsenheten. Jag klassas inte som akutfall då jag inte är klassificerad som anorektisk (än) eller bulimisk, och jag kommer inte behöva ytterligare en psykiatrisk utvärdering, utöver den min egna psykiater redan gjort. I och med detta kommer jag att prioriteras längre ner på listan så denna väntan kommer eventuellt att bli lite längre än jag hoppats. Fram tills dess handlar det om en dag i taget, en måltids-tid i taget, en kopp kaffe i taget och en diskussion med demonerna i taget.

J föreslog idag att jag alltid skulle "göra måltid" på normala måltidstillfällen. Dvs duka fram mat och sitta vid matbordet även om jag kanske inte får i mig mer än lite mat. All mat är en vinst just nu, så jag tänkte att "what the f*uck liksom, nu ska jag prova!"

Ner i köket, på med kaffepannan, fixa en smörgås med avocado och skinka och lite sour cream, lägga upp, hälla upp sig lite kaffe, sätta mig vid bordet och andas lugnt och fint. Nu har jag ätit lite mer än 25% av den där smörgåsen....!

Nu försöker vi hänga kvar i den positiva trenden idag, jag känner att det är lite oroligt inuti nu, så jag nöjer mig för nu och säger "NU gjorde jag något bra - jag klarade det!"

RÅCK ÅNN!!!

Detta är till Magnus och Jesper och Malin...

2010-10-28T02:55:00.000-07:00

*spelar Paradise City, Smokin in the Boys' room och Lick it up*

Råck ånn!

Lite iallafall

2010-10-27T12:06:00.001-07:00

För första gången på tre dagar har jag ätit lite. En halv engelsk korv, 1/2 dl potatismos och lite rödlöksås. Det är mer än jag ätit totalt på hela veckan och helgen *skäms*...

Nu dansar demonerna tango och garvar sig harmynta....

Vart är den där babianbajshögen som jag tänkte lägga mig under och dö en stund...?

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Slagen hjältinna....

2010-10-27T10:13:00.001-07:00

Mycket konversation med demonerna idag, funderingar, otillräcklighet, rastlöshet, ångest och övervinnande av känslor och impulser.

Hade et 2 timmar lång tutorial på eftermiddagen, vilket toppade formen med en ordentlug huvudvärk. Kombinerat med trötthet efter att bara ha sovit 13 timmar totalt de senaste tre nätterna, orkade jag inte hålla emot för ångesten längre, så jag gav mig ut och joggade. Kände mig dock rätt taggad!

Med tanke på mitt obefintliga matintag över de tre senaste dagarna och sömnbrist och ångest blev joggingturen som den vart... Avslutade efter 3 km då det svartnade för ögonen och jag trodde jag skulle kräkas alt svimma.

Promenerade de sista 1,5 kilometrarna hem och tog lite kort på vägen.

Satte mig en stund och hämtade andan igen, kände mig som en slagen hjälte typ... En svettig sådan!!

Nu ska jag se hur kvällen blir, det har varit jobbiga kvällar det sista! Ska se om jag kan försöka få i mig något litet iallafall. Jag sa ju att jag skulle skämmas för mycket för att rapportera om det gick ännu sämre.... :(

Råck ånn finisar!!

- Blogging from my iPhone

Varifrån

2010-10-26T10:29:00.001-07:00

...kommer all ångest? Seriöst!! Kan någon ta bort den tack?!

Jag åkte hem tidigare från skolan, har vankat av och an, suttit framför den elektriska brasan och läst Ob-gyn-boken, druckit kaffe, pratat med Demonerna och fruuuuusit!

Maten suger (fråga inte typ...), jag dricker kaffe, försöker fokusera men det går inget vidare. Jag vet att hjärnan inte funkar som den ska, men den kan definitivt leverera ångest och Demoner så det räcker och blir över!

Det kan ha att göra med att universitetet har parat ihop mig med någon, som får mig att känna mig som ultratönten jag alltid var i skolan... Varför är det så? Vad är det som gör att man känner så, det lär ju vara min osäkerhet och inte hans mening liksom..?

Nåväl, sova tidigt tror jag... Och låta sömnen tysta Demonerna!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Idag...

2010-10-25T12:08:00.001-07:00

.... vann Demonerna. Jag vet inte varför dagen blev så dålig, med så mycket ångest. Jag tror att det kan att ha att göra med att vi hade föreläsningar hela dagen. Jag har världens problem med att sitta still på det sättet så då kommer ångesten fram snabbt!

Jag hade möte med min akademiska handledare omvad som pågår och vi kom fram till en handlingsplan vad gäller skolan och så. Känns bra och jag hoppas att jag klarar det!

När jag kom hem var Demonerna svåra och jag pallade inte att stå emot så jag drog på mig träningskläderna och gav mig ut. 5.5km på 42 minuter blev det. Det var skööööönt, kallt, friskt, mörkt, höstigt!

Vad gäller maten så säger jag bara... Demonerna vann.

Råck ånn finisar!!

- Blogging from my iPhone

Nu trotsar jag illamåendet...

2010-10-24T02:45:00.000-07:00

....och äter lite frukost. Bättre sent än inget alls....!
Grov macka med avocado, parmaskinka och lite mozzarellaost. Får se hur mycket jag får i mig!

Sen får Demonerna härja en stund medan jag lyssnar på gladmusik (The Killers, KISS, Guns'n'Roses Paradise City och lite AC/DC) och kör luftgitarrsriff i matrummet!

Ny dag igen....

2010-10-24T00:03:00.001-07:00

...och jag sitter nere i vardagsrummet, med en stor kopp kaffe, elektriska brasan igång, ett doftljus på spiselhyllan och datorn i knät. Det känns att det börjar bli höst, det är kallt på golven och mörkt längre på morgonen! Tydligen drar vi fram klockorna nästa söndag så då blir det iallafall lite ljusare på morgonen, men mörkare på kvällen, inget jag lider nämnvärt av!

Shit så hängig jag var igår, illamående, dåsig och trött. Åt nästan ingenting, främst på grund av illamåendet, lite pga demonerna. De härjade rätt duktigt igår igen, förmodligen för att jag inte tränade, men någonstans drar jag faktiskt gränsen. Jag tänker INTE träna om jag mår illa och är snurrig i pallet.

Har tagit min tablett i dag på morgonen och hoppas att det blir lite lindrigare idag, jämfört med igår. Än så länge ok, med bara en liten obehagskänsla i magtrakten. Idag tänker jag pyssla, och kanske läsa lite. Ingen träning idag heller, jag måste försöka stå emot Demonerna idag och klara att inte träna nu när jag inte äter alls i stort sett....

Nyvaken, ny-kaffad, uppkrupen i soffan med datorn i knät!

Råck ånn på er - och ha en bra söndag!

Upp som en sol....

2010-10-23T11:13:00.001-07:00

.... Ner som en pannkaka.

For iväg och fikade med fina K, kände mig tilltagande illamående och olustig.

Åkte hem och läste bipacksedeln på antideppmedicinen. Jojomensanserrusåatt... Vanlig biverkan (mer än 1 av 10) ; illamående, kräkningar, dåsighet. Det kan du hajja, säger jag bara... Tur att sängen är bekväm!

Det är övergående dock, så jag hoppas att det blir bättre om några dagar!!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Nu gör vi en bättre dag!

2010-10-23T02:15:00.001-07:00

Eller vi och vi, JAG gör en bättre dag idag!

Har druckit mitt morgonkaffe, gjort mig iordning, och är på väg till Starbucks för att träffa en vän för lite skvaller och socialisering. Efter det blir det att åka hem och pyssla lite, och eventuellt springa en vända igen, fick blodad tand efter gårdagen (trots att det var babianjobbigt bitvis!), för att avsluta med lite pluggande och förberedelser inför kursen som startar på måndag.

Dagen till ära matchar jag kaffekoppen med skjortan - är man kaffe-addict så är man! :)

RÅCK ÅNN!

Funderingar så här på kvällskvisten

2010-10-22T10:08:00.000-07:00

Tack igen för alla kommentarer, mail och sms!
Ni är så fina att jag blir alldeles tårögd, och förundrad, och tacksam för allt. Jag har fantastiska vänner, och bloggkompisar och läsare! Om alla hade så här mycket kärlek omkring sig skulle världen vara en finare plats att vara på, helt klart.

Efter att jag varit ute och joggat, tappade jag upp ett bad och lade mig och filosoferade lite, straffade mig själv för att jag givit Demonerna fritt spelrum och gett mig ut och springa utan att ha ätit alls idag.

Jag funderade på hur detta kommer att gå, vad som kommer att hända när jag lär mig hantera demonerna. Jag är SKITRÄDD, för att vara ärlig. Jag är livrädd för att gå upp i vikt, jag är livrädd för att lägga av med träningen, jag är livrädd för hur jag kommer att må när/om jag börjar terapi, jag är livrädd för att missa mer i skolan (då det är helt galet vad gäller närvaro i mitt nästa block).

Att ge sig in i terapi är inget man ska göra lättvindingt och med en klackspark. Det kommer krävas ordentligt med sinnesnärvaro och styrka att ta sig igenom det OCH samtidigt ta till sig en del av det som man kommer fram till. Jag har ju funderat mycket på varför jag är sådan här, varför jag måste ta kontrollen hela tiden. Varför jag inte kan låta det vara en dag i taget, och det inte nödvändigtvis måste vara ett "krig" varenda dag. Jag har pratat mycket med Finaste J (labb jo stumpan!!) om detta, och hon har försökt hjälpa mig att vända och vrida på resonemang, på vad som verkligen är roten till problemet och hur det kommer sig att maten blir en kontrollmekanism.

Jag vet att jag har en typisk allt-eller-inget-personlighet, att jag har svårt att låta folk hjälpa mig, att jag har ett behov av att få uppmärksamhet för bra saker jag gör, och så klart även ett behov av att få synas och vara attraktiv (som de flesta andra människor också har). Visst finns det en del i bagaget från tiden som överviktig, och även innan det när jag var fullt normalviktig men knäppa kommentarer gjorde att jag betvivlade mig själv så till den mildra grad att jag inte åt på flera veckor.

Jag vet att det är en väldigt lång väg, jag har tagit det första steget, men jag kan inte lova er att det inte kommer att bli två steg framåt, ett bakåt, ett åt sidan och några in på fel stickspår. Denna blogg är, och har varit, min ventil och kommer så att förbli. Jag kommer fortsätta att skriva ärligt om hur det går. Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa, även om det kommer vara dåliga dagar, blandade med bättre dagar!

Den dag jag slutar uppdatera här kommer vara en av två scenarion:

1. Jag känner att jag har lärt mig hur jag fungerar och Demonerna kan ta sig i röven
eller
2. Jag trillar dit ännu mer, skäms röven av mig, och vill inte att ni ska veta hur det egentligen står till.

Jag hoppas, och vill tro, att det blir alternativ nummer 1.

Nu är det snart helg, en väldigt välkommen helg. Denna vecka tog nästan kål på mig, men jag står upp fortfarande, och jag klarade det!

RÅCK ÅNN finisar - ni är bäst!

Ni är så fina!

2010-10-22T06:01:00.001-07:00

Tack för fina kommentarer och hejja-rop. Bara för att jag varit hos doktorn försvinner ju inte problemen automatiskt.

Ångesten är svår idag, Demonerna har fullt spelutrymme och för att dämpa den/dem har jag varit ute och sprungit.

Jag vet att jag inte ska, och jag vet att jag måste äta, men idag har jag inte orkat stå emot fullt. All energi gick åt till psykiatribesöket, och att mentalt förbereda mig för det.

Det är en underbar höstdag här, luften är klar, himlen blå, massa underbara färger! Jag fick på mig mitt myyyyyspannband och gav mig ut. Ville visa mig själv att jag fortfarande kan, efter onsdagens krashlandning efter 2km.

Jag skrapade ihop 5km på modesta 38.30, men vet ni vad? Jag joggade hela vägen! Det var de första sammanhängande 5km på lääääänge!!

Råck ånn, nu blir det uppåt och bättre!

- Blogging from my iPhone

Träffat doktorn nu

2010-10-22T03:49:00.003-07:00

Nu har jag träffat psykiatern igen. Han är en klippa, så nu blir det antideppmeducin, hjälp-med-att-sova-meducin och remiss till ätstörningsenheten.

Ett första steg så får vi se hur det går. Han lovade också att prata med min mentor, efter att jag pratat med henne nästavecka.

Jag behöver bara lite svängrum, en möjlighet att andas om jag behöver en dag!

Det känns lite bättre nu, men nu är Demonerna igång och tycker att jag är korkad som ber om hjälp, "vi" är inte sjuka...

Nu, vila! Klarade pediatriktenta (73%) och akut-muntan och det praktiska provet i barnmedicin, samt har skickat in min ATansökan.

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

Träffat doktorn nu

2010-10-22T03:49:00.001-07:00

Ajdå...

2010-10-21T12:54:00.001-07:00

Idag fick demonerna fritt spelrum. Har inte ätit något alls idag :(

Det var helt enkelt för mycket press och stress idag, men nu börjar jag skymta lite andrum.

Imorgon träffar jag doktorn, lite tumhållning emottages tacksamt!

Nya friska tag imorgon, iallafall försök till friska tag!!

Råck ånn!!

- Blogging from my iPhone

Nervös....

2010-10-20T09:25:00.001-07:00

... Och full av ångest.

Börjar bli netvös för fredagens möte med Doktorn. Vad händer om han säger att jag inbillar mig, att jag bara ska skärpa mig och sluta fåna? Ska det vara så här jämt då? Eller vad måste jag göra/säga för att visa att detta är något fel?

Har varit lite bättre idag, men med massiv ångest som resultat. Åt lite yoghurt i morse, åt en smörgås med ost&skinka till lunch och sedan en CK bar på eftermiddagen. Försökte träna, men det gick inget vidare. Sprang 2 km och trodde jag skulle falla ihop i en hög, gick till gymmet istället men så mycket folk att jag och Demonerna inte fick plats.

Nu har jag kommit hem och ångesten river och sliter i mig, Demonerna skriker "Ut och spring, 2 km är bara uppvärmningen...!!!". Får jag ligga under den där babianbajshögen en stund nu...?

Ellet ska jag Råck Ånn med pediatrikböckerna...?

Blogging from my iPhone

2010-10-19T13:11:00.001-07:00

Tur att det bara är några dagar till fredag nu! På fredag träffar jag Doktorn och jag hoppas att vi kan komma fram till något tillsammans. Jag ser inte fram emot det alls, men jag inser att jag måste. Jag känner mig löjlig och som en inbillningssjuk, jag är ju liksom inte underviktig precis...! Jag hoppas att jag kan sätta ord på känslorna och handlingarna på fredag, så att jag kan få en remiss till rätt ställe, lite antideppmeducin (schååååkelaaaaad utan ångest?! ;) ) och eventuellt lite akutmedicin till de värsta ångestattackerna...

Ytterligare en kväll med demoner och rastlöshet. Har återigen ätit nästan ingenting. En grov smörgås med avocado och skinka, två salta kex, 1 dl potatismos, en liten engeksk korv och 2 matskedar vita bönor. Och kaffe, massa kaffe...

Jag har pluggat idag och försökt förbereda mig inför morgondagens omdugga. Sedan blir det pediatriktenta på torsdag och sen är det fredag och farbror-doktor-dag.

Jag försöker att fokusera på bra saker, vad jag gjort bra, men idag blev det svårare!

RÅCK ÅNN finisar!! <3

Blogging from my iPhone

Sämre dag...

2010-10-18T13:22:00.001-07:00

... Men med en del höjdpunkter!

Jag klarade mitt praktiska prov, så det var skönt! Bara två tentor kvar denna veckan och sedan vila i helgen!

Maten har dock varit dålig idag. Igår kväll när jag satt och pluggade åt jag en liten skål med nachochips samt ca 15gr choklad. Utöver att jag åt bakad potatis med tillbehör tillmiddag.

Detta blev för mycket för mig och Demonerna att hantera och det var en orolig, sömnlös natt inatt. Idag har matintaget varit en cambridgebar vid lunch, en miniyoghurt med nötter samt en grov smörgås med lite cole slaw på. That's it...! :(

Jag vet att det är babiandåligt, men jag har inte orkat kämpa emot idag, praktiskt prov, rännande mellan avdelning och akuten samt rollspel med patientsimulator och sedan en pysselworkshop på kvälken blev helt enkelt för mycket.

Nu får vi se vad jag orkar prestera imorhon, och hur mycket demonresistens jag har då!!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Jag joggade en vända....

2010-10-17T09:19:00.000-07:00

...ute i den underbara höstdagen. Eftersom att jag hade fullt upp med att jogga och andas glömde jag att ta några kort *doh*. Det var helt underbart ute, luften är alldeles klar, träden är gula och röda, det är fortfarande tillräckligt varmt att inte behöva pannband och vantar, och solen sken från en klarblå himmel.

Att säga att jag hade kunnat jogga fårävvär är fel, det var lite kämpigt mot slutet av uppvärmningen (jag joggade som uppvärmning till gymmet) men det var skönt och jag kände hur huvudet rensades och Demonerna var tysta iallafall 15 minuter.

Anledningen att jag kastade mig iväg till att träna iallafall var tyvärr Demonerna. Jag åt ju frukost i morse, och sedan även 6-7 salta kex med mjukost på till lunch/mellis. Detta räckte tyvärr för att trigga all ångest igen, och till slut stod jag inte ut utan drog på mig träningskläderna och for iväg.

När jag kom hem tog jag en lång dusch och nu känner jag mig nästan ok igen. Jag lovar att jag ska försöka äta middag och att jag får försöka mig på Demon-resistens senare ikväll då jag måste plugga satan inför mitt praktiska prov imorgon! (Några barnläkare som läser detta som kan ge tips på vad jag måste komma ihåg att fråga om i en pediatrikanamnes?!)

Kollade för skoj skull upp hur långt jag sprang idag...
Faktiskt blev det 2 km på 12 minuter?! 6 min per kilometer?!
Det var ju himla käckt, och inte så konstigt om det kändes lite tungandat på slutet!

Nu SKA jag öppna pediatrikboken och försöka läsa lite, det är så mycket att jag vet inte ens vart jag ska börja....!

Råck ånn och hoppas ni har en underbar söndagseftermiddag/-kväll!

Nu får detta bli en bra dag!!

2010-10-17T02:43:00.001-07:00

Efter att jag legat och vändigt och vridit mig halva natten, fick jag äntligen lite ro och kunde sova en stund. Det var mycket tankar och mycket Demoner igår kväll och natt. Mycket funderingar över vem jag är, vad jag vill och vad jag har för ambitioner med livet. Jag vet, inte det bästa att fundera över när klockan är miss-i-nassen och man borde sova.

Imorse när jag väl släpade mig upp, och bestämt mig för att hoppa över akutskiftet idag, gjorde jag ett aktivt val. In i duschen, göra mig iordning, fixa kaffe och två grova smörgåsar med avocado och skinka och en med ost och gurka. Satte mig vid datorn och alla böckerna och läste några bloggar, drack mitt kaffe och bestämde att idag måste bli en bättre dag.

Jag är trött, hela vägen in i själen. Jag är trött på Demoner som river och sliter och det känns som om de äter upp mig inifrån. Jag vet att det kommer ta lång tid att lära mig leva med mina Demoner, lära mig hur jag ska få dem att hålla tyst och hur jag ska göra när ångesten sköljer över mig. Det kommer bli en lång resa, och jag vet att det kommer vara bra dagar och dåliga dagar. Tröttheten gör att de dåliga dagarna tar över,
och gör mig mer mottaglig för Demonerna.

Alla ni som läser och kommenterar - TACK! Ni anar inte vad det betyder.Jag läser och försöker ta till mig det ni skriver, vilket ibland är lätt, ibland svårare. Jag ser inte vad ni ser, jag ser inte prestationerna som ni beskriver. Jag tycker mig inte ha gjort något extraordinärt inom något område, något som vissa skulle säga var fel.

Ni är bäst - jag har världens bästa bloggläsare!

Råck ånn - nu blir det barnmedicinplugg!

Nu blev det jobbigt igen..

2010-10-16T09:24:00.001-07:00

Demonerna höll mig vaken nästan hela natten efter att jag ätit den där middagen...

Vet ni vad? Jag känner mig som en hysterika, någon som fiskar uppmärksamhet och som är ett helt hav av neggoenergi... Inget skojigt och massa mer dåligt samvete!

Idag bad jag maken ta två helkroppsbilder på mig för att se om jag fattar då... Nejdå, det enda jag ser är dåligt och väldigt stort och fel. Att man kan vara så felskruvad i huvudet?

Demonerna river inuti nu, jag har ätit lunch och det räckte för att trigga idag, förmodligen för att jag är trött och stressad. Dagens vinst får bli om jag lyckas hålla mig ifrån att tokträna för att kompensera!

Nu måste jag försöka skriva mon jäkla ATansökan och svara på några töntiga frågor!!

Råck ånn finisar!

- Blogging from my iPhone

Jag 1 - demonerna 0

2010-10-15T12:44:00.001-07:00

Kolla, jag åt lite middag!!

Litet steg för mig, stort steg mot Demonerna!!

- Blogging from my iPhone

Lite bättre...

2010-10-15T11:08:00.000-07:00

...men långt ifrån bra.

Började dagen med ett långpass på gymmet, över- och underkropp samt core.
Skönt att vara där tidigt idag, eftersom att förra gången jag var där, var det så mycket folk att man knappt kunde röra sig. Inte bra för mig och mina rädslor, samt mina demoner ;)

På väg hem från gymmet vaknade Demonerna till liv på riktigt. Skrek och gapade och tyckte att jag inte skulle äta något nu, när jag varit på gymmet och förbränt liksom. De ville också att jag skulle ge mig ut och springa en vända nu när jag liks var i farten. Jag började faktiskt, men ångrade mig efter en kilometer...

Det krävdes ordentligt med viljestyrka att fara hem, duscha, göra sig iordning, sätta igång kaffebryggaren och göra sig en grov smörgås med avocado, räkor och lite gräddfil.

Efter att jag ätit den var det fullt ös medvetslös på Demonerna. Shit så de härjade! Jag ignorerade så mycket jag orkade, åt till och med en CK bar på sena eftermiddagen, tillsammans med eftermiddagskaffet. Tog lite kort på mig och min finaste Demonjägare Mozart. Vi ser ju nästan glada ut liksom, ja eller Mozart ser mest ut som om han vill rymma :)

Men nu har jag brakat ihop igen, nu pallar jag inte att stå emot ångesten som formligen sköljde över mig. Det river och sliter inuti, jag försöker mota bort det med plugg, ATansökansskrivande och läsande, men jag vet inte om jag orkar. Maken försöker truga med tortillia till middag men just nu mår jag bara illa och vill gömma mig under en babianbajshög och självdö.... *insert mental image liksom*

Vi får se hur resten av kvällen går, jag hoppas jag kan överlista demonerna och ångesten och kanske äta lite middag...

RÅCK ånn alla finisar!!

Igen...

2010-10-14T10:27:00.000-07:00

.....Demonerna tycker det här är skitkul...! De dansar och skuttar och hoppar och talar om för mig att jag suger babianpung typ. Igår när jag satt och försökte skriva klart min patientpresentation så åt jag faktiskt lite. Jag åt en halv korv och lite potatismos till middag med Adam, och sedan 5-6 timmar senare ett paket med nudlar, och en liten ask med russin.

Sen var det Demon-hunting hela natten, hade svårt att sova, vred och vände mig, ältade och funderade på om jag kunde träna tidigt på morgonen för att göra av med det så att säga. Jag somnade inte förrän väldigt sent och tog således sovmorgon = ingen träning.

Idag har det varit patientpresentationsredovisning (maj lård vilket långt ord) och sedan några timmar på akuten. Har fortfarande inte ätit mer än 3/4 CKbar och tre kex med lite mjukost på. Jag vill inte, men samtidigt är jag trött på mig själv, och på att jag är så styrd av detta. Innerst inne frågar jag mig själv om jag är inbilllningssjuk, och egentligen är alla sådana här?

Ångesten river i mig nu, jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen, men jag tror att jag måste försöka sätta mig ner och börja plugga inför tenta och praktiskt prov som jag har nästa vecka. Sen måste jag skriva min ansökan till AT och se till att den är tillräckligt bra för att skicka in i början av nästa vecka. Och så plugga lite för om-muntan i akutmedicin. Det borde väl hålla ångesten i shack...?

Sen vill jag säga TACK till alla som kommenterat, skickat mail och facebook:at. Ni förstår inte hur mycket det betyder för mig, jag känner mig enormt bortskämd och lyckligt lottad, och önskar att jag inte var så körd i pallet och gör så här mot mig själv. Logiken är redan borta, jag resonerar inte logiskt vilket gör att det blir så mycket svårare, och därmed också knäppt för mig att försöka förklara. Men TACK, från botten av mitt hjärta! <3

Nu, Demon-fighting och ångestutdrivning medelst pluggande!

Råck ånn!!

Förlåt....

2010-10-13T10:02:00.000-07:00

....men nu blir det ett till Demoninlägg...

Idag hade jag munta, något som jag fick reda på igår så jag var inte så där fantastiskt väl förberedd imorse. Var tvungen att gå upp i ottan för att komma dit i tid och sedan var jag nog lite nervös, så det blidde ingen frukost, bortsett från kaffe och en halv CKbar.

Muntan gick sugdåligt, och Demonerna hoppade och skuttade och berättade för mig att jag sög babianpung... Om jag vill får jag göra om muntan nästa vecka, annars så kan de skriva i min "end-of-block-evaluation" att jag inte var så bra på muntan och inte kunde vissa saker.
Så jag vet inte.... jag skulle kunna nöja mig med detta och låta det stå på min utvärdering. Problemet är att jag missat en del undervisning, så jag kommer att ha svårt att bli godkänd om jag inte gör bra ifrån mig....

Grejen är att det är MASSOR att göra i två veckor, jag vet inte riktigt hur detta ska gå och jag kände hur jag bara ville lägga mig ner och självdö på fläcken.

Detta resulterade givetvis i att jag inte åt någon lunch, eller något mellanmål och först nu har jag ätit 3 salta kex med lite mjukost på och en liten ostbit. Så där ja, bra där... eller hur det nu var?

Jag har nu en presentation att skriva inför imorgon, måste fixa med min ATansökan som inte fungerar nu på grund av datastrul, sen har jag en tenta (praktisk + skriftlig) nästa vecka. Och så några akut-skift på det.
Jag går sönder....

Mat, nej inte idag... Ångesten är för jävlig redan....

Råck ånn
förlåt att det inte är mer skojig läsning här just nu, detta är det enda stället jag kan skriva utan att behöva censurera!

Ytterligare demondans....

2010-10-12T11:48:00.000-07:00

Det blev ingen bra dag idag heller. Jag hade väldigt goda intentioner imorse. jag gjorde en lunchlåda med en sallad och parmaskinka, några frukter och en yoghurt.

Till lunchen åt jag halva salladen och 4 skivor parmaskinka, och senare även ett päron och yoghurten med lite nötter. När jag kom hem gjorde jag misstaget att ställa mig på vågen. Ångesten slog till som en slägga i huvudet och magen och jag kastade mig iväg till gymmet.
SJU MILJONER människor var det där och det som vanligtvis tar en timme,
tog idag nästan två timmar.

(slagen hjälte....)

Nu är jag hemma och jag vägrar äta middag, jag pallar det inte om jag ska ha ork att även läsa inför ett prov jag har imorgon (som jag inte visste om = har inte läst alls mycket).

Ångest var det ja..... Råck ånn liksom!

Dagens intag....

2010-10-11T14:32:00.001-07:00

...har väl inte varit så jättebra, men det har räckt för att jag ska haft dansbandsgala med Demonerna....

Detta inlägg kommer inte bli särskilt klämkäckt och piffigt, utan bara en summering av en dag med massa tankar och funderingar och ångest....Jag sa att detta får bli min ventil, och så får det bli!

Jag vaknade lite senare än vanligt, med en huvudvärk av rang! Drack en stor kopp kaffe, och åt en grov macka med avocado och parmaskinka. Sen fixade jag med en massa admin-grejer som behövde göras, och försökte läsa lite. Iväg och träffa Fran och dricka kaffe och dissekera frågorna på vår ATansökan. Givetvis strular internetsidan med min ansökan så det stressar mig en del också.... !

Åkte hem och kände intensivt att jag INTE ville äta. Tvingade mig att äta lite naturell yoghurt och lite nötter, samt två riskakor.

Iväg och leda en workshop, dricka sig lite kaffe och kackla strunt med de fina, goa damerna som kommer dit varje vecka! *hjärta*

När jag kom hem insåg jag att jag måste försöka äta något, far åt h-te med Demonerna. Så jag åt köttgryta med Yorkshirepudding, och nu sitter jag här och önskar jag kunde få ge mig ut och springa eller powerwalka eller något ännu värre för att kompensera det som ligger i magen....

Usch vad jag är trött, och less. Ångesten river inuti mig och jag vill bara få lägga mig ner i en hög och gråta som ett barn, gråta och hulka och snora... Låta ångesten riva och slita mig i stycken innan jag känner lugnet lägga sig igen....

Allt det, innan det är dags för en ny dag igen, förhoppningsvis en bättre dag än idag.....

Råck ånn finisar - ni gör att det är värt det, och gör att jag kämpar vidare!!

Små steg i rätt riktning....

2010-10-10T05:14:00.000-07:00

TACK för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg om demonerna. Ni anar inte hur mycket det betyder att ni kommenterar och att ni bryr er om hur JAG mår och hur jag ska gå vidare. En kommentar i någons blogg kankse inte verkar vara så himla mycket för världen, men för mig betyder det mycket, så TACK!

Igår var en dålig dag, mycket ångest, mycket funderingar och mycket tillbakahållna tårar. Ibland undrar jag om "läkarsjukan" kommer att ta över mig här hemma också, dvs att läkare bara får gråta när man låst in sig på toa...? Att man alltid ska vara stark, alltid klara allt och alltid vara den som reder upp åt alla andra?

Jag tog en lång powerwalk/jogg med Mozart 25:e symfoni i lurarna (på repeat), lyssnade på dramatisk musik med mycket känslor och försökte mota bort alla elaka tankar. Det gick väl sisådär.... När jag kom hem fick jag support från finaste vännerna och jag satte mig och åt en halv smörgås med avocado och lite skinka på. Tårarna hängde tunga bakom ögonlocken och Demonerna dansade shottis och garvade röven av dig...

Jag satte mig och planerade nästa veckas mat, tillsammans med maken, och vi for iväg och handlade tillsammans. Bara att handla räcker för att trigga ångesten, när jag tänker på att någon måste äta maten vi handlar... Jag åt iallafall lite 10-12 räkor i tikka masala sås till middag, och lite naanbröd, och några prawn crackers (har INGEN aning om vad det heter på svenska!!). Innan jag skuttade i säng blev det en satsumas och en liten bit ost.

Ingen lysande dag på något sätt, men imorse bestämde jag mig för att IDAG skulle bli en bättre dag! Gick upp, gjorde en fin-smörgås på jättegrovt bröd, med avocado och skinka, och en stor kopp nybryggt kaffe. Åt och försökte mota bort alla kompensationsidéer. Städade garderoben och slängde ungefär 3 svarta sopsäckar med för stora/för gamla/för fula kläder.

Efter ca 1,5 timme åkte jag till gymmet. Efter min tur ute igår så kände jag att jag ville prova att jogga lite. Upp på löpbandet (fortfarande världens dummaste uppfinning....) och prova sig lite. Och det kändes bara SKÖNT och bra. Varenda liten fiber i hela kroppen ville FORTSÄTTA. Jag joggade på i ett lugnt tempo och avslutade med 6min/km tempo och jag ville bara MER! Men, jag var där för att lyfta skrot, så av bandet och köra både över och underkropp idag eftersom att jag inte varit på gymmet något mer den här veckan.

Nu har jag kommit hem, trött i musklerna men har åter fått känna den där underbara känslan av att jag KAN göra något, och kan göra det bra!

Nu lever vi på den känslan resten av dagen tack. :)
RÅCK ÅNN!!!

Demonerna tog över....

2010-10-09T03:51:00.000-07:00

....och det är därför jag inte varit bloggandes på ett tag. Mitt förra inlägg här på bloggen nämnde mina Demoner, och även vad de brukar göra. Efter det inlägget skrevs tog de överhanden och jag har haft några riktigt jobbiga veckor.

Tack vare underbart fina vänner, som tagit tag i saker jag inte själv orkat, hoppas jag nu att det kan få komma att vända, steg för steg.

Mina demoner kommer från senare delen av tonårstiden. Jag tränade mycket, åt inget, och hungerskänslor var en form av belöning. Lyckligtvis vände detta innan jag blivit ordentligt dålig, och jag kom aldrig ner i en så låg vikt att folk började lägga märke till det. Att ätbeteendet var helt kajko var det ju inget snack om, men det plockades inte upp på det sättet eftersom att jag under hela tiden hade ett normalt BMI. När jag vände detta beteende förra gången så slog det över åt andra hållet, och resten av DEN historien vet ni redan.

Den här gången krävdes det inte så mycket för att tippa över. Skolan/Universitetet är sjukt jobbigt just nu. Jag har redan börjat stressa över våra Finals som kommer i april/maj och utöver att man måste se till att läsa till DEM så måste man ju se till att man är tillräckligt mycket på sjukhuset för att inte kugga delkurserna. Utöver skolan har det varit mycket hemma, mycket att göra och mycket att fixa med. Jag har känt mig sliten och dragen i, och mitt enda sätt att ta kontroll, var (och är) att ha kontroll över mat och träning.

Denna veckan har varit en nattskiftsvecka, vilket har varit slitigt och jobbigt. Inte så mycket att göra vad gäller skrik-och-panik-trauma, utan mer rutinsaker och då blir det lätt lite långsamt. När jag har jobbat natt så har jag insett att det går inte att träna också, för jag orkar inte. Att det sedan varit en del annat har gjort att det varit praktiskt omöjligt att träna om jag ska ha fått sova något överhuvudtaget.

Långsamt långsamt har jag börjat äta lite igen, att gå från att äta inget, till att försöka äta är inte lätt. Dels rent fysiskt då magen säger ifrån, men också psykiskt. Demonerna dansar jitterbug och tycker att jag misslyckats (vilket de redan visste och gladeligen talar om för mig) och gör att mitt humör går i botten. Jag försöker undvika att falla för impulserna att tokträna eller göra annat dumt för att "motarbeta" den lilla mat jag faktiskt stoppar i mig.

Innan någon blir alldeles galen och skriker åt mig, så kan jag säga att JA, jag har en inbokad tid med Farbror Tokdoktor om två veckor. När jag kommer dit får jag prata med honom om hur vi ska göra. Jag är inte dum på något sätt, och jag fattar att det jag gör är fel. Det bästa sätt för mig att förstå det är när jag slutar vara logisk i mitt tänkande. Logiken försvinner och jag tänker inte rationellt. Lyckligtvis brukar jag kunna "gå ur" och kolla på mig själv utifrån och då se att jag inte tänker längre.

Och ja, jag känner mig störtlöjligt och fånig, och jag vet att folk tänker "ja men vad fan, det är väl bara att äta..". Det handlar inte om maten, det handlar om kontrollen i att vinna över kroppen, att vinna över hunger, på samma sätt som det handlar om att flytta sitt fokus när man tränar, att kunna träna igenom smärtan eller tröttheten. Jag läste en artikel om just detta och kombinationen ätstörningar och folk som tränar mycket/hårt/för prestation. Personligheten hos en idrottare som tränar för prestation är klart i farozonen för just störda ätbeteenden eftersom att de har kapacitet att just flytta sitt fokus.

Så jag kommer att finnas här, detta får bli en ventil utåt, men jag hoppas och önskar att ingen väljer att racka ner på mig och försöka läxa upp mig. Tro mig, jag har tillräckligt med sådant runtomkring mig nu. Jag VET att det jag gör är fel och dåligt, men jag måste få ta en sak i taget och inte försöka ändra allt på en gång.

Och vet ni vad det värsta är....?
Varje gång jag ser mig i spegeln, ser jag något som är som innan jag opererade mig, även om detta är vad det ser ut som nu.... *pekar nedåt*

(och jag VET att jag ser ut som en skolfröken ;) )

Nu ska jag sätta mig ner och försöka skriva en ordentlig lista för nästa vecka vad gäller mat. Om jag har en lista, har jag kontroll och då kanske jag kan ta mig för att faktiskt äta!

Jag är inte besegrad än, nu blir det lite AC/DC och KISS som glad-musik!
Råck ånn!

Jag är här, jag är här.....

2010-09-25T01:19:00.000-07:00

Hoppla, det blidde lite tokigt mycket att göra i veckan!
Har varit på IVA den här veckan, och babiantrivts - kanske man skulle bli "GasPasser" när man blir stor...?

Eftersom att jag har insett att jag måste planera mina veckor noga, har denna vecka varit minutiöst planerad för att jag skulle hinna allt jag tänkt. Jag har hunnit med en del träning, en del pluggande, en del jourande, workshop på pysselaffären samt en del annat.

Vad gäller vikten, joråserrusåatt.
Det har varit fortsatt jobbigt. Jag är hungrig och lite trött, men motar bort tankarna. Enda problemet nu är att en del av de väldigt gamla demonerna har vaknat till liv igen, de där som sitter på axeln och säger "låt bli att ät, du behöver inte äta alls....".
Samma demoner som garvade röven av sig när jag var och vägde mig hos min konsulent och jag bara hade gått ner 0.6kg på 2 veckor på ren kur...

Jag har funderat MYCKET den sista veckan, funderar på vad jag vill och vad som är viktigt för mig. Min rädsla är dock att jag inte VÅGAR börja äta igen, inte innan jag har kommit ner dit jag vill. Jag vet att det är knäppt, och att jag nog skulle behöva en del terapi vad gäller detta, men tro mig, jag väntar på det... Låååååååång kötid!

Träningen ÄR viktig för mig. Endorfinerna gör att jag mår bättre, och jag blir mycket mer effektiv när jag läser. Att känna att jag blir bättre (även om det "bara" handlar om att kunna göra några fler magmuskelövningar jämfört med dagarna innan, så räcker det för mig), att veta att jag mår bättre inuti kroppen när jag tränar och att jag förmodligen håller mig friskare genom att träna är ESSENTIELLT för mig!

Vikten är viktig (shit så rolig jag var där dårå....). Jag kanske är besatt av siffror och sådär, men det ÄR viktigt för mig. Problemet nu är att i dagsläget är det kanske inte helt hälsosamt, men lets face it people, det är ju knappast så att jag svälter....!

Jag fortsätter som jag gjort hittills, ett tag till. De dagar som blir för jävligt hungriga kommer jag äta protein och grönt i en liten mängd, men ändock för att känna att jag får i mig lite mer än bara sopporna och 400 kcal. Träningen fortsätter som jag kört nu, vilket är 3 gånger på gymmet per vecka, och sedan 1-2 konditionspass (cykel/powerwalk/jogging). Den minutiösa planeringen får även den fortsätta, för utan den fungerar jag inte alls, det blir kackolajbans om jag inte planerar i förhand, och OM det står i kalendern, ja då brukar det hända!!

Här bjussar jag på bild på en frulle-Annika. Kaffe mixat med vaniljshake och en flarra vatten!
Hoppas ni alla har en fin helg, jag siktar på plugg och lite träning!!

RÅCK ÅNN!!!

Sisådärja!

2010-09-18T10:06:00.001-07:00

Igår hade jag en sjukt irro kväll, vet inte riktigt varför men jag vara bara nere och less och uttråkad och allt på en gång. Kan ha varit så att det var PMS, samt lite dåligt samvete för att jag inte pluggat ordentligt under veckan.

Så idag var det dags att ta fram The Pannben!
...måste säga att det är jäkligt smidigt att man kan använda Pannbenet till fler saker än träning...

Packa ihop alla pluggsaker, koka en stor kanna kaffe, fixa en matsäck till Tony (som jag skulle hjälpa) och iväg till SjukaHuset. Sen satt jag banne mig i 6 timmar och PLUGGADE!

Hem igen och tvinga upp maken på träningscykeln (jag lär ju inte få pris som snällaste fru liksom...) och sen på med mina egna träningskläder.
Maken körde 30 minuter medan jag fånade mig med kameran....

Kolla så fin jag var innan jag hoppade upp på cykeln...

(To my husband: You know I love you, you geek!!)

Nåväl, man får inte roligare än man gör sig liksom!
Iallafall... Upp på träningscykeln och brände på så mycket jag orkade. Jag märker att kurandet börjar ta ut sin rätt. Mjölksyran kom mycket tidigare än vanligt och jag fick verkligen kämpa mig igenom de tyngsta intervallerna. Så här såg displayen ut när jag var klar
(och jag trillade ihop i en blöt fläck på golvet....)

Nu ska jag strax hoppa in i duschen, dricka babianmycket vatten och sedan se fram emot en kopp kaffe och en CK bar framför en film! Myskväll med maken helt enkelt!

Råck ånn alla finisar!!!

Wooohaaaaa!

2010-09-17T03:18:00.000-07:00

Jag gjorde det!
Alltså, jag har haft ont i mina lår sedan i lördags när jag var på gymmet första gången. Träningsvärken har gått över till en mycket dov och intensiv värk på lateralsidan av låren.
Denna smärta har gjort att jag knappt tagit mig upp och ner för trappor etc och jag har funderat på vad det kan vara.
Under veckan har jag försökt gå så mycket som möjligt för att mjuka upp och kunna strecha ut. Fortfarande ontigt.

Träffade min PT (eller ja, gyminstruktör är väl mer rätt epitet) och han tror samma som jag, nämligen att jag har tighta iliotibial bands. Nu ska jag skaffa en foamroller och rolla, samt tokstretcha!

Trots att jag hade ont och var rätt anti imorse, så släpade jag mig iväg.
Inledde med 10 minuter snabb gång på löpbandet (sicken jävla urbota korkad uppfinning för övrigt...) och sen drog jag igång med mina övningar.

Jag provade utfall och benböj men det klarade jag helt enkelt inte. Det gjorde så ont och jag vinglade mest och trillade för att jag inte klarade att hålla emot när smärtan kom.
I det här läget blev jag lite nedslagen faktiskt, jag kände mig rätt värdo.

Då plockade jag fram det tjocka Hanssonska pannbenet igen och gjorde ALLA andra benövningar, trots smärta, och jag gjorde banne mig ALLA reps och sets! Halv-hög på pannbens-endorfiner (shut up people - det ÄR ett riktigt ord.....) så gav jag mig på magövningarna.

Vanliga sit-ups och medicinsbollshävning för sneda magmuskler avverkades först. Sen kom hat-övningen. Ligga på rygg, upp med benen i luften, sänka ner mot marken och upp igen. Första gången jag gjorde detta klarade jag 1,5..... I dag gjorde jag 4 + 4 + 5!!!!!!! WOOOOOHAAAAA!
Jaja, jag vet, killen brevid mig gjorde väl 40, men vad fan....

Avslutade med 15 min gång/jogg/spring för att värma upp musklerna lite till innan jag körde en LÅNG stretch!

Hem, duscha sig, sminka sig, kaffa sig och nu dricka shake.

Idag är det inte bara ni som får RÅCK ÅNN - idag RÅCKAR jag med!

Ny vägning och glad-tröjan!!

2010-09-16T03:14:00.001-07:00

Nu har det gått en vecka sedan jag kom hem till England igen. Första morgonen hemma igen, hoppade jag upp på vågen för att få en ny referensvikt. Idag var det alltså dags för att väga sig igen.

För att summera veckan så har den varit rätt jobbig. Jag har varit väldigt hungrig, främst beroende på att jag tränat ordentligt igen. Jag har tagit bort ren jogging/springning, men lagt till lite gymträning (allt det här fladdret måste shapeas upp liksom) och längre powerwalks med jogginginslag. Jag VET att jag är hungrig för att jag tränar, jag är inte dum på _det_ sättet. Grejen är dock att demonerna säger att jag mår bäst om jag inte äter och bara tränar... Det kan vara svårt att greppa hur någon som varit så överviktig som jag, har demoner av den här karaktären. Tro mig, jag har svårt att fatta det själv...

Till historien hör även att jag har slutat äta mina antideppmediciner, för jag blir så enormt zonkig av dem på morgonen. Träningen ger mig så mycket mer energi och välbefinnande att jag för tillfället substituerar antideppmedikamentena med träning istället. Win win liksom...

Gymmandet, ja vad ska man säga.... Jag fick väldigt klart för mig att jag är mycket svag i vissa delar av kroppen, främst rumpan/ryggen och axlarna. Tränaren fick mig att göra utfall och benböj och jag svär att jag knappt tog mig upp ur sängen i söndags, och ända sedan dess har jag haft så ont på laterala sidan av låret att jag knappt tagit mig upp för trappor (eller ner för den delen) samt har haft lika mycket spänst i steget som en 95åring med artrit... ;) Det blir säkert bra om några veckor dock, jag måste säga att gym är inte riktigt min grej, men jag MÅSTE stärka kroppen för att skydda leder och framförallt min rygg.

Vägningen då, ja vad ska man säga.... jag är besviken.
Jag VET att det går neråt, don't get me wrong liksom, men för allt hard work önskade jag att det var liiiiiiiite mer! :)

Vikt förra veckan: 86.1kg
Vikt idag: 85.2kg (-0.9kg)

Idag har jag varit ute på en powerwalk/jogg vilket var himla skönt, men herreminjeeeee vad jag är stel i vänster lår. Jag grundade till och med med ipren för att ta bort det värstaste onda, men ändå så känner jag av det ordentligt... Nåväl, massa strechande och sedan tänkte jag införskaffa en skumrulle så att jag kan massera iliotibialis och se om det är DET som gör att jag har så ont? Det är liksom inte i muskeln jag har ont, utan längs med hela utsidan av låret...

När jag var ute idag hade jag iallafall min gladtröja på mig, dock UNDER luvtröjan, men ändå!
Tettiz - this one is for you!!!

Det var allt för nu, en dusch, en kopp kaffe, en kanna vatten och farmakologiböckerna...
RÅCK ÅNN!!!

Gym och hunger

2010-09-11T11:42:00.000-07:00

Idag hade jag bokat möte med en tränare på gymmet. Jag hade bett honom om styrketräning som ska göra mig till en bättre joggare/löpare. Jomenserrusåatt....

Han hade verkligen ansträngt sig att fixa två bra pass; ett med ben/rumpa + mage/rygg, samt ett med överkropp +mage/rygg. Utöver detta blir det 30 minuter konditionsträning på slutet.

Jag kan säga att efter att vi gått igenom hela programmet (dvs ett set per övning och inte tre som programmet egentligen innehåller) så var jag rätt mör. Jag inser hur svag jag är i vissa muskelgrupper och hur mycket jag blir påverkad av min "dåliga" rygg. Nåväl, nu har jag en plan så nu är det bara att tuta och köra.

Träningen får mig att må bra, jag blir mindre rastlös, ångesten hålls i schack MYCKET bättre och jag får mer motivation att göra andra saker. Problemet när man kurar är dock att träningen gör att jag blir hungrig...

Jag har nu varit hungrig sedan igår vid lunchtid. Jag har ätit mina shakes/bars som jag ska och druckit babianmycket vatten, men ändå så kurrar mage och jag är ett aggigt monster.

Jag vet att man kan träna på längre intensitet, men för att vara helt ärlig så känns det som om jag saknar något då, det känns inte som om jag får träna på riktigt. Jag vill känna mjölksyran pumpa, känna svetten rinna och pulsen vara riktigt hög - det är först då jag mår bra. Visst handlar det om kontrollen, det är jag helt på det klara med, men det är så jag fungerar.

Fick ett tips att dela shaksen, vilket inte är en dum idé, och något jag ska kolla lite på imorgon. För nu kämpar jag, nu flyttar jag fokus och bygger pannben så att det sjunger om det. I dagsläget känns ett maraton som något jag skulle göra på en pisskvart och utan någon ansträning i jämförelse med att tampas med riktig hunger. Nu är det ju inte så, det vet vi ju, men det är den mentala delen av allt som kommer tillbaka till mig.

Sen vill jag rikta ett stort grattis till alla som löpt Stockholms halvmara idag - attans bra jobbat och jag har tänkt på er flera gånger under eftermiddagen!!

Nu blir det den sista cambridgebaren för idag, och en kopp kaffe. Sen får vi se om jag ens orkar vara vaken så mycket längre. När man sover känner man inte att man är hungrig......

RÅÅÅÅÅÅCK ÅNN!!!!

Förtydligande och ytterligare träning!

2010-09-10T06:07:00.000-07:00

Ni är för söta!! Tack för fina kommentarer och tankeställare!
Jag vet att jag inte kan förvänta mig för mycket nu när jag inte käkar mer än 420 kcal per dygn, men jag är så envis att det spelar liksom ingen roll.
Min personliga tävlingsmänniska tjurar ihop fullkomligt liksom.

Igår tog jag dock tag i något som jag länge funderat på, ett gymkort. Jag har kollat upp diverse gym i närheten av oss, men alla har kostat från £50 och uppåt per månad... JOmenserrusåatt! Nu kollade jag universitetet och för en engångssumma på 1500kr får man träna ALLT
(inkl simning och gruppklasser) i ett helt ÅR!!
Taget, sa polisen!

Idag var jag där och träffade en tränare. Han ska lägga upp ett program till mig, och så ska jag träffa honom imorgon morgon för att gå igenom alla övningarna. Sen träffas vi igen om ca 6-8 veckor och utvärderar och gör nytt program. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva käka soppor nästa gång jag träffar honom, så det blir en fin spark i baken! :)

När jag liks var där idag så skuttade jag upp på löpbandet. Jag tänkte på vad alla sa till mig igår, nämligen att jag käkar banne mig inte mycket och det är inte så konstigt om man inte har så bra stuns i benen när man bara matar in pyttelite.
Man kan inte köra Ferrarri på biogas liksom!

Jag körde 30 minuter, drog ihop 3,9km och gjorde det på ett intervalprogram med massa backar. De sista två minutrarna var det ingen lutning och då drog jag upp bandet till först 8.5km/h och sedan 9.5km/timme (SNABBT för att vara mig, skämsfart för andra) vilket jag klarade. Kändes helt ok och mitt självförtroende återfann sig lite.

Sålly för mitt tråkinlägg igår, jag var bara sååååå besviken!

Sen måste jag förtydliga att det var inget FEL på Nike+GPS, det var bara att jag drog in i kur-väggen och inte kan springa i samma hastighet som tidigare. Jag har kollat upp mina senaste rundor innan den igår och det stämmer på kilometer och tid, så det är helt enkelt kuren som talar. Applikationen som sådan verkar bra och gedigen och om jag bara skaffar ett pulsbälte så är jag åll sårted!! :)

Råck ånn lavvers - nu är det HEEEEEELG!

Nike+ GPS, nya dojjor och en premiär!

2010-09-09T09:58:00.000-07:00

Så där ja, vad ska man säga...? I det här inlägget blir det en liten snabb recension av de nya dojjorna, Nike+ GPS samt en liten segerdans :)

De fina skorna som jag köpte på löplabbet är galet sköna, inget skav, inga blåsor, inget ont i vaden - perfekt helt enkelt! Nu har jag provat dem i två omgångar och inga känningar av något! HURRA!!!!!

I samband med detta inköp fick jag ett email från Apple. De har introducerat en GPS variant av Nike+. Eftersom att jag svurit långa, svavelosande ramsor över kalibreringen på min Nike+ så kände jag att det var en helt klart intressant app att testa. Jag laddade ner den och kollade in den lite snabbt innan jag for hem till England. Idag kände jag att det var dags att prova den...

Jag gav mig iväg på en liten joggingtur, min vanliga runda och jag siktade på att springa 30 minuter. Eftersom att jag äter soppor, samt inte har sprungit så där jättemycket på sistone, kändes det rätt lagom. Kroppen var inte helt med, trött och lite snabb puls redan från början.
Kämpade på, men blev mer och mer nedslagen av tiderna och kilometertiderna. Rundan slutade nästan i tårar då jag knäppte av timern efter 30 minuter och jag inte avverkat mer än 3.6 km. En kilometertid på över 8 minuter.
Här var tårarna inte långt borta kan jag säga....

När jag gått hem, strechat och tjurat, satte jag mig vid datorn och dubbelkollade på min vanliga GPS-sida. Rundan var närmare 3.9km så kilometertiden ändrades till 7min och 45s, vilket är nästan 70sekunder sämre per minut mot min förra vända..... Så där ja, då fick man på papper att det inte var så himla bra iallafall.
Var för bra för att vara sant att jag sprang på mindre än 7 minuter per kilometer.

Nåväl, när jag tjurat lite till kom jag på att jag ändå har något att fira idag!

För första gången sedan jag vet inte HUR länge, har jag tränat i en hyggligt tajt tröja (fast med ett in-hållande linne under) samt KORTA cykelbyxor. Jag bemästrade min rädsla och gav mig ut och hoppades att ingen skulle göra narr av mig på vägen. Efter att ha sett mina vader på löplabbet var jag väl inte hysteriskt sugen på att visa upp dem, men jag tänkte
"Itt iss navv år näääävver!"

Återigen, röven ser mindre ut från sidan *fnissar*

Så även om jag fortfarande är grinfärdig över joggingturen, så jublar jag över att jag vågade, och att jag gav mig ut i kläder som faktiskt passar vädret, och inte bara mitt knäppa sinne!

Råck ånn lavvers - nu kör vi!!

Dag 16.....

2010-09-08T01:57:00.000-07:00

Helt galet vad tiden går fort.
Nu sitter jag här och väntar på finaste Stina som ska skjutsa mig till flygplatsen!

Jag har haft underbara veckor, med semester, fixande, vila och lite tränande (mer än vad jag trodde för att vara ärlig!!) Att jag sedan även kom igång med kurandet är ytterligare plus i kanten. Det blir väl en av de första semestrarna när man kommer hem och väger MINDRE än man gjorde innan semestern!

Sen vill jag också skicka ett tack till alla som jag träffat när jag varit hemma, all inspiration jag fått, alla underbara fikor och även alla ni som kommenterar här - ni är BÄST!!

Bjussar på en flygklar Annika på bild. Nu börjar jag själv se lite skillnad i ansiktet också. Det är så själva attans att man ska svälla upp som grodan Boll på anabola i ansiktet så fort man lägger på sig lite vikt!

Jag återkommer med rapport om nya fina joggingdojjorna när jag kommer hem!

Tills dess - RÅCK ÅNN!!!

Löplabbet & Dejt

2010-09-07T00:22:00.001-07:00

Igår var jag inne en vända till stan, dels för att träffa några pysselvänner, men sedan också för att träffa Ellinor på Löplabbet. Målet var att fixa ett par dojjor innan jag åker hem till England igen!

In på löplabbet, ångesta sig lite för alla galet vältränade människor, ångesta sig lite över eventuell tåbira som skulle släppas fri så fort man skulle ta foten ur skon och bli klämd och känd på, vänta sig på sin tur och till slut så var det min/vår tur.

Fick en mycket trevlig tjej som hjälpte mig, kollade fossingarna (no worries sweets - det stank inte, och ingen grön dimma....), springa sig lite på löpbandet, kolla filmen (herredjeflar vilka stora vader/anklar jag har :S ), prova pjuck, springa igen, ohhhh-a och aaaaaaahhhh-a över vilken skillnad det blev med dojorna.

Innan jag pröjsade bestämde jag mig för att dreggla över en Garmin 305 en stund. Jag har aldrig sett den live, så jag har haft lite svårt att uppskatta storleken och känslan. Försäljaren pep glatt iväg och hämtade en så att jag fick känna lite, och det får nog bli min målsättning för när vågen står på 79,9 och jag kommer att börja återintroducera maten = möjlighet att träna lite mer!

Jag betalade (med ett arm, ett ben och en förstfödd) och sen gick vi in på Löplabbet Racing. Seriöst.... Om jag kände mig malplacerad innan så blev det snäppet värre i den affären - spikskor och grejer överallt! Nåväl, vi kollade lite, kände på dojjor och jag är helt fascinerad över hur lite en del skor väger!!

Ingen dejt är komplett utan tjatter, analys av träningstankar och skoköpet, och kaffe - right? Jag och Ellinor tog en prommis i solvarma Stockholm, och hamnade uppe på ett café på Östermalm - tjusigt så det förslår. Där serverades kaffe, men det fanns också kakor som var lika stora som halva bakplåtar samt en hallongrotta i en AMERIKANSK MUFFINSFORM *fnissar* Nåväl, vi tog en kopp kaffe och kucklade en stund till - jag måste säga att jag blir helt sprallig och studsig efter en dejt med Ellinor - ajj löööööööööööv hör liksom!
*kastar slängpussar åt Tokholms-hållet*

På kvällen blev det pyssel med finaste Å-berga-crewn. Det blev lite pyssel och mycket kackel skulle jag vilja säga, men det var helt ok och alldeles lagom för mig igår!

I morse var det tuuuuuungt att gå upp ur sängen, men idag är det vägdag!
Jag har nu gjort 2 veckor på ren kur, jag har inte fallit dit någon gång, jag har i stort sett inga hungerskänslor kvar, och jag har vissa dagar svårt att få i mig mina soppor för att jag nästan blir kväljig av att äta när jag inte är hungrig så att säga.

Efter förra veckans GALNA 6 kilos viktnedgång så förväntade jag mig inga stordåd på vågen - MAX 1 kg liksom.

Hoppa upp, pirr i magen, ångesta lite och sedan.....

.... 88,0 kg!
-1,6kg sedan förra veckan!

*glädjedans, skaka rumpen, shakey boobeys och allt på en gång*
Defintivt SO worth it!

Nu blir det ytterligare en vecka, men jag räknar med att det förmodligen kommer att bli ytterligare 6-8 veckor på ren kur. SÅ mycket saknar jag inte mat, och jag överlever att leva på soppor. Vad är 6-8 veckor utan mat, när jag har ett helt liv när jag kan käka grönsaker och frukt och grejjer...? Inget alls!

Idag ska ju ut och testa de nya dojsen, och hoppas att Nikeprylen inte får spatt i kubik och bara lackar ur helt och hållet!

Råck ånn - nu köööööör vi!!!

Råck ånn!

2010-09-04T04:35:00.001-07:00

Ny skinnpaj, sjal och smaljeans!!
Komplettera med pilotbrillor och det är dags att rocka!!

Råck ånn!

- Blogging from my iPhone

Morgonjogg

2010-09-04T01:53:00.001-07:00

Sådär ja. Gav mig ut på en morgonjogg/-prommis. Körde 5-7 min jogg + 3 min prommis, 5 vändor.

Totalt skrapade jag ihop 4,52km på 30 minuter. Helt ok! :)

Sen har min bästa vän tagit lite kort på mig i mina nya joggingkläder ....

Håld ånn to jårr båbbysåcks...

Vilken rööööv :)

Mmmmm.... Luktar hallon och mint.... Joruserrusåatt!

Röven är inte lika stor från sidan :)

Nu ska jag duscha, ta en shake och sedan in till stan för att träffa en kompis!

Råck ånn!!!

- Blogging from my iPhone

Åsikter hit och dit....

2010-09-03T01:04:00.000-07:00

Nu börjar jag bli lite trött på folk med för mycket åsikter ;)
Jag var just inne och läste Träningsglädjes-Saras blogg. Hon håller just på att kör ett experiment med Naturdiet - strongt jobbat och skojigt med någon som liksom recenserar hela upplevelsen. I något av hennes inlägg var det någon som kommenterat och skrivit att det var "extremt ohälsosamt".

JOmenserrusåatt...

När det kommer till viktminskning så är det så himla känsligt för många. Under de senaste veckorna har jag i flera sammanhang hört folk som öppet kritiserat folks goda intentioner att gå ner i vikt. I dag finns det många olika varianter på hur man ska gå ner i vikt. GI och Viktväktarna verkar leda ligan på mest "accepterade" sätt att gå ner i vikt. Lite mer kontroversiellt är LCHF, ISO-dieten och diverse pulver/soppdieter. Tydligen verkar pulverdieterna och, gud förbjude, magsäcksoperationer vara det som folk har mest åsikter och aversioner mot.

Jag som både gjort en GBP och som nu pulvrar måste ju då vara höjden av Ondska i viktminskningssammanhang. Att jag är hyggligt med i huvudet och inte är dum på något sätt gör att jag har funderat mycket på detta. Jag vet vad som gäller, och vad som krävs för att jag ska gå ner i vikt. Jag har provat att räkna kalorier, men för mig fungerade det dåligt, särskilt med tanke på att jag på 10 veckor när jag åt 1500kcal per dag och tränade resulterade i en viktuppgång på 3 kilo. Jag VET att Cambridge fungerar för mig, men jag vet också att om jag äter som tidigare, kommer jag att väga som tidigare!

Cambridge fungerar som en start för mig, en vägsträcka till en "målvikt" som jag sedan bibehåller genom att:
1. Sakta återintroducera RÄTT mat
2. Återinför träningen på högre nivå än vad jag klarar på ren kur.

En kär vän till mig käkar LCHF just nu, och fick gliringar om att det minsann verkade konstigt och knäppt. Om jag varit i samma rum då hade det nog brunnit i huvudet på mig och jag hade sagt ifrån ordentligt. Om någon hittar ett sätt som fungerar för dem, kan vi inte bara stötta och säga "Fan, vad skojigt för dig att du hittat något som passar för dig, och som du mår bra och går ner i vikt av!!" istället för att argumentera och ifrågasätta och strössla fördomar som om det inte fanns någon morgondag!

Viktminskning är känsligt, många som ska/vill gå ner i vikt är känsliga och mår dåligt av sin övervikt, och att då ytterligare spä på ansträngningen genom att argumentera om deras val, är oschysst och jäkligt onödigt. Det är klart att man har olika åsikter om hur, var, när och varför, men sammantaget måste vi försöka vara lite mer vidsynta.

Jag funderar mycket över detta, och framförallt i ljuset av min kommande karriär. Jag kommer träffa många patienter som är i behov av att minska sin vikt. Jag hoppas att jag kan bibehålla mitt hyggligt öppna synsätt och uppmuntra dem oavsett vilket sätt de väljer.

För att återgå till pulverdieterna och deras ohälsosamma rykte. Nu kan jag bara skriva om Cambridge, eftersom att det är det jag valt. Cambridgesoppor/shakes innehåller alla näringsämnen som man behöver på en dag. Sammansättningen är utformad på det sättet, att man INTE ska få brister enbart på grund av att man äter sopporna. Utöver detta finns det vissa fall när man kräver att en person genomgår en medicinsk undersökning för att säga att man är "fit for fight".

Sen slutar inte dieten med sopporna, det finns ett antal steg man arbetar sig upp genom, när man närmar sig sin målvikt, för att lära om hur man ska äta. Detta är något som man med god effekt har börjat prova på vissa kliniker i Sverige, nämligen att lära patienter/ungdomar hur man gör när man äter, och vad som anses som normal portionsstorlek och hastighet. För de som är mer intresserade kan man läsa på MandoMeter-siten.

Nå, vad ville jag få sagt med detta egentligen? Jag är nu inne på dag 11 på ren kur, det går bra för mig, jag mår bra, huvudvärken är borta och jag har återfunnit min energi. Jag känner att nu är det nedförsbacke, hungern är borta, suget är nästintill borta och jag kan återigen känna mig nöjdare med mig själv. Detta är en transportsträcka till min målvikt och när jag kan ta upp ordentlig träning igen, med inriktning på prestation, viktbibehållande och jogging/löpningsmål!

Jag bjussar på en bild, dagen till ära!
Asnöjd, då jag igår köpte en skinnpaj och ett par smaljeans :D

Utöver det har vecka varit FAB!!! Jag träffaste goaste finaste Pernilla i onsdags - sååååååå skojigt att få träffa henne på riktigt och precis så som jag tänkte mig henne! Kanske skulle sikta på att jobba på Ackis istället - eller vad säger du vännen?
TACK för fikat och sällskapet - jag blev så där härligt energipåfylld!!

RÅCK ÅNN - ha en råcking weekend!!!

Första vecka avklarad!

2010-08-31T03:47:00.000-07:00

Check!

Det har varit en tuff vecka, precis som alltid när man kurar. Jag tar rätt lång tid på mig att komma in i ketosen och det är jobbiga kvällar främst. Har varit hungrig, frysig, irro, sugen på ALLT onyttigt och haft ont i huvudet!

Men i förrgår började det lätta lite i hungerdimmorna och jag kände att det inte var så svårt lägre. Visst är jag sugen på snacks till filmkvällen och så, men inte som tidigare.

Jag har ju vägt mig för att veta att jag går ner (vilket mentalt är viktigt för mig!) så jag visste att jag gått ner rätt bra. I morse var det dags för den "riktiga" invägningen.

Babianångestade mig en stund i sängen innan jag tog mod till mig och skuttade upp på vågen!
(skutta och skutta - vet inte om det är rätt ord för mitt rörelsemönster klockan 7 på morgonen....).
Blinkade, gnuggade mig i ögonen och drog sedan av ett luftgitarr-riff i äkta Angus-anda i sovrummet!

För en vecka sedan stod vågen på 95,6kg.....

Idag stod det 89,6kg i feta lysande röda siffror på displayen!!!!!
(Applåder, fan-mail och blommor skickas åt det här hållet tack!)

Nu är jag taggad igen, nu är jag inne i ketos och nu blir det lite lättare! Jag ska nu fira detta med att inviga skorna jag fick av finaste Ellinor!
Det blir en powerwalk med eventuella jogginginslag!!

RÅCK ÅNN - nu är jag på G!!!